I Chanslös, del 2 av Själlös-serien, är Alexia lyckligt gift, men en mystisk sjukdom sveper in över Londons övernaturliga varelser och hon får i uppdrag av drottningen att utreda saken. Den här gången omfattar berättelsen både luftskeppsresor till Skottland, lönnmördare och massvis med varulvar. Boken är lättläst och underhållande, men jag skulle vilja ha lite mer djup och innehåll. Man blir aldrig särskilt engagerad i handlingen och aldrig särskilt orolig att problemen inte ska gå att lösa. Det är en bok som borde vara bättre än den är.
Visar inlägg med etikett Skottland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skottland. Visa alla inlägg
söndag 10 maj 2015
lördag 27 juli 2013
Det heligaste
Lachlan Harriots fru är fängelsepsykolog och anklagad för att ha mördat en seriemördare som gått i terapi hos henne. Lachlan är övertygad om sin frus oskuld och börjar gå igenom hennes papper för att finna bevis för den. Det han hittar är dock inte vad han väntade sig.
Det heligaste är en rätt okej bok, men huvudpersonen känns väldigt osympatisk, vilket gör det lite svårt att uppskatta boken. Han grottar ned sig mer och mer i sin frus handlingar, vilket i sig inte är så svårt att förstå, men inte jätteintressant att följa. Det är i alla fall ett lite annorlunda perspektiv för en deckare och det är ju kul.
Det heligaste är en rätt okej bok, men huvudpersonen känns väldigt osympatisk, vilket gör det lite svårt att uppskatta boken. Han grottar ned sig mer och mer i sin frus handlingar, vilket i sig inte är så svårt att förstå, men inte jätteintressant att följa. Det är i alla fall ett lite annorlunda perspektiv för en deckare och det är ju kul.
fredag 26 juli 2013
Stjärnfall
Stjärnfall av Robin Pilcher utspelar sig under Edinburghfestivalen och har väldigt många huvudpersoner och handlingar. De olika personerna vävs ihop till tre-fyra huvudspår när deras vägar korsas.
Tyvärr är det här en ganska tråkig bok. Alla karaktärer blir mest representanter för något och får inget större djup. Som läsare blir man inte särskilt engagerad i personerna eller vad som händer och vid ett par tillfällen blir jag mest irriterad och vill lägga ifrån mig boken. Man får inte ens någon vidare känsla för Edinburgh, som ändå ska vara en väldigt vacker stad.
Tyvärr är det här en ganska tråkig bok. Alla karaktärer blir mest representanter för något och får inget större djup. Som läsare blir man inte särskilt engagerad i personerna eller vad som händer och vid ett par tillfällen blir jag mest irriterad och vill lägga ifrån mig boken. Man får inte ens någon vidare känsla för Edinburgh, som ändå ska vara en väldigt vacker stad.
söndag 11 november 2012
Varulvar och parasoller
Chanslös, av Gail Carriger, är den andra boken om den själlösa Alexia i ett steampunkigt London. Den börjar där bok nr 1, Själlös, slutar. Alexia är nygift med den hetlevrade Conall Maccon och därmed alfahona för hans varulvsflock, samtidigt som hon är drottning Victorias rådgivare i övernaturliga frågor. Hon kan inte heller låta bli att försöka avstyra väninnan miss Ivy Hisselpenny från att köpa fler vidrigt fula hattar. Alexia har med andra ord fullt upp, men såklart trasslar det till sig än mer.
En mystisk åkomma drabbar det övernaturliga samhället: plötsligt förlorar både varulvar och vampyrer sina krafter och blir dödliga. Kan det vara ett hemligt vapen som har tagits in i staden?
Sökandet efter gåtans svar tar vår hjältinna ända till Skottland och hennes makes ursprungliga flock, och på vägen dit dyker det upp en rad nya bekantskaper, intriger och uppfinningar.
Det är kanske inte intrigen som är behållningen med Carrigers bokserie (även om historien är spännande och tillräckligt oförutsägbar) utan snarare de härliga karaktärerna. Alexia är underbart obekväm: hennes själlöshet gör henne väldigt praktiskt och okänslosamt sinnad, vilket gör att hon är betydligt mer burdus och frispråkig än andra mer väluppfostrade damer. lord Maccon, den brutale varulvsledaren som enbart låter sig tämjas av sin bestämda hustru. Den begåvade och mystiska uppfinnaren madame Lefoux som klär sig i herrkläder och vars avsikter och lojaliteter är oklara in i det sista. Och, såklart, Alexias vampyrvän lord Akeldama som får vara med på ett hörn med sina extravaganta outfits.
Det är hela tiden roligt med rappa repliker. Jag har inte läst någon av böckerna i serien på engelska, men det känns som att översättaren har gjort ett fint jobb. Språket har väldigt bra flyt och känns tidsenligt.
Det här är riktigt mysig sträckläsning, det tar bara några sidor så är jag helt insugen i Alexias värld. Det är något med kombinationen av övernaturliga varelser, ständiga byten av klänningar och luftskepp som är alldeles oemotståndligt. Boken är en värdig uppföljare till Chanslös, och jag väntar spänt på del tre! Det slutar nämligen med en rejäl cliffhanger....
Själlös och Chanslös ges ut i sverige av Styxx fantasy (och har de typiska svarta sidkantera - så snyggt!)
En mystisk åkomma drabbar det övernaturliga samhället: plötsligt förlorar både varulvar och vampyrer sina krafter och blir dödliga. Kan det vara ett hemligt vapen som har tagits in i staden?
Sökandet efter gåtans svar tar vår hjältinna ända till Skottland och hennes makes ursprungliga flock, och på vägen dit dyker det upp en rad nya bekantskaper, intriger och uppfinningar.
Det är kanske inte intrigen som är behållningen med Carrigers bokserie (även om historien är spännande och tillräckligt oförutsägbar) utan snarare de härliga karaktärerna. Alexia är underbart obekväm: hennes själlöshet gör henne väldigt praktiskt och okänslosamt sinnad, vilket gör att hon är betydligt mer burdus och frispråkig än andra mer väluppfostrade damer. lord Maccon, den brutale varulvsledaren som enbart låter sig tämjas av sin bestämda hustru. Den begåvade och mystiska uppfinnaren madame Lefoux som klär sig i herrkläder och vars avsikter och lojaliteter är oklara in i det sista. Och, såklart, Alexias vampyrvän lord Akeldama som får vara med på ett hörn med sina extravaganta outfits.
Det är hela tiden roligt med rappa repliker. Jag har inte läst någon av böckerna i serien på engelska, men det känns som att översättaren har gjort ett fint jobb. Språket har väldigt bra flyt och känns tidsenligt.
Det här är riktigt mysig sträckläsning, det tar bara några sidor så är jag helt insugen i Alexias värld. Det är något med kombinationen av övernaturliga varelser, ständiga byten av klänningar och luftskepp som är alldeles oemotståndligt. Boken är en värdig uppföljare till Chanslös, och jag väntar spänt på del tre! Det slutar nämligen med en rejäl cliffhanger....
Själlös och Chanslös ges ut i sverige av Styxx fantasy (och har de typiska svarta sidkantera - så snyggt!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
