Camilla Läckberg gör det hon är bäst på, brott med anledningar långt tillbaka i tiden. Som vanligt tycker jag att hon borde skriva historiska romaner istället, för jag tycker inte särskilt mycket om huvudpersonerna. Erica är ganska påfrestande i hur hon alltid ska lägga sig i allting och snoka reda på saker och Patrick är tråkig. Historiedelarna om Bohuslän under framförallt 1800- och 1900-talen är däremot mycket bra och spännande. De personer som figurera där känns mycket mer levande än de som lever idag.
Överlag börjar jag bli rätt trött på att alla deckare ska handla om brott som beror på något som hände långt tillbaka i tiden. Kan folk inte bara slå ihjäl varandra för något som hände dagen innan? Dessutom blir det alltid lite märkligt när folk har dolt saker i kanske tjugo år och helt plötsligt bestämmer sig för att berätta allt när polisen kommer att knacka på.
Man vet i alla fall vad man får med Läckbergs deckare. Bohuslandskap, historiska händelser, en jobbig svärmor, en författare som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt och en polis som är bättre än alla andra på stationen. De är en lagom stunds förströelse, men inte mycket mer.
Jag håller med dig om det där med att allt beror på något som hände för evigheter sedan. Det känns otroligt uttjatat just nu.
SvaraRadera