torsdag 23 juli 2015

Äntligen!

The final quest, äntligen i min bokhylla!

Flickan från ingenstans

Det tog en stund att ta sig igenom Flickan från ingenstans, men så är den också mer än 900 sidor lång. Enligt baksidestexten har den jämförts med min favorit Pestens tid (Stephen King), och det lät ju minst sagt lockande.
I bokens första del får man följa den lilla flickan Amy, som övergivs av sin mamma och jagas av agenter genom ett hårt övervakat samhälle i en nära (?) framtid. Samtidigt pågår ytterst hemliga experiment i ett underjordiskt laboratorium. Experiment som antingen kan rädda mänskligheten eller förgöra den.
Plötsligt gör boken ett absurt långt tidshopp framåt, till en postapokalyptisk ökenstad där människorna lever i ständig skräck. 
Jag tyckte att det här var en ganska märklig bok. Den började intressant, men sen kändes det som att den spårade ur ganska snabbt. Jag gillade helt enkelt inte historien om människorna i den belägrade staden så mycket. Det var svårt att följa med i vem som var vem, ingen har några som helst personlighetsdrag förutom "hen är lite svår och en jättebra krigare", och det draget har precis alla. Då och då kommer något slags attack, och det blir action. Sen segar alla runt och är sura en stund, sen kommer en attack igen. En för staden livsnödvändig resurs håller på att ta slut, men ingen bryr sig om det överhuvudtaget. De har ett absurt sätt att uppfostra barn (de hålls inlåsta i åtta år, sen PANG ska de ut och tränas upp till soldater). De har en oändlig tillgång till jeans (det borde tagit slut på hundra år! Ett par jeans sliter man ju ut på några år, särskilt om man håller på och rider i dem?).
Jag känner mig lite gnällig nu, men den här boken var verkligen för lång. Tydligen finns det en uppföljare nu, och trots att jag klagar här så tror jag att jag nog kommer att läsa den förr eller senare. :)

fredag 17 juli 2015

Mer Rocky

Kom på att vi slutade köpa Rocky när formatet på albumen byttes, men nu har jag uppdaterat samlingen. Bara två-tre böcker till så är jag ikapp igen.

söndag 12 juli 2015

Sommarläsning

Min första semestervecka har jag ägnat mig åt att läsa igenom alla Rockyalbum vi äger. Ganska lagom nivå efter en sjukt stressig vår.

måndag 29 juni 2015

Räddar jag vid en brand

Dag 29 i #bokhorafotoutmaning: "Räddar jag vid en brand".

Jenny
Svår fråga! Men jag skulle iallafall verkligen inte vilja bli av med min mamma Kulla-Gullaböcker från 50-talet.

Anna
Alltså, böckerna är bland det sista på min lista att rädda om det skulle brinna. Kanske borde ha alla böcker på surfplattan, så skulle man kunna ta alla på en gång. Men saker kan ersättas.

söndag 28 juni 2015

En tunn bok

Dag 28 i #bokhorafotoutmaning: en tunn bok!

Jenny
The great Gatsby är nog en av de tunnaste böckerna i min bokhylla.

Anna
Denna är tunn till både format och innehåll. Synd, för det är en rolig idé.

lördag 27 juni 2015

En bok som får mig att gråta

Dag 27 i #bokhorafotoutmaning. En bok som får mig att gråta

Jenny
Jag har läst Jag saknar dig, jag saknar dig många gånger, och hittills aldrig lyckats göra det utan att det blir en liten gråtfest. Nu var det väldigt länge sen jag läste den, kanske dags att se om jag har blivit mer hårdhudad med åren?

Anna:
Böcker med katter ska bara handla om glada katter som lever för evigt. Annars kommer jag sitta och storböla. Denna katt lever lyckligt, men det är gott om tillfällen för gråt ändå.

fredag 26 juni 2015

Ett bokminne

Dag 26 i #bokhorafotoutmaning: ett bokminne.

Jenny
När jag var sex år fick jag Ronja Rövardotter i ett påskägg. (Tekniskt sett under ett påskägg, den var ju ganska stor). Jag var så glad för den, och så himla överraskad över att det kunde finnas bokpresenter i påskägg. 




torsdag 25 juni 2015

Förtjänar mer uppmärksamhet

Dag 25 i #bokhorafotoutmaning. "Förtjänar mer uppmärksamhet".

Jenny
Hallå alla serieläsare, VARFÖR har ni inte läst detta än?

Anna:
Kartor! Och öar!

onsdag 24 juni 2015

Tematrio - Landsbygden


Jag erkänner, det finns ingen som helst konsekvens för mitt deltagande i tematrio. Eller bokbloggsjerka. Eller Top ten tuesday. Förutom att jag kör helt på "hakar på om jag har tid och temat är kul" då.

