Det fjärde offret

En rånad bank resulterar i en hemsk olycka. De tre rånarna gömmer sig från polisen, men en av dem blir mördad. Nu är frågan vem som hittar rånarna först, polisen eller mördaren.

Det fjärde offret av Mari Jungstedt är en helt okej deckare. Den utspelar sig på Gotland under sommaren vilket ger en hel del trevliga miljöer. Jag gillade hur man får följa rånarna och höra om deras tidigare liv. Det är lite sorgligt när man inser hur det hade kunnat bli annorlunda om vissa saker hade förändrats.

Poliserna är inte lika intressant beskrivna som rånarna. De utreder rånet och mordet och har sina personliga problem, men det är rånarnas liv som lever kvar i minnet.

Blodsmagi

Detta är den blodigaste bok jag någonsin läst. Har man svårt för sådant ska man nog hålla sig riktigt långt borta.

Blodsmagi av Tessa Gratton handlar om Silla, vars pappa dödade hennes mamma och sedan tog livet av sig, och Nicholas, som tvingats flytta från Chicago av sin pappa och elaka styvmor. När Silla får en bok som antyder att hennes far sysslat med magi korsas deras vägar och de börjar tillsammans undersöka vad som egentligen hänt.

Jag tyckte boken var helt ok, men den var som sagt väldigt blodig. Den känns ganska enkel, man får inga djupdykningar i de olika karaktärerna utan de förblir till viss del sina egenskaper. Det känns inte som att det finns någon karaktär som man skulle bli ledsen av att den dog. Den onda motståndaren är lite lagom mystisk och ganska läskig. Efter ett tag blir det dock ganska tröttsamt med alla formler som beskrivs och som alla kräver att den som uttalar dem offrar lite eller mycket blod. Det känns lite som att detta är början på en serie, förutom att det inte direkt finns någon övergripande historia, mer än deras allmänna liv. Jag är i alla fall inte sugen på att läsa någon mer del, men den är helt okej underhållning för ett tag.

Jenny har också läst.

Pandemonium

Pandemonium är fortsättningen på Delerium, och det är absolut en sån andrabok där man ska se till att ha läst bok nummer ett först.
   Lena lever i en dystopisk värld där kärlek ses som en livsfarlig sjukdom. Sjukdomen är dock hanterbar, eftersom man har uppfunnit en obligatorisk behandling som ger immunitet. I städerna lever människorna avtrubbade liv, blir ihopparade med en lämplig partner, arbetar med yrken som de placerats på efter noggranna tester och opponerar sig inte mot överheten. I vildmarken däremot lever de olagliga, rymlingar och vildfödda, som undkommit behandling och lever sina liv fritt men som ständigt jagade.
   Efter att ha flytt från staden ansluter sig Lena till en grupp utbrytare och det hårda livet i skogen. Parallellt med den historien får man följa Lena längre fram i tiden när hon åter igen lever i en stad som hemlig motståndsarbetare.

 Bok nr ett kändes som en fräsch idé. men i Pandemonium börjar jag tröttna lite på upplägget. Det känns kanske inte helt trovärdigt att kärlek skulle ses som det farligaste som människor kan hitta på? De två parallella spåren förvirrade mig och gjorde läsningen splittrad, jag ser ingen poäng alls med att inte skriva i kronologisk ordning i det här fallet. Lena är iallafall en sympatisk hjältinna utan att bli för mycket övermänniska och visst är boken spännande. Jag skulle tro att jag kommer att läsa den tredje boken också, trots allt vill man ju veta hur det ska gå.

Radioteatern

Bland det mest somriga jag kan tänka mig är att lyssna på radioteatern på morgnarna. Detta trots att jag inte gjort det sedan jag var liten, förutom två somrar när jag jobbade som parkarbetare. Men jag kommer ihåg hur mysigt det var att sitta tidiga sommarmorgnar och lyssna på berättelserna. Framförallt kommer jag ihåg Onkel Toms stuga och Häxtävlingen. Häxtävlingen är för övrigt en av mina absoluta favoritböcker. Den har allt: onda häxor, goda häxor, klumpiga häxor, otäcka djur, spänning, romantik och stackars föräldralösa barn. Eva Ibbotson är författaren och hon är bättre än någonsin (och hon är ju nästan alltid bra).

Av kött och blod - Henrik Johansson

Av kött och blod är en mashup av en arbetarroman om hur hårt livet som restauranganställd kan vara och en thriller. Eftersom det redan i baksidestexten avslöjas att någon kommer att mördas av ett monster så får man som läsare vissa förväntningar på mängden monsterrelaterad intrig. Dessa infriades faktiskt inte alls.
Det gör å andra sidan inte så mycket. Mordet är verkligen inte centralt i historien, författarens fokus ligger på de dåliga arbetsvillkor som personalen på restaurang Tempi Moderni måste hantera. Författaren verkar ha stor insikt i hur branschen fungerar, åtminstone känns det som att man får lära sig mycket om rutiner, arbetssätt och matlagning. Jag tycker om hur karaktärerna byggs upp, även om det känns lite snopet när praktikanter som man nyss lärt känna plötsligt försvinner ur bild - men så är det ju å andra sidan i verkligheten också. Som en skildring från restaurangspisen är boken läsvärd - med reservation för att vissa dialoger är övertydliga och väl omständiga och uppenbarligen är med för att läsaren ska lära sig något specifikt om hur köket funkar.
   Jag förstår ärligt talat inte varför det här skulle behöva vara en monsterthirller. Monstret är knappt ens med vilket gjorde mig besviken och ganska förvånad, och hela mordsekvensen stressas förbi på alldeles för få sidor. Ska man ha med ett övernaturligt väsen i en berättelse  kunde det ju vara bra att lägga lite tid på att få in det i handlingen och ge det ett tydligt syfte. Efterspelet till mordet är bättre skildrat, här blir personalens inbördes relationer och solidaritet satta på prov när en nitisk polis inte vill släppa fallet.
   Även om vissa delar av boken inte motsvarade mina förväntningar tyckte jag om den som helhet. Den har ett rikt persongalleri som man bryr sig om, avskyr, hejar på och oroar sig för och den är lättläst och svår att lägga ifrån sig.