Som stjärnor faller

Som stjärnor faller av Lin Hallberg var en ungdomsbok som jag faktiskt kände mig för gammal för att läsa, det brukar jag sällan ha problem med.
Tess och hennes mamma flyttar från storstan till en ärvd stuga på landet, och Tess är måttligt entusiastisk över det. Hon saknar sin bästa vän Liv och hon har svårt att få vänner i sin nya skola. När hon träffar Tom och hans häst Stjärna blir livet i skogen mer uthärdligt, och Tom får henne att lova att hon ska lära sig att rida så att hon kan hjälpa honom att ta hand om Stjärna. Tess är inte intresserad av hästar egentligen, men hon blir allt mer intresserad av Tom. Det är väl en gullig berättelse, men jag twisten i historien var väldigt lätt att förutse och boken lämnar inga starka minnen efter sig. Jag var nog som sagt för gammal.

En hästbok

Jag har verkligen varit sämst på att blogga den här våren. Sämst på att läsa också! Det blev ganska mycket bröllopsplanerande under april och maj, och det har dessutom varit väldigt mycket på jobbet. Men nu närmar sig semestern, jag är lyckligt gift och tänker göra ett försök att komma tillbaka till läsrutinerna!

I mars (ja, ni ser, jag ligger efter med recensionerna...) lyssnade jag på en mysig ljudbok: The eighty-dollar champion av Elizabeth Letts. En sann historia om hästen Snowman som räddades undan slakt av Harry de Leyer. Det som en gång var en sliten lantbrukshäst kom efter år av träning att nå oanade framgångar. Förutom att det var intressant att följa Snowman och hans människofamilj så fick man som bonus en massa lättsmält information om hästsportens framväxt i USA. Min enda kritik är egentligen att jag tycker att författaren är lite för frikostig med passager där hon lägger in specifika tankar och känslor som hon inte kan ha haft en aning om dessa personer haft just vid det tillfället. Det gör att flowet bryts lite för mig, först kommer det en noggrann redogörelse för exakt hur en viss tävling gick till, hur reglerna fungerade, hur stallen såg ut... sen nån mening om exakt vad Harry tänkte när han drömskt stirrade in i soluppgången. Det blir lite märkligt när vissa delar känns som fakta och vissa som en roman. Förutom det: bra bok för den som är intresserad av hästar, sporthistoria i allmänhet eller bara gillar en framgångssaga.

Hästboksnostalgi

Hittade en gammal hästbok i en av mina lådor med sparade böcker hemma hos mamma: Vår ponny Twiggy, av Gunilla Wolde.
Det var med en viss hästtjejsnostalgi som jag läste om vedermödorna i stallet, triskande hästar, veterinärbesök och jaktritter, men eftersom det är en sann historia om en ponnyfamilj och deras medryttare så består den av olika anektdoter snarare än en dramatiskt uppbyggd berättelse. Det är lite mysigt, men också lite tjatigt. Jag undrar vad stalltjejerna som beskrivs egentligen tyckte, det är förmodligen ganska rakt och sant berättat men verkligen inte särskilt smickrande alla gånger.
Man ska nog ha eller ha haft någon närmare relation med hästar för att uppskatta boken. Jag tyckte den var ok tidsfördriv men inte mer än så.