lördag 12 januari 2013

Isfolket och Häxmästaren.

När jag var på stadsbiblioteket för nån vecka sen upptäckte jag att de har köpt in en hel rad böcker av Margit Sandemo. Jag har läst alla 47 delar av Sagan om Isfolket (och har alla böckerna samlade i skokartonger under sängen). Om de är bra? Nej. Och ja. De följer en släkts historia från sent 1500-tal, det är kärlek, hat, häxor, krig, pest, hovdamer och backstugor. Det centrala är förbannelsen som vilar över släkten, och deras strävan efter att bryta den. Det finns många ganska härliga karaktärer att älska och hata, det är spännande och ganska fascinerande att allt hänger ihop fast det utspelar sig under så väldigt lång tid. Det är inte böcker man läser för att man älskar språket, det är magin i kombination med släktsagan som är behållningen. Böckerna är relativt jämna, förutom de ca fem sista där Margit spårar rejält och bland annat skriver in sig själv i handlingen (!)

Hur som helst. Isfolket har jag ju alltså redan läst.
Nu gav jag mig på den första boken i serien Häxmästaren, Trolldom.

Första intrycket är att det är sämre än jag hade väntat mig. Språkligt är det mycket mediokert, personerna beskrivs om och om igen på samma sätt (skör-och-vacker, alldaglig-men-med-"personlighet" och så det mer oväntade "brun på något sätt"). Handlingen kretsar kring Tiril och hennes vackra syster Carla. Det är 1600-tal och systrarna bor med sina föräldrar i Bergen. Mamman är ständigt frånvarande och pappan verkar ha hemligheter och beter sig allt konstigare. Carla är djupt olycklig, bara gråter och gråter men vill inte säga varför. Farorna hopas, och Tiril har ingen att vända sig till förutom sin bästis, gatuhunden Nero. Så småningom korsar den mystiske (och brune) islänningen Mori hennes väg. Han är en häxmästare, och pysslar i stort sett oavbrutet med besvärjelser och hemliga tecken och är mystisk och svår.
   Det här var inte så bra. Det är tjatigt, karaktärerna är platta och tråkiga och det blir aldrig särskilt spännande. Jag antar att det finns enormt många böcker i serien, och trots att jag inte gillade Trolldom kan det hända att jag får för mig att plöja igenom de övriga någon gång. Det kan ju hända att de blir bättre?

2 kommentarer:

  1. Det var ett tag sedan jag läste Häxmästaren så jag minns inte så mycket. Men det är "bara" 15 böcker i den ;)

    SvaraRadera
  2. Isfolket plöjde när jag i tidig tonår(och det är rätt länge sedan) när jag var på loven hos min mormor. Jag tyckte som du: dom var bra och ändå inte ;-)

    Men denna serie har jag inte läst.

    SvaraRadera