Vin och läsning

För alla som gillar att dricka vin och att läsa har ett italienskt företag tagit fram tre viner som matchats med tre noveller, placerade på etiketterna. För direkt ökning av ens kulturella kapital. Tyvärr verkar de bara finnas på italienska än.

Em II

Vid första anblicken ser Em inte så speciell ut. Figurerna saknar haka och munnen syns bara när de talar eller uttrycker känslor. Dessutom har de varken knän eller armbågar, vilket blev lite kul när jag insåg det. Men de är väldigt bra gjorda i sin enkelhet, uttrycker känslor tydligt och stripparna är smarta och roliga. Detta andra album skiljer sig inte mycket från det första, Em bor fortfarande i London, hänger med sina vänner och delar med sig av pinsamma händelser. Det är som en utökad vänkrets som det är kul att följa. Perfekt läsning för en novembereftermiddag.

Bridget Jones - en återträff

Det känns lite konstigt att läsa en tredje bok om Bridget Jones efter alla dessa år. Som att träffa en gammal kompis man förlorat kontakten med och vara lite ängslig för hur mycket hen har förändrats och om man fortfarande ska ha något att prata om. I Bridgets fall så gick det bra. Hon är sig lik.
   Bridget är sig lik, men hennes liv har förändrats. Hon är ensamstående tvåbarnsmamma (ja, om nån har missat det: Marc Darcy är död). Boken följer samma stil som de två tidigare böckerna: Bridget snubblar runt, gör bort sig, försöker vara cool men spiller ner sig med choklad - samtidigt är den allvarliga undertonen lite tydligare än den har varit tidigare. Jag gillar att Bridget skaffar twitterkonto, det känns ju som ett helt perfekt medium för henne som har skrivit i korthuggna meningar med minimalt antal tecken sedan nittiotalet. (Jag förstår dock inte vad det är för tråkiga människor som följer henne, ju roligare hon är på twitter desto fler följare tappar hon).
Jag vet inte om jag tycker att det var helt nödvändigt att skriva en uppföljare, men det var ändå lite mysigt att få göra ett litet nedslag i en gammal kompis liv och se hur hon har det. För den som inte har läst de första två böckerna blir nog denna dock ganska meningslös.

Small gods

Jaha, så var det plötsligt mitten av november och det var evigheter sedan jag skrev sist. Har varit upptagen med att göra om ett rum, så har inte hunnit läsa så mycket heller. Men nu ska jag förhoppningsvis komma ikapp.

För tillfället är jag kanske inte ensam om att vilja glömma världen ett tag och jag insåg att en Terry Pratchett-bok var den perfekta boken för mig. Valet föll på Small gods, en historia om gudar, de som tror på dem och de som tror att de tror på den. Boken är fylld med Pratchetts vanliga genialitet och språkhantering och den är otroligt optimistisk. Just nu står Discworld högt på listan över ställen jag vill flytta till. The Turtle Moves. 

En väldigt försenad läsrapport!

Jag minns inte ens när jag gjorde en lista på månadens lästa böcker sist! Det är verkligen dags att ta upp det igen, för det är så kul att själv kunna gå tillbaka och se när man läste en viss bok.

Ungefär såhär har mitt läsande sett ut:

Oktober:
66, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv - Tom Malmquist
65, Hatad och älskad - Alexandra Nilsson
64, Elfquest, Wolfrider! - Wendy & Richard Pini
63, Elfquest, Blood of ten chiefs - Wendy & Richard Pini
62, Elfquest, the hidden years - Wendy & Richard Pini
61, Kalldrag - Markus Sköld
60, Körkarlen - Selma Lagerlöf
59, Pestan - Åsa Larsson
58, Näcken Åsa Larsson

September (här skaffade jag Storytel och gick bananas...):
57, Flykten - Hanna Widell och Amanda Schulman
56, Försoningen - Hanna Widell och Amanda Schulman
55, Som om jag vore fantastisk - Sofia Nordin
54, Spring så fort du kan - Sofia Nordin
53, En sekund i taget - Sofia Nordin
52, Att inte vilja se - Jan Guillou
51, Skuggsommar - Mia Öström
50, Kurt Cobain finns inte mer - Hanna Jedvik
49, Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie
48, Little Peach - Peggy Kern
47, Vi är en - Sarah Crossan
46, Marcelo i den verkliga världen - Francisco X Stork
45, Kära Liv och Caroline - Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Liv Strömqvist
44, The end of Alice - A M Holmes
43, Det handlar om dig - Sandra Beijer
42, Popular - Maya Van Wagenen
41, Gasten - Åsa Larsson
40, Vattnet drar - Madeleine Bäck
39 Bridget Jones, mad about the boy - Helen Fielding
38, Neverwhere - Neil Gaiman
37, Dangerous lies - Becca Fitzpatrick
36, Stark som en björn, snabb som en örn - Kalle Zackari Wahlström

Augusti:
35, Nattens jägare - Mattias Lönnebo

Juli:
34, Sommarboken - Tove Jansson
33, The one and only Ivan - Katherine Applegate
32, Gul utanpå - Patrik Lundberg
31, The Girls from Corona del mar - Rufi Thorpe
30, Horrorstör - Sam Stall

Juni:
29, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

April: 
28, Anyone? - Angela Scott
27, The soul of an octopus - Sy Montgomery
26, Just after sunset - Stephen King
25, Extraordinary means - Robyn Schnider
24, The uninvited - Cat Winters
23, The eighty dollar champion - Elizabeth Letts

Den verkliga världen

Marcelo har alltid gått i specialskola, en skola där han får göra allt i sin egen takt och där allt går att anpassa så att han får det så bra som möjligt. Ingen har lyckats ge en fullständig diagnos, men troligtvis har Marcelo någon typ av autism. Han har svårt att förstå andra när de inte talar klarspråk- talesätt och ironier behöver en förklaring. Han blir lätt stressad när saker måste göras snabbt han undviker förändringar så mycket som möjligt.

En dag säger Marcelos pappa att han vill att Marcelo ska sommarjobba på hans advokatkontor istället för i specialskolans stall, och sedan börja i en vanlig high school. Det är Marcelo såklart inte ett dugg sugen på, men han går med på att sommarjobba hos sin far mot löfte om att själv få välja skola till hösten.
Sommarjobbet innebär att han måste ge sig ut i den verkliga världen. Åka tåg, prata med nya människor, lära sig nya arbetsuppgifter. Det blir verkligen inte lätt. Än krångligare blir det när Marcelo hittar ett foto som får honom att ifrågasätta hur det egentligen går till på  advokatfirman och i den verkliga världen - han måste lära sig förstå falskhet, människor som tävlar och jagar status, pengars makt och blir till och med tvungen att ifrågasätta sin egen pappa.

På sätt och vis tycker jag att boken var lite för tillrättalagd, det blir lätt så när man vill berätta en historia om någon som överkommer hinder och lär sig saker om sig själv och världen, men jag tycker ändå mycket om den. Marcelo är en väldigt gullig karaktär, och även om han beter sig stelt får man som läsare en fin inblick i hur han tänker och känner.

Kära Liv och Caroline

Som ett gammalt fan av Liv Strömquists serier och podcasten En varg söker sin pod Med Liv och Caroline Ringskog Ferrada-Noli var det en riktig fest att läsa Kära Liv och Caroline,

Boken är en sammanställning av inskickade frågor som besvaras av Liv och Caroline, och jag tycker att blandningen av långa och korta frågor och svar och variationen i ambitionsnivå i svaren gör att man håller intresset uppe hela vägen. Kul för den som redan känner till författarna, förmodligen helt meningslöst för den som inte redan är frälst.

Men blä!

Om böcker skulle ha triggervarningar tryckta på omslaget skulle The end of Alice (av A.M Homes) vara helt fullklottrad av varningar. I en kort roman har författaren klämt in så många obehagliga inslag att jag blir rent överraskad. Alltså, även med tanke på vad boken handlar om blir jag överraskad - och då handlar boken om en pedofil i fängelse som brevväxlar med en ung, kvinnlig student som berättar om sin besatthet om en alldeles för ung pojke. Man väntar sig ju en del obehag när man hört det menar jag... Men ja, överraskad är ordet. Det är inte bara riktigt äckliga sexscener, våldtäkter, förtryck och misshandel - addera ett barn som samlar sårskorpor i en ask för att äta senare och det vänder sig i magen på mig. (Och jag är ändå den personen som läste Gabrielle Wittkopps Nekrofilen och var fascinerad av hur bra och snygg den var trots äckligt ämne). Det här var bara äckligt och jag kan inte förstå hur boken har kunnat få så många femmor på Goodreads.com. Blä.

