Jacobs farfar brukade berätta historier för honom om sin uppväxt på en underbar ö i skydd från läskiga monster. Han visar även bilder på sina vänner där, med mer eller mindre märkliga förmågor. När Jacob växer upp slutar han tro på historierna men när farfadern dör inser han att det kanske ändå fanns någon sanning i dem. Han reser med sin far till ön där farfadern växte upp för att ta reda på vad som är sant och inte.
Mycket av boken spinner kring att Jacob har foton på de besynnerliga barnen och dessa foton finns också med i boken. Det är ett intressant grepp, men det leder till att historien mest fokuserar på att beskriva de olika barnen och inte så mycket på att det ska hända saker. Ungefär två tredjedelar av boken är mest en slags uppbyggnad och miljöbeskrivning så när handlingen väl kommer igång är det inte mycket plats för den och boken slutar ganska abrupt. Jag tyckte ändå om den, men den hade kunnat gå mer på djupet både vad gäller karaktärer och miljö. Till exempel hade jag gärna sett lite mer problematisering av sättet de besynnerliga barnen lever på.
Slutet på boken gör att den känns som början på en serie och del två är på gång. Jag blir dock mest lite irriterad över att det inte blir något ordentligt slut och jag känner mig inte särskilt sugen på att läsa ytterligare en bok med dessa karaktärer.
Jenny har också skrivit om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar