Sigge Eklunds senaste roman, In i labyrinten, är svår att kategorisera. Det är en berättelse om relationer, om människors otillräcklighet och svaghet och samtidigt en thriller som nästan är en deckargåta.
Martin och Åsa förlorar plötsligt sin elvaåriga dotter Magda. En kväll försvinner hon bara spårlöst, och ovissheten om vad som hänt henne blir ett enormt ok att bära.
Fyra personers perspektiv varvas, och deras historier slingrar sig om varandra, inte ofta synkade i tid och rum. Det blir många "ahaa!" när bit efter bit faller på plats och händelser och personer kopplas ihop i ett invecklat nät.
Vi lyssnade på ljudboken samtidigt som vi jobbade med lägenhetsrenoveringen, och jag var först lite tveksam till att Sigge själv läser boken. Han har ett speciellt sätt att prata, betonar, pausar, läser långsamt- som gör att det är svårt att koppla bort tankar på författaren under lyssnandet. Efter ett tag ändrade jag mig, då jag kom på att jag skulle hört hans röst i huvudet även om jag läst boken i pappersform, och om språket är så tydligt tillhörande en viss människa är det nog lika bra om han får läsa själv, han måste ju veta bäst hur det ska vara.
Läsvärd bok som fick många "vaaa?", "men JAHA såklart!" och "men VAFFAN!!" under lyssningen, och med det menar jag såklart att handlingens svängar överraskade oss mer än en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar