Konsten att veta när man ska ge upp

När jag var yngre var jag betydligt mer benägen att sluta läsa mitt i en bok om jag tröttnade på den än vad jag är nu. Delvis tror jag att det beror på att jag bokbloggar (vill ha läst ut så jag kan ha en riktig åsikt att skriva ner), men mest beror det på att jag började skriva ner alla böcker jag läser runt år 2006. Det är så roligt att se vad man har läst, och kanske allra roligast för en samlartyp som jag att se hur MYCKET jag har läst. Jag vill ju att det ska vara många böcker på listan! Vissa år har det blivit många böcker (2009 hann jag plöja 201 stycken - men då tillbringade jag mycket tid på tåg). Andra har det blivit färre (i år har jag bara läst 37 st hittills, det är nog det lägsta antalet sen jag föddes och det beror helt på att jag flyttade i somras och har varit upptagen med renoveringsarbeten sedan dess). Hur som helst: när man skriver ner allt man läser så vill man samla på sig fler och fler titlar till listan. Då kan man ju inte ge upp halvvägs genom en bok, en halvläst ger ingen listad titel hos mig. Den allra senaste tiden har jag dock gjort just det. Två gånger dessutom. Med tanke på hur lite lästid jag har i nuläget så får jag faktiskt försöka komma ihåg att man inte måste läsa ut en bok som man inte är sugen på, för den tid jag har borde ägnas åt något som är roligt att läsa!


Den första boken jag gav upp är Splintered, av A.G Howard. Det lät så kul med Alice i underlandet-tema, men tempot var så galet snabbt, sagoinslagen avlöste varandra och surrealismen blev bara för mycket. I och för sig hade jag nog kunnat stå ut med just det, men lägg till att det är en typisk YA-fantasy med obligatoriskt inslag av triangeldrama där båda killarna är enormt kontrollerande och dryga. Nej, det var inget för mig.

 

Den andra var Sara Addison Allens The sugar Queen. Jag har läst flera böcker av henne tidigare, och tyckt mycket om de söta småstadsberättelserna med inslag av magisk realism, men här blev det för mycket av det goda när det visade sig finnas magiska böcker som "dyker upp när huvudpersonen behöver dem", dvs materialiserar sig ur tomma intet, och det dessutom verkar finnas en magisk smörgåsaffär.
Det var faktiskt riktigt skönt att lägga ner en bok som inte kändes riktigt kul att läsa, ska nog fortsätta med det...