Zombifierade klassiker

Apropå den senaste boken kom jag att tänka på en annan bok med betydligt bättre idé än utförande. Pride and Predjudice and Zombies av Jane Austen och Seth Grahame-Smith. På pappret tycker jag att det är en bra tanke: ta Austens klassiker och släng in lite zombier. Och en bra författare skulle säkert kunnat göra något bra av det. Grahame-Smith lyckas inte. Han Bennetsystrar är zombiedödande ninjor, utbildade i Fjärran Östern, inte särskilt lika orginalets. Och hans zombier är inte särskilt läskiga, eller logiska. Efter ungefär halva boken sade min zombieälskande man: "Nä, nu läser jag bara den här för att jag är intresserad av den riktiga historien. Den var ju riktigt bra!" Så slutsatsen blir: Läs den riktiga Stolthet och fördom istället.

M is for Magic

Neil Gaimans M is for magic är en snabbläst liten sagosamling med skruvade små berättelser i sin karaktäristiska stil (en tant köper den heliga graalen på loppis, en pojke träffar ett troll under en bro i förorten, en detektiv utreder vem som egentligen mördade Humpty Dumpty...)

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken, och hoppades att den skulle vara sådär mysigt obehaglig som vissa av hans andra barnböcker (Coraline och The Graveyard book) men jag tyckte tyvärr att den var ganska långtråkig.

Den sista novellen är ett utdrag ur Gaimans The Graveyard book och jag skulle tipsa om att läsa den boken istället, för den här var aldeles för ojämt och under långa sekvenser ointressant. Snyggt omslag dock!

Superhjältar

Vi var i bokhandeln för att köpa en present till en kompis och kunde såklart inte hålla oss från att köpa två böcker till oss själva. Det är farligt med bokhandlar på det sättet. Den ena var ett säkert köp, den andra lockade med rolig titel, intressant baksidestext och en massa hyllningar. Sånt som borde få en att bli tveksam, med andra ord. All my friends are superheroes av Andrew Kaufman. Boken handlar om Tom, som inte har några superkrafter men som bara umgås med folk som har det. Han gifter sig med en superhjälte men ett argt ex gör honom osynlig för henne. Tyvärr är det här en bok av slaget "fantastisk idé, men inte tillräckligt bra författare att göra något av det". Kärlekshistorian ska nog fungera som en röd tråd genom boken, men är ganska ointressant. Det är mest en uppradning av människor med olika krafter och en kort beskrivning av hur det fungerar för dem eller hur de fick dem. Fördelen är att den är väldigt kort och går att läsa ut på en timme. Det är nog också en av dess nackdelar, det finns inget utrymme för utveckling av karaktärerna. Läs något annat istället.

För övrig har jag alltid stört mig på när folk med superkrafter kallas superhjältar (bland annat i serien Heroes). Jag tycker inte attt man rimligen kan kallas hjälte om man inte gör något hjältemodigt, utan bara är väldigt bra på att till exempel hitta rätt väg.

Hemligheter

Det finns ju en del böcker om folk som upptäcker magiska slott, skatter i ödehus och andra liknande saker. Här är en sådan upptäckt ur verkliga livet. En lägenhet i Paris som varit orörd sedan kriget och som visade sig innehålla värdefulla målningar. Fina bilder att drömma sig bort till.

Buffyrapport

Jag kunde såklart inte hålla mig, utan läste hela Buffy the vampire slayer igår kväll när jag egentligen borde sovit.
Serien är en fortsättning på tv-serien, och därför ska jag inte avslöja något om handlingen (tror nämligen att min bloggkollega Anna inte har hunnit se alla avsnitt än, och man ska ju inte spoila...).
Karaktärerna är ganska porträttlikt tecknade, och intrigerna verkar så att säga gå i samma stil som tv-serien, så jag kan inte tänka mig att jag kommer att bli missnöjd om jag köper de övriga sju delarna som kommit ut.
Historien är ibland lite förvirrande, men det är spännande och roligt, och jag vill läsa fortsättningen nu!!

Nya!

