Rakt in i nästa YA-trilogi utan att passera GÅ

Det börjar verka som om jag har någon slags projekt som går ut på att påbörja YA-trilogier som "alla andra" har läst, men det är faktiskt inget jag har planerat. Jag gillar paranormal YA, och jag är lite efter, det är allt :)
Nu har jag gett mig på första delen av The Mortal instruments, City of Bones, och jag gillade den verkligen! Jag en väldigt luddig uppfattning om vad den skulle handla om (New York? Nåt om demoner?) och blev själv överraskad över hur glad jag blev när det visade sig att det inte var en dystopi utan att den utspelar sig i nutid (om än delvis i en  parallell värld i nutiden).
   Handlingen går ut på att femtonåriga Clary upptäcker att hon kan se personer som ingen annan ser. Samtidigt försvinner hennes mamma, och Clary tas omhand av Shadowhunders, en klan av demonjägare som lever sida vid sida med de mänskliga New Yorkborna.
   Väldigt underhållande, fartfyllt och kul. Ganska klyschiga karaktärer dock, men jag kan stå ut med det i den här typen av litteratur. Är det nåt jag hade svårt för så är det att det förekommer vampyrer med flygande motorcyklar på flera ställen, och det luktar lite mellanstadieuppsats. Minst sagt.

Out of the Easy - Ruta Sepetys

Det är femtiotal i New Orleans. Josie Moraine är sjutton år gammal och klarar sig själv. Hon har bott ensam i ett litet rum ovanpå en bokhandel sedan hon var elva år, för barn bör inte bo på bordellen där hennes mamma jobbar. Josie tänker aldrig bli som sin mor. Hon drömmer om att ta sig till ett ansett college på östkusten, om att att lämna New Orleans bakom sig och börja om någonstans där ingen vet vem hon är. 
   När en tillfällig besökare hittas död, kanske mördad, blir Josie mot sin vilja inblandad och är snart snärjd i ett nät av lögner.
   Boken är bra, men det är synd att den inte är jättebra. Persongalleriet är nämligen jättebra, och de hade förtjänat en mer engagerande intrig att röra sig i. New Orleans känns som en mysig kuliss, men man får inte veta så mycket om staden eller om några miljöer över huvud taget.

En väldigt käck saga om barnmisshandel

Jag har länge hört talas om Lemony Snickets serie om syskonen  Baudelaire och deras eländiga liv, och har tyckt att det låter som märkliga böcker. Efter att ha läst del ett, The bad beginning, kan jag säga att ...ja, det var en märklig bok.
   Boken är uppenbarligen skriven för barn (eller?) men den är ganska grym för att vara en barnbok. Det går verkligen käpprätt åt helvete för syskonen i boken: båda föräldrarna dör, de skickas till en riktigt hemsk avlägsen släkting som utnyttjar dem som arbetskraft, och de tvingas till slut kämpa mot både misshandel, mordhot och tvångsgiftemål. Det blir lite för mycket. Jag kan tänka mig att jag hade tyckt att det var spännande som barn, barn brukar ju ofta ha en stor fascination för det morbida och tycka om att höra hemska historier men den funkade inte riktigt för mig nu. Släktingen Count Olaf är orimligt ond, det är ologiskt att det inte finns någon som helst hjälp att få utifrån och vilken tidsepok det än är tänkt att utspela sig i (lite oklart för mig) så är det helt ORIMLIGT hur författaren hävdar att man kan lura nån till giftemål helt ostraffat. (För att inte tala om hur orimligt det är att ha med intrigen gammal-äcklig-släkting-vill-gifta-sig-med-ett-barn i en barnbok).
   Berättarstilen är ganska käck, med ständiga förklaringar av "svåra ord". Jag har lite svårt för förklaringarna, men i övrigt känns den ganska mysigt berättad - vilket väl är vad som gör den så himla konstig. En mysig saga om föräldrar som dör och barn som får sova direkt på golvet och blir slagna. Ja, ni fattar. DET ÄR SÅ MÄRKLIGT. (Kanske beror mysfaktorn på att jag lyssnade på den som ljudbok, och Tim Curry som läser den engelska ljudboksutgåvan gör ett väldigt bra jobb).
   Det är oklart om jag kommer att läsa fler böcker i serien. Troligen inte. Jag är nog alldeles för gammal för detta.

