Läste en klassiker..

Efter att ha plöjt 600-sidor collegedekadens var jag sugen på något helt annorlunda. Alltså plockade jag ner Pollyanna (Eleanor H Porter) ur bokhyllan. Jag köpte den här boken på loppis i somras, mest för att jag ville se om det var sant att den var väldigt olik den olidligt käcka 60-talsfilmen.
Var den det? Tja, lite.
Pollyanna är elva år när hennes pappa dör och hon får flytta till sin sura och stränga moster. Själv är hon alltid glad och blir utan större problem vän med alla surpuppor i stan. Boken är inte fullt så käck som filmen, utan ganska klassiskt flickbokstrevlig. Och det kan ju vara... trevligt ibland.

Utläst: the Secret history

Så! Nu har jag läst ut The secret history av Donna Tartt. Det tog lite tid, eftersom den är ca 620 sidor tjock, och för att jag har haft ett annat projekt på gång på mina pendlarresor den senaste veckan.
Boken handlar om collegestudenten Richard, som blir en del av en liten, sluten grupp studenter som läser gammalgrekiska, diskuterar Homeros klär sig i kostym till vardags, dricker oändliga mängder whisky och är allmänt pretentiösa. Något går såklart katastrofalt fel, och sen ännu mer fel, och relationerna blir mer och mer komplicerade.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken, men jag är inte så himla entusiastisk över själva handlingen. Tempot är ganska lågt, det är många sidor av whiskydrickande och översättningsläxor i grekiska. Storheten är karaktärsbeskrivningarna och själva stämningen. När jag läste den ville jag också läsa klassiska språk och ha vintageslipsar!

Jag förstår inte riktigt hur jag kunde tycka att den var tråkig första gången jag läste den (som sextonåring), för det är den verkligen inte. Den är medryckande och intressant, och en sån där bok där man tror att man känner alla karaktärer på riktigt för att de är så väl beskrivna.

Vad är det förresten med böcker i skolmiljö? Varför är jag alltid så fascinerad av dem?

Ungdomsår

Den enda nobelpristagare jag tyckt varit riktigt dålig är J. M. Coetzee. Jag har visserligen bara läst en bok av honom och inser att det är som att döma ut Selma Lagerlöf efter att bara ha läst Gösta Berlings saga, men den här boken är riktigt riktigt dålig. Ungdomsår heter den alltså. En uppväxtskildring. Pojke lämnar det inskränkta föräldrahemmet för storstaden/universitetet- är blyg- har svårt att känna sig hemma trots att han så länge drömt om det- får några vänner- drömmer om att bli författare/känd på annat sätt men verkar aldrig ta tag i det på riktigt- drömmer om Qvinnan- får kanske ihop det med en medstudent men är aldrig riktigt kär i henne- är kär i äldre kvinna som aldrig skulle se åt honom. Hm, har jag läst det förut någonstan? Ja, i typ fem miljarder andra böcker. Har det någonsin varit intressant? Nej, bara tråkigt tråkigt tråkigt. Gnälliga unga män som vill bli författare och trånar efter kvinnor de inte kan få är inte allmängiltiga och förtjänar inte nobelpriset.

Det obligatoriska Nobelprisinlägget

Igår var första gången jag sa "Äntligen!" i sammanhanget *nobelpristagare i litteratur avslöjas* på ett helt oironiskt sätt.
Heja Tranströmer!
"Vad roligt för honom, han måste vara jättejätteglad" sa jag till Anna, som svarade "det ser inte ut som det" och visade förstasidan på dn.se, där de hade valt att illustrera nyheten med en (förvisso gammal) bild av Tranströmer där hans ansiktsuttryck snarare tydde på *deprimerad med huvudvärk*. Sen kom det en gladare, så jag antar att de bara hade väldigt bråttom vid första försöket.

