The life and loves of a she devil

Jag var tveksam till om jag skulle våga mig på en omläsning av Fay Weldons The life and loves of a she devil. Jag gillade den så himla mycket sist jag läste den (för väldigt många år sedan). Tänk om den inte är så bra som jag minns?
Jo, det var den. Jag älskar den.
Handlingen: Ruth, den medgörliga men lite fula hustrun, lämnas av sin man som inlett en romans med den undersköna författaren Mary Fisher. Ruth bestämmer sig för att hon måste hämnas. Det är en fantastiskt story som rullas upp, Ruth är obevekligt motiverad och har oändigt tålamod. Vissa saker i boken har kanske inte åldrats så väl, men jag sitter iallafall och myser åt hennes välsmidda planer boken igenom.

Orkidépojken

Jag hade enorma förväntningar på Orkidépojken av Helena Dahlgren eftersom den sas innehålla så mycket referenser till Twin Peaks. (Jag älskar Twin Peaks. Jag såg serien för första gången en sommar när jag var tolv år, och det var ren magi).
Boken handlar om bästa kompisarna Hanna och Zeb och sommaren efter att de tagit studenten. Sommaren segar sig fram med ett svettigt sommarjobb, festkvällar på Patricia och läsande av den mystiska Orkidépojkens blogg. En före detta skolkamrat försvinner spårlöst, och det pratas om att det finns en ondskefull närvaro i skogen.
Tyvärr blev jag lite besviken. De Twin Peaks-iga inslagen är så direkt kopierade att det bara känns konstigt, och mysteriet är så luftigt och oklart att jag nästan missar det helt och hållet. Beskrivningen av Hanna och relationen mellan henne och Zeb är fina, men det räcker inte riktigt för att binda ihop det hela.

The Witches of New York

Ibland tycker jag att det är svårt att koncentrera sig på ljudböcker. Ami McKays The Witches of New York var ett sådant fall. Det hände helt enkelt lite för lite och jag hade svårt att skilja på två av karaktärerna (två av tre häxor, det borde ju inte vara jättesvårt att hålla reda på tre personer...).Det låter betydligt mer kul med 1800-talshäxor på Manhattan än vad det var. Seg och långtråkig blir mitt betyg.

Yonahlossee riding camp for girls

Yonahlossee riding camp for girls av Anton Di Sacafani läste jag till stor del i en solstol på Zanzibar förra sommaren, medans jag väntade på att tidvattnet skulle göra ett eftermiddagsbad möjligt.
Boken hade jag läst om på goodreads.com, och jag var så himla peppad på att läsa den. Tyvärr tyckte jag att den var väldigt seg. Det är en coming-of-age historia som utspelar sig på 20-talet, det finns en familjehemlighet, det är massor av hästar och vänskapsrelationer, men boken känns alldeles för lång.

Pakten

Jag har litegrann sett Jodi Picoult som ett säkert kort, ni vet en sån där författare som man gillar typ allt av. Tyvärr kommer man ju i dessa fall ofta till en punkt där man upptäcker att man har fått nog. Det hände mig när jag läste Pakten, en inte särskilt trovärdig historia om en självmordspakt mellan tonåringar. Allt för många karaktärer beter sig alltför konstigt, och jag var riktigt trött på boken långt innan den var slut.

Djupgraven och Sjörök

 

Ibland blir jag så himla sugen på att läsa nån mysskräck som är skriven för en betydigt yngre publik. Det känns så nostalgiskt på något sätt, även om det är nyskrivna böcker som inte fanns när jag själv var barn.
Camilla och Viveca Sten har lyckats riktigt bra med sin serie om tolvåriga Tuva som bor på en skärgårdsö. Tuva är utanför i klassen, tycker själv att hon ser konstig ut och håller sig mest för sig själv. Hon älskar skärgården och havet, men på den senare tiden har något föräldrats i den välbekanta miljön. Människor tycks försvinna i och i närheten av havet. Kan det verkligen ha en naturlig förklaring?
När jag letade efter bilder till det här inlägget såg jag att del tre, Mareld, har kommit ut nu. Den kommer jag definitivt lägga till på min att-läsa-lista!

Halva liv

Halva liv av Mats Strandberg är inte bok som jag inte fann särskilt minnesvärd. Handlingen kretsar kring en kvinna vars stora kärlek försvunnit spårlöst, och som grubblar både på det och på vad det var för hemlighet som hennes nyligen avlidna farmor bar på. En ganska fin bok ändå, men den tappade oerhört mycket trovärdighet mot slutet tyvärr.

Fattigfällan

En riktigt stark ljudboksupplevelse fick jag av Fattigfällan, skriven av Charlotta von Zweigbergk. Det är en otroligt upprörande skildring av hur det svenska systemet kan svika den som verkligen behöver och ber om hjälp. 
Beata har alltid kunnat försörja sig och sina fyra barn, även om hon har fått leva sparsamt. När hon blir för sjuk för att kunna arbeta börjar hennes helvete. Det går inte att få familj och vänner att förstå att läget är allvarligt. Det går inte att få hjälp från socialen om hon inte lägger ner sin enskilda firma. Om hon lägger ner firman har hon ingen möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet när hon blivit frisk. Även om hon lägger ner den finns ingen garanti för att hon ska få någon hjälp. Det är en Davids kamp mot Goliat, och det är så frustrerande och hemskt att läsa om hur samhället kan svika. En jätteviktig bok som alla faktiskt borde läsa.

Long time no see. Ett försök till uppstart!

Oj, den här bloggen alltså... så försummad den blivit! Man tänker att man tar en paus några veckor, och plötsligt har det gått ett halvår. Den senaste bok jag recenserat läste jag förra sommaren, så redan för ett halvår sen var jag enormt efter med bloggandet.
Eftersom jag ser bokbloggandet främst som ett sätt att minnas vad jag läst känns det trist att bara strunta i allt jag läst det senaste året, så jag ska nog göra ett försök att få in något kort om varje bok även om det just nu känns som ett nästan oöverstigligt projekt. Herregud, det är verkligen jättemånga böcker det rör sig om! Oh well, vi gör ett försök och ser hur långt energin och engagemanget räcker. (Och hur mycket tid bebisen tycker att jag ska tillbringa framför datorskärmen....)

Först ut av den gamla skåpmaten: Stephen Kings The girl who loved Tom Gordon. En bok jag läst flera gånger tidigare, men blev sugen på att läsa om förra sommaren. I den får vi följa nioåriga Tricia som går vilse i en ändlös skog med bara en walkman som sällskap. Den och något mystiskt som tycks smyga efter henne. Jag älskar verkligen denna bok, det är fascinerande att det går att skriva så intressant när boken bara har en enda karaktär (iallafall nästan). Varje gång jag var tvungen att lägga den ifrån mig kändes det lite jobbigt att lämna Tricia ensam i skogen, så pass uppslukad av den var jag. Inte illa för en bok man läser för fjärde gången!