Weirdo, åttiotalshäxor och nutidsdetektiver

Det har gått tjugo år sedan femtonåriga Corrine dömdes för mord. Ett mord som sades ha satanistiska inslag. Corrine blev hela den lilla stadens hatobjekt, häxan, galningen. Efter alla dessa år har nu nya bevis dykt upp, och det finns det oklarheter i vad som egentligen hände. Kanske utförde inte Corrine brottet ensam. Kanske var det inte hennes fel över huvud taget. Privatutredaren Sean Ward får i uppdrag att undersöka fallet, och det visar sig att när man skrapar på småstadsidyllen så ligger korruption, lögner och ondska inte djupt under ytan.

  Wards sökande bland de mer eller mindre hjälpsamma invånarna varvas med scener från Corrines åttiotal. Deckarpartierna är spännande, men inte känns inte särskilt originella. Ward förblir en ganska platt karaktär genom boken eftersom man aldrig får veta något om hans bakgrund. Åttiotalsbitarna däremot lyfter boken och ger en riktigt skarp skildring av ungdom, vänskap och kärlek.
  Jag är inget stort deckarfan, jag blir lätt uttråkad av polis-söker-spår-intriger, men här hölls intresset verkligen uppe tack vare den mörka, olycksbådande stämningen som genomsyrar boken och av åttiotalsskildringarna som hade mer livfulla och djupa karaktärer än Sean Ward-kapitlen.

Recensionsex från Kalla kulor förlag. Tack för det!

Lite mera bokrea

 

Bokreapaketet från Bokus har äntligen blivit uthämtat! Jag är redan halvvägs igenom Oppositionspartiet, och gillar den mycket.

The Enterprise of Death - Jesse Bullington

Vissa böcker är svåra att beskriva, antingen måste man berätta allt som händer eller så är beskrivningen: den utspelar sig i Europa på medeltiden, och det finns häxor. Det finns också en necromantiker, en flicka som tvingas bli hans lärling, en konstnär som blivit krigare för att ha råd med färg, en lesbisk hora, en inkvisitor och ett väldigt förbannat lik.

Jesse Bullington har också skrivit the Folly of the World, som var en av mina favoritböcker förra året. Den här är inte lika bra, men det är intressant att läsa romaner som utspelar sig på medeltiden. Jag gillar delarna som är mer "livet på medeltiden" mycket mer än de som handlar om magi och uppväckande av döda. Karaktärerna är dock intressanta och bra skrivna och jag är intresserad av vad som ska hända med dem. De är inte alltid så sympatiska, vilket är trevligt som omväxling. Sedan finns det en del bisarra sexscener och en del mindre bisarra sexscener, kan vara bra att veta om man älskar eller hatar sådant.

No bokrea for you!

Uppmärksamma läsare kanske har märkt att jag inte skrivit några inlägg på väldigt länge. En kombinerad läs- och skrivsvacka har gjort att jag inte orkat skriva och inte haft så många böcker att skriva om. Tror jag är uppe i tre-fyra böcker lästa i år. Har alltså inte ens skrivit upp vad jag har läst. I övrigt har jag cirka 20-30 olästa böcker hemma, så det har inte blivit något bokreabesök för mig i år. Fast jag tycker det är sällan man hittar nåt ändå (nej, jag är inte bitter). Hoppas på att jag håller på att ta mig ur svackan nu, det finns ju så många böcker jag är så sugen på att läsa.

En sån där vidrig bok där mamman dör - Sonya Sones

Ruby sitter på ett plan på väg bort från sin bästa vän och sin pojkvän, för att bo hos sin pappa eftersom hennes mamma har dött. Ruby har aldrig ens träffat sin pappa, men eftersom han är en känd filmstjärna har hon sett honom på vita duken. Och eftersom han skilde sig från hennes mamma innan hon föddes hatar hon honom. Hon är fast besluten att inte uppskatta någonting med Los Angeles och att inte låta pappan komma nära.