Nobelpriset

Då var det dags för den stora händelsen, och i år följdes det för ovanlighetens skull inte av ett jaså. En författare man faktiskt hört talas om, om än inte läst. Trevligt nog följdes det av en rejäl litteraturdiskussion på fikarasten och fick mig att fundera på vilka nobelpristagare jag egentligen läst. 16 st tydligen. Av 107 (fick jag det till). Eftersom jag är sjuk tänkte jag nöja mig med att bedömma dem efter den ofantligt djuplodande skalan bra-okej-dålig.
Herta Müller (2009) - okej
Doris Lessing (2007) - bra
Orhan Pamuk (2006) - okej
J. M. Coetzee (2003) - dålig
Imre Kertész (2002) - okej
William Golding (1983) - bra
Eyvind Johnson (1974) - bra
Harry Martinson (1974) - bra
Alexander Solzjenitsyn (1970) - kommer inte ihåg, bra eller okej
Jean-Paul Sartre (1964) - kommer inte ihåg, bra eller okej
John Steinbeck (1962) - bra
Albert Camus (1957) - bra
Pär Lagerkvist (1951) - bra
Pearl Buck (1938) - bra
Selma Lagerlöf (1909)- bra
Rudyard Kipling (1907) - bra
Men det är ju riktigt skandalöst att bara tolv (12!) pristagare varit kvinnor. Hej gubbar som läser, vidga era vyer lite.

Plastic fantastic

Nej, jag har fortfarande inte läst ut boken.
Idag tänkte jag istället tipsa om det smarta plastfodralet som sitter utanpå den. Det sägs ju att man inte ska döma en bok efter omslaget, men det kan ju ändå vara trevligt om de håller sig rena, hela och utan skrynklor. Ett smart sätt att åstadkomma det är att köpa plastomslag att klä på dem.
Jag har köpt mitt fodral på Pocket Shop, det känns ungefär som en plastficka och finns i två olika storlekar (vanlig pocket och större, tex engelska pocket). De kostar bara åtta kronor, och det verkar som om de håller länge. Perfekt för oss som alltid släpar runt på böcker i handväskan.

A Song of Ice and Fire

Om du bara ska läsa en bok i ditt liv, läs fem. Eller sju, bara författaren får tummen ur. Kända för allmänheten genom tvserien som gjorts på den första boken: A Game of Thrones. Författare är George R. R. Martin, övriga böcker i serien är A Clash of Kings, A Storm of Swords, A Feast for Crows och A Dance with Dragons, som kom i somras. De två ännu oskrivna ska heta The Winds of Winter och A Dream of Spring. Tyvärr tog det nästan sex år mellan de två senaste, det är ganska så rejält irriterande att tänka att jag kanske behöver vänta i tolv år på att få reda på hur det ska gå. Men det (och de 800-sidiga tegelstenarna) är ingen anledning att inte läsa dem, för de är så otroligt bra.

Serien berättas genom ett flertal olika personers synvinkel och då den utspelas under flera år hinner karaktärerna utvecklas ordentligt. Jag har inte samma favoritpersoner i den senaste boken som i den första om man säger så. Martin har arbetat igenom sin värld rätt ordentligt och har förmodligen stora scheman hemma för att hålla reda på alla bikaraktärer. Det är inte klassisk fantasy då det är ganska ont om alver, magi och troll. Desto mer medeltid, onda människor och relationer. Och blod.

Just nu är det lite besvärligt för nästan alla i min bekantskapskrets har sett serien och tycker att den är så fantastiskt bra. Vilket den säkert är, men jag har precis läst ut den femte boken och vill hellre diskutera det som händer i den. Och jag har lite svårt att komma ihåg vad som händer i vilken bok, vilket gör att jag inte vill säga så mycket och förstöra något. Så snälla alla, läs dem!

Anna

Och jag är Anna. Jag läser inte lika sjuka mängder böcker, för tillfället för att jag håller på att kolla igenom alla säsonger av Buffy the vampire slayer. Har bara hunnit fyrtio böcker i år :( Men jag leder i antal lånekort i alla fall, tror jag (åtta stycken hittills). Jag läser också det mesta, gärna deckare och fantasy. Den enda boken jag inte läst ut när jag väl börjat är Den amerikanska flickan av Monica Fagerholm (heter hon va?) Den var skit, och jag är ändå ganska härdad mot skit. Jag gillar biblioteket, men jag gillar också att äga böcker. Och det lät kanske lite väl moderat, men det är nog mer hoarding det handlar om.

För övrigt tror jag det heter genrer?

En gammal bok om älgar

Jag gjorde detta fynd på bokbörsen.se för ett tag sen. Ett rent nostalgiköp, värt varenda krona (tror det kostade ca 80kr inkl porto).
När jag var liten lånade jag den här boken många gånger på biblioteket och tyckte den var så bra. Som jag minns det så handlar den, på ett pedagogiskt sätt, om hur älgar lever. Det fanns en liknande som handlade om en igelkott, om nån minns vad den hette så... tipsa gärna så ska jag jaga rätt på den också.
Jag återkommer med en recension av denna förhoppningsvis odödliga klassiker.

The secret history

När jag gick i ettan på gymnasiet läste en klasskompis Donna Tartt's Den hemliga historien och redovisade om den på svenskan. Hon var extremt entusiastisk, det var den bästa bok hon läst! Jag, som även då älskade böcker och lästelästeläste jämt blev såklart nyfiken och stod i kö länge på bibliotektet för att få låna den (den var alltså nyutkommen då, det här var på lägereldarnas och sagornas tid). Så fick jag den till slut i mina händer och... blev så himla besviken. Den var så tråkig! Så lång, och så tråkig, och jag avskydde ungefär alla karaktärer.
Sen har jag läst/hört/sett på tv om denna bok många, många gånger. Alla älskar den. Jag började tänka att det kanske vore roligt att läsa om den och se om jag fattar nåt nu som jag missade den gången. Så fick jag den i födelsedagspresent i somras och då var det väl liksom dags för den där andra chansen.

Nu har jag läst lite mer än halva, och den här gången är den jättebra! Jag vet inte om det beror på att jag är äldre och visare, att den är bättre på engelska eller på att jag hade alldeles för höga förväntningar på den och för mycket föreställningar om hur den skulle vara när jag läste den första gången, men bra är den.
Det bästa är att jag inte minns mer från mitt första försök än att den handlade om collegestudenter som studerar grekiska, så jag har ingen aning om hur den slutar! Förhoppningsvis fortsätter den vara bra. I'll let you know.

Samlade svenska kulter

För några veckor sen läste jag Anders Fagers Samlade svenska kulter. Och älskade den!
Det är en samling berättelser (många berättelser), som handlar om hemliga ockulta sällskap, urtidsmonster, dagisbarn, tonårstjejer, roadtrips och ålderdomshem. Vissa av historierna hänger ihop, vissa tror man gör det, men man vet inte säkert. Jag blir förvirrad, äcklad, road och väldigt sugen på att läsa mer av Anders Fager. Detta är riktigt bra svensk skräck.
Jag har läst att många jämfört boken med Lovecraft, vilket förmodligen har sina poänger. Själv kan jag inte uttala mig så mycket i den frågan, min enda Lovecraft-upplevelse hade jag som sextonåring då jag, hetsad av en klasskompis, lånade en novellsamling av honom på biblioteket och, i princip, tänkte: "vad är det här för skit?" och slutade läsa efter halva. Så, helt likt är det nog inte. Eller så har min smak ändrats, och jag borde ge Lovecraft en andra chans.

Hej!!! Nu kör vi!

Nu kör vi!
Det här var från början en blogg om landskapsarkitektur- och trädgårdsböcker, som drevs av min vän och kollega Anna. Nu har vi bestämt oss för att omvandla den till att handla om ALLA typer av böcker, och skriva i den båda två.