Det handlar om dig

Det handlar om dig är Sandra Beijers debutroman om förälskelse, förvirring och folköl. Läsaren kastas huvudstupa in i ett tonårsStockholm där känslorna ligger utanpå kroppen och minsta detalj kan bli det viktigaste i hela världen. Boken känns kanske lite korthuggen, och intrigen är inte jätteengagerande - men det är nog inte meningen att det ska vara den typen av historia där man undrar hur det ska gå utan snarare en bok som väcker känslor och minnen och skapar stämningar. Jag tycker att det var en fin bok, och om jag hade varit tonåring idag hade jag älskat den och läst om flera gånger.

Popularitetsguide

Efter en rekommendation på Goodreads nån gång förra året har jag varit lite sugen på att läsa Popular, vitage wisdom for a modern geek av Maya van Wagenen. Nu hittade jag den som ljudbok på Storytel och det blev äntligen av!

Maya skriver om ett experiment hon själv utförde i junior high och hur det påverkade både henne själv och människor i hennes omgivning. Det hela gick ut på att hon bestämde sig för att under ett års tid följa samtliga råd i en bok från 50-talet som gav unga flickor råd om hur man gör för att bli populär och dokumentera allt som hände på vägen.
   När experimentet inleddes var Maya en ganska okänd figur i skolan, hon hade sin bästa vän men inget större gäng att umgås med. Hon var osäker och blyg, men sugen på att vidga sina vyer och uppnå den där gåtfulla populariteten.
   Vissa av bokens råd känns aktuella även idag: saker som att prata med folk från andra sociala cirklar, ordna en fest, utstråla självförtroende. Vissa andra blir märkliga i nutid. På 50-talet hade det förmodligen setts som normalt att använda gördel - i nutid är det kanske inte det vanligaste sättet att skaffa sig en prydlig och intressant framtoning. Bokens klädråd är över huvud taget extremt tidsanpassade: det förespråkas pärlhalsband, jumperset, läderskor... saker som när den kom ut ansågs som helt normala kläder för en välartad tonårsflicka. När Maya klär sig exakt enligt instruktionerna blir hennes look en excentrisk alternativstil som förvirrar skolkamraterna, men även om det inte fungerar på samma sätt som det var tänkt så väcker det såklart uppmärksamhet (inte bara negativ).

Författaren skrev boken som tonåring, och med tanke på det är språket oerhört imponerande. Hon har redan en personlig stil med en skönt humoristisk ton (om än något lillgammal). Jag gillar mest hur hon hela tiden analyserar sig själv och andras reaktioner och långsamt kommer fram till insikter om vem hon är och vem hon vill vara, och faktiskt lär sig en hel del om vad det innebär att vara populär.

Pax 5, 6, 7

Man kan inte direkt anklaga Pax-serien för att sakna tempo. Jag brände igenom tre volymer i rasande fart (de är inte särskilt tjocka) och huvudpersonerna får inte heller de så mycket pauser. Det händer något HELA TIDEN. Det är lite stressande tycker jag, att berättelsen helt saknar andhämtning, men å andra sidan har det ju fördelar också. Det blir till exempel väldigt svårt att lägga ner boken eftersom det är spännande rakt igenom. Det är säkert också väldigt bra för läsovana yngre läsare som tror att böcker är tråkigt - här får de all action man kan önska sig.
Jag har ju alltid varit väldigt svag för böcker med övernaturliga inslag, och myser verkligen åt bröderna Alrik och Viggos kamp mot gastar, mystiska sjukdomar och ondskefulla sjöväsen som härjar i idyllen Mariefred. Samtidigt grundas berättelsen i brödernas mer världsliga problem - mobbare i skolan, en alkoholiserad mamma, lärare som minst sagt har favoriter och syndabockar. Jag önskar att Pax hade funnits när jag var elva år, men de är nog så roliga att läsa som vuxen.