Detta är visserligen en bok där mamman dör, men den är långt ifrån vidrig. Det är en väldigt fin historia om hur Ruby anpassar sig till sitt nya liv, hur pappan anstränger sig för att vara förälder och hur inget riktigt är som man tror i början. Trots den dystra början känns boken ljus och glad. Den är också väldigt väldigt lättläst. Den är skriven på någon slags vers (jag har dålig koll på versmått, det kan också bara vara oortodox radbrytning) vilket är lite förbryllande i början men man kommer snabbt in i det och det gör att det inte är mycket text på varje sida. När jag närmade mig slutet var jag både otålig att läsa ut den för att veta hur det skulle gå och önskade att den aldrig skulle ta slut. Känner mig lite sugen på att läsa om den nu när jag skriver om den.

Den var även perfekt när jag totalt tappade lusten att läsa i december, även om jag inte riktigt kommit igång med läsandet igen (eller med bloggandet, tur att Jenny har hållit fanan uppe). Lagom lätt, lagom ljus och lagom spännande. Kan rekommendera boken till alla.

Jenny har också läst, hon var inte lika imponerad.

Omslag att dregla över...

Jag hittade den här otroligt snygga utgåvan av Khalil Gibran på Pocket shop. Nästan så jag vill köpa den bara för omslaget, men jag har den redan (fick i julklapp från ett extrajobb en gång) och jag tycker verkligen inte om den. Men å så fin illustration!

Bokrean, första lasset...

Fynd från bokrean på Akademibokhandeln:

Den svenska synthen - Bengt Rahm

Expeditionen - Bea Uusma

1900-talets design - Judith Miller

Introvert, den tysta revolutionen - Linus Jonkman

Om du var tvungen att välja mellan att tillbringa två veckor helt ensam eller två veckor ständigt omgiven av bekanta, vad skulle du föredra? Enligt Linus Jonkman är det ett snabbt sätt att testa om man har en introvert eller extrovert personlighet. Extroverta personlighetsdrag har i vår moderna tid kommit att föredras: att vara utåtriktad ses som en framgångsfaktor och att vara introvert är något att beklaga, eller att träna bort. Jonkman ger i Introvert, den tysta revolutionen upprättelse till de introverta, argument som visar att även denna personlighetstyp har många fördelar och råd om hur man bemöter och lyfter fram introverta vänner och anställda.
  Boken är bra, särskilt delarna som handlar om arbetsliv och hur man kan hitta arbetssätt som passar olika personlighetstyper i arbetsgruppen.
Den är dock kanske lite för lång. Jag fick känslan av att stoffet inte riktigt räckte till, jag tyckte att det blev både lite tjatigt och lite raljerande.
   Jag hade trott att boken i princip skulle "handla om mig", men efter att ha läst boken tänker jag att jag vill placera mig nånstans mitt på skalan mellan extrovert och introvert. Men det är ju också intressant!
Jag tänkte flera gånger på Elin Eks Grynet när jag läste, hur hon alltid hejade på ALLA barn oavsett intressen och personlighet. Är du skrikig? Ok, skräna då, det får man! Är du blyg? Helt ok, man måste inte stå längst fram om man inte vill! Vill du blir stjärna? Ok. Vill du sitta hemma och sortera frimärken? Också bra! "Man får vara som man vill" morrade Grynet, och det är faktiskt inte många som säger det.

Boken är ett recensionsex från Månpocket.

Stephen King, timme efter timme.

Jag snubblade över (ok, jag sökte ganska intensivt efter) en podcast med Stephen King-tema och hittade Lilja och Lou's pod som är riktigt, riktigt Kingnördig. Podcasten görs av svenske Hans-Åke Lilja (som även driver Stephen King-siten Liljas library) och kanadensiske Lou Sytsma. Det har kommit ut 28 avsnitt, ca en timme långa, på olika teman. Ibland innehåller de intervjuer med någon King-relaterad person men mest är det härligt insnöade dialoger som analyserar böcker och filmer. Podcasten finns på itunes, samt går att streama här.

Läsrapport Januari-Februari

Januari fortsatte lite som december: få böcker blev lästa. Dock var de två jag läste så bra att jag inte behövde fler (och den känslan får jag inte ofta).
Såhär såg det ut:

Januari:
# Nyckeln - Sara Elfmark Berggren
# Torka aldrig tårar utan handskar 3, Döden - Jonas Gardell

Februari:
# Wicked - Gregory Maguire
# Introvert, den tysta revolutionen - Linus Jonkman
# Game - Barry Lyga
# Divergent - Veronica Roth
# Bad beginning - Lemony Snicket
# Weirdo - Cathi Unsworth
# Out of the easy - Ruta Sepetys