fredag 7 oktober 2011

Ungdomsår

Den enda nobelpristagare jag tyckt varit riktigt dålig är J. M. Coetzee. Jag har visserligen bara läst en bok av honom och inser att det är som att döma ut Selma Lagerlöf efter att bara ha läst Gösta Berlings saga, men den här boken är riktigt riktigt dålig. Ungdomsår heter den alltså. En uppväxtskildring. Pojke lämnar det inskränkta föräldrahemmet för storstaden/universitetet- är blyg- har svårt att känna sig hemma trots att han så länge drömt om det- får några vänner- drömmer om att bli författare/känd på annat sätt men verkar aldrig ta tag i det på riktigt- drömmer om Qvinnan- får kanske ihop det med en medstudent men är aldrig riktigt kär i henne- är kär i äldre kvinna som aldrig skulle se åt honom. Hm, har jag läst det förut någonstan? Ja, i typ fem miljarder andra böcker. Har det någonsin varit intressant? Nej, bara tråkigt tråkigt tråkigt. Gnälliga unga män som vill bli författare och trånar efter kvinnor de inte kan få är inte allmängiltiga och förtjänar inte nobelpriset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar