På en liten kanadensisk ö börjar fler och fler insjukna i en konstig virussjukdom. De första stadierna liknar en vanlig förkylning, men senare i sjukdomsförloppet förändras den drabbades personlighet och vissa verkar helt galna. Det slutar med döden, varje gång.
Snart stängs skolan, sjukhuset översvämmas av sjuka och myndigheterna på fastlandet sätter ön i karantän och sprärrar all kontakt. Invånarna är fast, och utan möjlighet att kommunicera med fastlandet tvingas de själva ta hand om de sjuka, och vad värre är: hantera de laglösa gäng som börjat terrorisera staden.
Huvudpersonen, sextonåriga Kaelyn, är en ganska vanlig och lite tråkig tjej. I och med epedemin tvingas hon växa upp snabbt och inte bara sköta sig själv utan även ta hand om ett barn mitt i ett allt mer laglöst land. Tyvärr är det inklämt en kärlekshistoria, det är tydligen helt obligatoriskt i YA-genren, och jag är så trött på att det alltid måste vara med även där det inte tillför så mycket till historien.
En ok bok. Temat är intressant, och jag gillar den klaustrofobiska stämningen som byggs upp. Karaktärerna är dock lite platta och stereotypa, och jag gillade som sagt inte att det dök upp en romans mitt i pestintrigerna. Det visade sig dessutom att det är första delen i en serie (trilogi?), och det upplägget är jag också väldigt trött på. Kanske läser jag fortsättningen, kanske inte. Inte än på ett tag iallafall.
Så där känner jag med! Måste allt vara trilogier och måste det alltid kastas in en kärlekshistoria? Tröttsamt. Annars lät ju boken intressant till att börja med.
SvaraRadera