Weirdo, åttiotalshäxor och nutidsdetektiver

Det har gått tjugo år sedan femtonåriga Corrine dömdes för mord. Ett mord som sades ha satanistiska inslag. Corrine blev hela den lilla stadens hatobjekt, häxan, galningen. Efter alla dessa år har nu nya bevis dykt upp, och det finns det oklarheter i vad som egentligen hände. Kanske utförde inte Corrine brottet ensam. Kanske var det inte hennes fel över huvud taget. Privatutredaren Sean Ward får i uppdrag att undersöka fallet, och det visar sig att när man skrapar på småstadsidyllen så ligger korruption, lögner och ondska inte djupt under ytan.

  Wards sökande bland de mer eller mindre hjälpsamma invånarna varvas med scener från Corrines åttiotal. Deckarpartierna är spännande, men inte känns inte särskilt originella. Ward förblir en ganska platt karaktär genom boken eftersom man aldrig får veta något om hans bakgrund. Åttiotalsbitarna däremot lyfter boken och ger en riktigt skarp skildring av ungdom, vänskap och kärlek.
  Jag är inget stort deckarfan, jag blir lätt uttråkad av polis-söker-spår-intriger, men här hölls intresset verkligen uppe tack vare den mörka, olycksbådande stämningen som genomsyrar boken och av åttiotalsskildringarna som hade mer livfulla och djupa karaktärer än Sean Ward-kapitlen.

Recensionsex från Kalla kulor förlag. Tack för det!