Den här veckan blir det iallafall en tematrio här på Boklandskap. Temat är Landsbygden, och här är tre böcker från mig:

I Texas gothic av Rosemary Clement-Moore tillbringar två systrar en sommar med att vakta sin fasters gård och djur, långt ute på landet. De kommer från en släkt med speciella förmågor, och på grund av det blir de indragna i både en mordutredning och hemsökta av en hotfull närvaro.

Glennkill av Leoni Swann är något så ovanligt som en klassisk deckare med får i huvudrollerna. Fåraherden hittas mördad, och fåren bestämmer sig för att ta reda på vem som är skyldig. Det hela kompliceras av att får tydligen har grava koncentrationssvårigheter och lätt blir distraherade av saker som en go tuva gräs.

En mörk landsbygdsskildring får man i Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson. Ett mystiskt ödehus, ett läskigt barn och en enögd kanin och över alltihop en air av Twin Peaks.

En inte särskilt snygg bok.

Del 24 i #bokhorafotoutmaning: en inte särskilt snygg bok.

Jenny
En riktig åttiotalslook på den här, haha.

Anna:
Ooooh, jag är en bok om mystik. MYSTIK!

En typisk ungdomsbok

Ge mig arsenik av Klara Krantz känns som en väldigt typisk ungdomsbok. Elisabeth säger till sig själv att hon är ett geni. Ett geni och en författare. Hon är stark, cool och heter inte ens Elisabeth längre. Nu är hon Elsa Jansson, och tillsammans med sin nya pantermönstrade skrivbok ska hon erövra världen. Det är bara det att allt är en fasad. Egentligen är hon ensam, förvirrad och ledsen över att ha förlorat sin bästis, utanför i skolan, kanske kär i någon som svikit henne och dessutom har hon en pappa som lämnat familjen. Tur att Håkan Hellström finns i alla fall.
Jag gillar den lite sorgsna tonen i boken, och att det aldrig spårar ur och tappar trovärdigheten. Det som är lite tråkigt är att den känns lite småseg, och, som sagt: som en typisk ungdomsbok. Det känns som att jag har läst det här förut.

tisdag 23 juni 2015

Så himla många söta pojkar överallt

 
Moa Eriksson Sandbergs bok Paris, Lola och jag är en kort men fin bok om att vara tretton år och på semester i Paris med Lola (och Lolas mamma, men hon är inte lika viktig). Hemma i Sverige ska mamman snart föda barn, och kanske bryr hon sig mest om sin nya man och sin nya bebis nu? I Paris vimlar det av söta mörklockiga pojkar att flirta med, och allt är spännande och nytt och man vet inte riktigt vad man vill och inte vill. Jag gillar stilen den är skriven i, korta stycken som inte alltid hänger ihop - som ögonblicksbilder eller snabba dagboksanteckningar från olika platser i Paris. 
En bok om att vara tonåring, som förmodligen tilltalar vuxna mer än trettonåringar. Jag tänker iallafall att om jag hade läst den i den åldern så hade jag retat mig på att den inte var spännande, och att man får veta så lite om karaktärerna. Nu är det exakt det som jag tycker om. En extra bonus är de fina illustrationerna.

En överskattad bok

Dag 23 i #bokhorafotoutmaning: en överskattad bok.

Jenny
Den här var ok, men jag hade förväntat mig mer med tanke på alla fantastiska recensioner jag läst.

Anna:
Alla hyllade den, jag tyckte den var meh.

måndag 22 juni 2015

Bibblan

Dag 22 i #bokhorafotoutmaning: Bibblan!

Jenny:
Det här är mitt barndomsbibliotek, där det känns lite som att jag växte upp. Jag var kanske egentligen inte där så väldigt ofta, kanske en gång i månaden (vi lånade alltid minst en stor pappkasse full med böcker så det räckte en stund) men jag har alltid känt mig hemma där. Det var här jag fick mitt första hett efterlängtade lånekort som sexåring, valde bland barnvinylskivorna, lärde mig bläddra i kartotek, sökte i min första biblioteksdatabas, lånade Iron Maiden på vinyl i högstadiet, vann Olles nya cykel i en frågesport och blev skrämd halvt från vettet av spökhistorieläsningen i källaren. Det här var första besöket på flera år, men det kändes fortfarande som hemma och det mesta var sig likt. Jag älskar dig fortfarande, Brantingsbiblioteket.

Anna:
Det här är mitt närmsta bibliotek, men det är inte en favorit. Gillar verkligen kvarteret, Signalfabriken, där det ligger och det ser ju fint ut på utsidan, men det känns tomt och kalt och tråkigt inuti. Synd.