Jag heter Jenny, läser sjuka mängder böcker (eller det beror väl på hur man ser det? Hittills i år har jag hunnit 103 st.) Jag läser oftast romaner, men en och annan fackbok halkar med.
Jag läser de flesta genres (heter det så? Det där såg ju.. jättekonstigt ut?), men är skeptisk till sci-fi och deckare av typen "detektiv löser ett mysterium". Deckare av typen "polis jagar jätteäcklig seriemördare" är däremot helt klart intressant. Jag älskar bibliotek (så mycket att en vän beskrev det som "ni vet den där kvinnan som är gift med Berlinmuren, så är Jennys relation till biblioteket". Dock överdrev hon lite där, jag är inte KÄR i biblioteket, vi är bara väldigt, väldigt nära vänner. När jag köper böcker föredrar jag inbundet för såna som jag redan läst och vet att jag vill äga för alltid, och pocket för de som jag inte orkar vänta på att de ska bli lediga på biblioteket (pga snål).
Jag är absolut ingen recensent, men tänkte typ.. pladdra lite om böcker och läsande här.

Ett år med min trädgård

Karel Capek

Den här boken är från trettiotalet och handlar om hur det är att sköta en trädgård. I vissa delar är det tydligt att den har några år på nacken, men överlag är nog trädgårdsarbete sig ganska likt. Bokens tes är att den som skaffar en trädgård snart blir biten och kan sedan inte släppa trädgården en sekund. Allt som händer är bra eller dåligt för trädgården och att åka på semester är näst intill omöjligt. En trädgårdsägare känns igen på att hen alltid har rumpan i vädret och fingrarna i jorden och aldrig tar det lugnt och bara njuter av grönskan (det finns ju alltid ogräs som ska upp och växter som behöver extra vatten).

Jag har lite svårt att bestämma vad jag tycker om boken. Å ena sidan är den underhållande och beskriver trädgårdsmänniskor med kärleksfull ironi. Å andra sidan känns det som om den till hälften består av listor. Dels är det listor på växter: "[...] arenaria, draba, stenkrasse och alyssum och flox (och fjällsippa och berggyllen och taklök och sedum) och lavendel och potentilla [...]" och dels listor på vad man gör: "[...] att gräva, gödsla, planera, hacka, vända jorden, luckra upp den, skovla, jämna, vattna, dela stånd, göra sticklingar, beskära, sätta, sätta om, binda upp [...]". Det borde vara mer långrandigt än det är. Kanske beror det på att varje kapitel (de olika månaderna, samt andra aspekter av trädgårdslivet som Jorden, Knoppar och Om kaktusodlarna) är ganska kort och det snabbt hoppar från det ena ämnet till den andra. Jag tror inte att det är en bok för den som inte är intresserad av trädgård, men har man ett litet intresse är den bra. Och bara 138 sidor.

The Architecture of Per Friberg

Den här boken består framförallt av bilder på fyra av Per Fribergs projekt. Den inleds med en essä av Thorbjörn Andersson och sedan presenteras projekten med många helsidesbilder, plan och en kortare text. Bilderna är fantastiskt vackra och om man ska utgå från den enda plats av de fyra jag varit på ger de en rätt bra bild av platserna.

Essän är intressant och precis som i boken "Tre mästare, tre trädgårdar" (som jag ska skriva om så småningom) slås jag av hur mycket han har hunnit med. Det har studerats både här och där, det har ritats stora landskapsrum och små privatträdgårdar, det har undervisats och drivits företag. Jag antar att svaret är att på den tiden fanns det hemmafruar som kunde ta hand om all markservice så att männen kunde koncentrera sig på arkitekturen.

Det enda jag tycker är lite tråkigt med boken är urvalet av projekt. De som visas är: Fribergs egna hem i Bjerred, Augerums griftegård, Fribergs egna sommarhus i Ljunghusen samt Görvelns griftegård. Vi pratar ju om en av Sveriges största landskapsarkitekter, han har väl ändå gjort något mer att visa upp än två av sina egna trädgårdar. Verkförteckningen i slutet tar upp en dryg A4-sida och då är den ändå ett urval. Men det är en mycket fin bok, väl värd att skaffa.

bokrea!

I helgen har Svensk Byggtjänst bokrea på arkitekturböcker. Dels lagerrensning och dels möjlighet att bläddra i andra böcker. Jag ska så gå.