Vattnet drar

En ung kvinna försvinner, och en ung man hittar en sten som ger honom en mystiskt kraft. Det bor en häxa i skogen, det finns en man som kan bota sjuka djur, byn har en gangsterkung som lever på att langa sprit till traktens ungdomar. Det är helt enkelt mycket på gång i Madeleine Bäcks Vattnet drar.
Lite för mycket, med tanke på att ingenting riktigt händer ändå. Tyvärr är det nog så att man måste läsa uppföljaren för att få veta vad intrigen egentligen är.
Stämningen i boken är någon slags kombination av Den enögda kaninen (småstadsnoir) och den där tv-serien Jordskott (trollfantasy). Det gillar jag. Mytologiska skogsväsen känns fortfarande som ett ganska fräscht grepp - lite knäppt men kul. I Vattnet drar är det oklart vad det är för väsen som härjar i skogen, det har nåt med vatten att göra och det gillar inte katter. Jag hade velat veta lite mer faktiskt, för det blir lite tråkigt när det är så luddigt. Jag stör mig också lite på att det är så äckligt. Osmakliga sexscener, kladdande med kattblod och en massa slafs helt enkelt.
Jag är inte säker på att jag kommer att läsa nästa del när den kommer ut, men kanske blir jag tillräckligt nyfiken.

Storytel - ett nytt beroende

Min man har tipsat mig om Storytel många gånger. Alltså verkligen MÅNGA gånger. Jag har dock varit väldigt skeptisk, och sagt att "jag lyssnar helst på engelskspråkiga ljudböcker, och allra helst nya böcker, och det kommer ändå inte att finnas såna böcker där". (Varför kolla upp fakta när man kan hitta på själv liksom).

Av ett infall bestämde jag mig ändå för att testa, man får ju 30 dagars gratis provabonnemang. På 30 dagar hinner man läsa och testa ganska mycket, tänkte jag. OM man hann.

Jag har nu haft storytel i ungefär 14 dagar och har läst (i det inkluderar jag både e-böcker och ljudböcker) sexton och en halv bok. Det finns nämligen HUR MYCKET SOM HELST som jag vill läsa på Storytel. För mig funkar det jättebra att läsa e-böcker på iphoneskärmen, och det finns en jättebra funktion där man kan växla mellan ljud- och ebok på de böcker som finns i båda versionerna. (Man kan alltså sitta på tåget och läsa på skärmen, och trycka på "lyssna" när man ska gå av så att boken börjar spelas som ljudbok exakt där man slutade läsa). 

De nackdelar jag har upptäckt är att man inte kan se någon logg över vilka böcker man har läst, och att appen drar väldigt mycket batteri. Men det är inte så viktigt tycker jag, jag har nämligen appen på min jobbmobil också och kan flytta över hörlurarna om batteriet blir för dåligt i min privata telefon...

Det lutar ganska starkt mot att jag fortsätter med tjänsten när gratisperioden gått ut.

Varför fortsätter jag läsa Neil Gaiman?

Även om jag inte är något stort fan av Neil Gaiman (jag vet, alla andra är det) så ger jag mig gång på gång på hans böcker. Jag gillar liksom idén om dem mer än vad jag gillar själva böckerna.
Skam den som ger sig, jag kan liksom inte låta bli att ge Gaiman chans efter chans. Jag läste Neverwhere.
  Boken utspelar sig i London, där den väldigt vanlige och ganska tråkige Richard kämpar med att göra sin väldigt tråkiga flickvän nöjd. Av en slump vänds hans liv upp och ner: han hamnar i London Below, en parallellvärld till vår som bebos av en stor mängd mer eller mindre magiska väsen. För Richard blir det spännande och väldigt farligt, för läsaren blir det lite roligt (ja, jag gillade att tunnelbanestationernas namn var samma i båda världarna men helt bokstavligt tolkade i London Below - fånigt men kul att det bor en earl på earls court osv). Det är väl helt ok fantasy, men jag får ingen riktig känsla för karaktärerna, och det roliga är inte riktigt roligt nog. Boken är lite lik Liftarens guide till galaxen i det att hjältarna flaxar runt och upplever små äventyr här och där på ett lite putslustigt sätt där de enskilda scenerna är så mycket bättre än helheten. Den når dock inte upp till samma nivå (disclaimer: jag läste Liftaren för mer än femton år sedan, så det är möjligt att jag inte gillar den heller numera - måste testa).

Dangerous lies

 

 

Dangerous lies av Becca Fitzpatrick är en bok som jag sorterar in i kategorin "OK läsupplevelse som man genast glömmer bort när boken är slut". Det handlar om en tonåring som hamnar i ett vittnesskyddsprogram och skickas långt hemifrån till en byhåla. Hon vill verkligen inte vara där och ser ingen poäng i att lära känna några nya människor- allt är ju ändå bara tillfälligt. Det visar sig dock vara svårt att undvika att få både vänner och fiender, och saker blir inte alls som hon hade trott.



Tja, den var som sagt helt ok, men mer en medel-YA än en verkligt intressant läsupplevelse.