Ruby sitter på ett plan på väg bort från sin bästa vän och sin pojkvän, för att bo hos sin pappa eftersom hennes mamma har dött. Ruby har aldrig ens träffat sin pappa, men eftersom han är en känd filmstjärna har hon sett honom på vita duken. Och eftersom han skilde sig från hennes mamma innan hon föddes hatar hon honom. Hon är fast besluten att inte uppskatta någonting med Los Angeles och att inte låta pappan komma nära.
Detta är visserligen en bok där mamman dör, men den är långt ifrån vidrig. Det är en väldigt fin historia om hur Ruby anpassar sig till sitt nya liv, hur pappan anstränger sig för att vara förälder och hur inget riktigt är som man tror i början. Trots den dystra början känns boken ljus och glad. Den är också väldigt väldigt lättläst. Den är skriven på någon slags vers (jag har dålig koll på versmått, det kan också bara vara oortodox radbrytning) vilket är lite förbryllande i början men man kommer snabbt in i det och det gör att det inte är mycket text på varje sida. När jag närmade mig slutet var jag både otålig att läsa ut den för att veta hur det skulle gå och önskade att den aldrig skulle ta slut. Känner mig lite sugen på att läsa om den nu när jag skriver om den.
Den var även perfekt när jag totalt tappade lusten att läsa i december, även om jag inte riktigt kommit igång med läsandet igen (eller med bloggandet, tur att Jenny har hållit fanan uppe). Lagom lätt, lagom ljus och lagom spännande. Kan rekommendera boken till alla.
Jenny har också läst, hon var inte lika imponerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar