House rules - Jodi Picoult

Jacob är en tonåring med Aspergers syndrom, och hans speciella behov styr hela familjen Hunt. Varje morgon innan skolan börjar måste han besöka provsmakningsdisken i mataffären. Varje kväll måste middagen ha en speciell färg som beror av veckodag. Han vet om att han är annorlunda, men det är bara så det är. Han vet att han får kämpa hårdare än andra för att göra sig förstådd.
   När Jacob blir åtalad för mordet på sin extralärare blir det extremt tydligt hur svårt det är för omvärlden att förstå den som avviker från normen. Ingen vill förstå att han delvis fungerar på ett annat sätt, och ingen verkar ha hört talas om Aspergers (oförståelsen är på en irriterande nivå, är verkligen rättssystemet i USA så fullt av oallmänbildade människor)? Tiden som följer blir en kamp för familjen: hur ska de få Jacob att berätta, och hur vet man att han inte kommer berätta FÖR mycket?
   Mamman, lillebror, Jacob och hans advokat berättar växelvis. Det fungerar ok, men det blir nästan lite för mycket information. Jag hade nog föredragit att bara höra historien ur Jacobs och hans brors synvinklar. Personporträtten är intressanta, men själva mordgåtan listade jag ut svarat på långt innan bokens slut.
   Jag lyssnade på House rules som ljudbok, och den höll- som de flesta amerikanska ljudböcker jag läst- hög kvalitet. Kul grepp att olika skådespelare läser de olika kapitlen också, det gör det både mer levande och lättare att hålla reda på vem som berättar.

Gone girl - Gillian Flynn

Nicks fru Amy försvinner på deras femåriga bröllopsdag. I början får han allas sympatier, men ju mer polisen nystar i fallet, desto fler bevis pekar mot Nick och alla, även släkt och vänner, börjar vända sig mot honom.

Så har jag då också läst den allmänt hypade Gone girl. Den första halvan av boken var fantastisk, karaktärerna byggs upp och man får reda på mer och mer om dem, vilket gör att man ändrar uppfattning om dem flera gånger. Men i andra halvan kände jag mest "vad är det här??". Historien går från ovanlig men sannolik till alldeles för långsökt. Och den lilla sympati jag ändå hade för karaktärerna försvinner helt. Slutet blev jag riktigt besviken på.

Flynn är dock mycket skicklig på att beskriva miljöer och människor. Trots att den lilla Missouristaden där det hela utspelar sig egentligen inte beskrivs särskilt ingående känns det som att man fått en bra överblick över den. Bikaraktärerna känns som riktiga människor, även om de bara är med en kort stund. Men då historien inte riktigt håller i längden väger de bra delarna inte upp det.

Boken är helt okej förströelseläsning, men det finns så mycket annat där ute som är mer värt tiden. Vi planerar dock att gå och se filmen, får återkomma med en jämförelse om det blir av.

Hur mycket salt äter de egentligen i Bon Temps?

 

Efter ett jättelångt uppehåll (som mest berodde på att biblioteket verkar ha tappat bort just den här boken) i Sookie Stackhouse-serien återvände jag till Bon Temps. Jag hittade nämligen Dead reckoning för en femma på loppis i somras.
Jag har ett svagt minne av att jag tyckte att det började bli tjatigt sist jag läste en Sookie-bok, men efter min avgiftning var det mest bara mysigt med vampyrgräl, barslagsmål och det där eviga påfyllandet av saltkar på Merlottes.
Jag är inte helt övertygad om intrigerna runt Sookies släktingar (det blir liksom en övernaturlig ras för mycket där) och det var verkligen inte den mest spännande delen i serien, men den är ju en del av en helhet, och det är en helhet som jag gillar.

Guccikrigen - Jenny Gucci

 

Guccikrigen är Jenny Guccis historia om sin tid som ingift i, och sedemera skild från, familjen Gucci. Det var en lättsam semesterläsning- glamour, galenskap och en hel del heminredningsomavslutas med bitterhet och hämnd.

Språkligt ingen höjdare, det känns som ett klassiskt hafsverk från någon spökskrivare, men som skvaller var det underhållande.

Uppdatering: platsbyggda bokhyllor

Vi har fortfarande inte riktigt gått i mål med projekt bokhyllebygge, men nu börjar det närma sig! Här ligger ett gäng hyllplan till den rundade hyllan på tork. I helgen ska de upp, och sen är det bara att vänta några veckor till på att färgen ska härda ordentligt... SEN blir det sortering och uppställning av böcker.

Såhär ser (en del av) den runda hyllan ut i nuläget.

The weird sisters - Eleanor Brown

Jag hittade the weird sisters genom den automatiska rekommendationsfunktionen på Goodreads.com, vilken gett mig mängder av lysande boktips och en ungefär lika stor mängd halvdana dito.
Den här hör tyvärr till den senare kategorin.

Tre systrar, Rose, Bean och Cordy återvänder till sitt föräldrahem i en liten universitetsstad. Alla flyr de ifrån något, men ingen av dem vill erkänna exakt vad. Det landar i en berättelse som det känns som att jag har läst flera gånger förut -människor som har problem med att slå sig till ro/våga något nytt/erkänna sina fel måste komma till insikt och lära sig testa nya grejer-, och det hjälper inte särskilt mycket att familjen är ganska härligt knäpp för intrigen är lite för tråkig. Att pappan beter sig som en galning och ENBART pratar i Shakespearcitat var kul i den första femtedelen av boken, sen blev jag mer och mer irriterad på orimligheten i att bete sig så. Jag blev också ganska irriterad på att alla karaktärer läser oavbrutet, men att man aldrig får veta vilka böcker det är de släpar runt på.
Gillar man ganska snälla familjeberättelser eller har en fetish för böcker om systrar så är den ok, men något mer översvallande omdöme än så kan jag inte pressa fram.

In i labyrinten - Sigge Eklund

Sigge Eklunds senaste roman, In i labyrinten, är svår att kategorisera. Det är en berättelse om relationer, om människors otillräcklighet och svaghet och samtidigt en thriller som nästan är en deckargåta.

Martin och Åsa förlorar plötsligt sin elvaåriga dotter Magda. En kväll försvinner hon bara spårlöst, och ovissheten om vad som hänt henne blir ett enormt ok att bära.
Fyra personers perspektiv varvas, och deras historier slingrar sig om varandra, inte ofta synkade i tid och rum. Det blir många "ahaa!" när bit efter bit faller på plats och händelser och personer kopplas ihop i ett invecklat nät.

Vi lyssnade på ljudboken samtidigt som vi jobbade med lägenhetsrenoveringen, och jag var först lite tveksam till att Sigge själv läser boken. Han har ett speciellt sätt att prata, betonar, pausar, läser långsamt- som gör att det är svårt att koppla bort tankar på författaren under lyssnandet. Efter ett tag ändrade jag mig, då jag kom på att jag skulle hört hans röst i huvudet även om jag läst boken i pappersform, och om språket är så tydligt tillhörande en viss människa är det nog lika bra om han får läsa själv, han måste ju veta bäst hur det ska vara.

Läsvärd bok som fick många "vaaa?", "men JAHA såklart!" och "men VAFFAN!!" under lyssningen, och med det menar jag såklart att handlingens svängar överraskade oss mer än en gång.

Bokbloggarmingel på Bookmark

Förra veckan var vi, tillsammans med ett gäng andra bokbloggare, inbjudna till Bookmark förlag för att träffa författaren Sophie Hannah. Det bjöds på vin och snittar, och Sophie berättade om sin senaste roman Monogrammorden, som är något så ovanligt som en nyskriven Poirot-roman. Boken kom till efter att hennes agent kläckt idén för förlagt som har hand om Agatha Christies utgivning, och att familjen som äger rättigheterna funderat en längre tid. De bestämde sig uppenbarligen på att satsa på projektet, och det verkar ha varit rätt beslut då boken har fått enorm uppmärksamhet världen över.
Sophie Hannah var oerhört karismatisk och rolig, och hann berätta massor under den timme vi hade på oss. Vi fick bland annat veta att hon är ett stort Christiefan, och hon gav en hel del tips på vilka av böckerna som är hennes favoriter.
Det verkar vara svårt att ta sig an en så etablerad karaktär som Poirot, det gäller ju att få både upplägget av historien och tonen i berättandet att stämma överens med det som folk läst tidigare. En förenklande omständighet var i alla fall att Agatha Christie själv inte använde sig av särskilt många tidsmarkörer i sina böcker, så det krävdes ingen omfattande research om det 20-tal som Monogrammorden utspelar sig i.

Bookmark bjöd också på ett väldigt snyggt exemplar av Huset på udden, en Agatha Christie som aldrig tidigare getts ut på Svenska. Det kommer sammanlagt att gest ut nio romaner i nyöversättning, och omslagen är så fina att samlaren i mig genast går igång och vill ha allihop. (När alla böckerna står bredvid varandra i hyllan kommer ett motiv att framträda över ryggarna, bara en sån sak liksom!)

Tack Bookmark för en jättetrevlig kväll!