Fick hem denna beställning från Bokus idag!

Tunnelbaneskräck

Jag hittade en bok som verkade väldigt lovande på biblioteket i Kulturhuset. The end of the line (Jonathan Oliver) är en samling skräcknoveller på temat tunnelbana (och en del andra underjordiska platser). Det låter ju jätteläskigt! Dock: det är det inte. Jag läste ut hela, mest för att jag hela tiden tänkte att nästa berättelse kanske skulle visa sig vara bra (alla är skrivna av olika författare), men i stort sett var det bortkastad tid. Alldeles för många av författarna har skrivit på temat "person åker tunnelbana och hamnar på nåt märkligt sätt i en annan dimension". Det blir lite tjatigt. Jag hade hellre velat läsa om spöken i tunnlarna...
Den noveller jag tycker bäst om är Natasha Rodes Crazy train ,om vad som egentligen händer när rockstjärnor dör. Resten kan man egentligen hoppa över.

Lullabies for little criminals

Lullabies for little criminals - Heather O'Neill
Baby är tolv år och bor med sin pappa Jules i Montreals red light district. Jules missbrukar av och till heroin, och verkar dessutom vara lite (och ibland mycket) psykiskt störd. De är fattiga, äger i stort sett ingenting, flyttar runt mellan olika hotellrum och sunkiga lägenheter. Baby trivs dock för det mesta med sitt liv. Hon finner ofta en stark gemenskap med andra barn, får vänner och förlorar dem igen, beundrar de vuxna missbrukarna och vill bli som dem samtidigt som hon längtar efter att få vara ett vanligt barn med en mamma som tar hand om henne.
När Jules för första gången åker in på ett behandlingshem börjar det gå utför för dem båda.
Boken är ibland riktigt plågsam, men samtidigt hoppfull och väldigt fint skrivet. Den är pepprad med fina liknelser, och karaktärerna är så levande beskrivna.

"Jules had a bottle of white wine in the fridge once for about three months. I liked to sneak a few sips while I was pretending to look for the jam. The wine would make my feet feel soft and buzzy like hummingbirds. I loved to take a little drink and then sit on the fire escape. It felt like there were toads in the wind that whispered, 'Kiss me. Kiss me. Kiss me.'"

Den administrativa delen av min bokbesatthet

Här har vi mina älsklingar. Bokböckerna.
I den lilla hästmönstrade skriver jag upp böcker jag ska läsa i framtiden. Jag brukar också anteckna vilket bibliotek som har de olika böckerna (jag lånar på bibliotek i två olika städer), eller om det är en bok som jag vill köpa så småningom. När jag har läst en bok eller kommit på att jag faktiskt inte vill läsa den stryker jag över. Det är ett något rörigt och kladdigt system, men himla praktiskt att ha allt samlat på ett ställe.

I den svartvita boken skriver jag upp alla böcker jag har läst. Jag skriver inga kommentarer eller recensioner, bara titel och författare. Eventuellt börjar jag skriva upp sidantal nästa år, bara för att det vore kul att se hur många sidor jag läst på ett år.

Jag är en unik snöflinga

Vilken tur, jag som inte hade någon idé vad jag skulle skriva om. Nu kan jag också svara på enkät.

Hur är du som läsare?
# snabb långsam (När jag väl läser går det ofta snabbt, men nu är jag inne i en långsam period)
# läser alla ord skummar en del
# gillar långa beskrivningar / hoppar över det som inte för historien framåt (Varken eller. Klarar inte att hoppa över saker men är inte överdrivet förtjust i långa beskrivningar)
# kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag
# undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar
# tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något (Bra böcker är bra böcker...)
# idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor (Om den är bra vill jag inte att den tar slut)
# tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut
# väljer efter omslag / skiter fullständigt i ytan. (Fina böcker är roligare, men bra är bättre.)
# läser baksidetexter undviker baksidetexter. (Tycker att de avslöjar för mycket.)
# väljer boken efter rekommendation / vill helst välja själv. (På sista tiden har många böcker hamnat på mitt jobbskrivbord alldeles gratis. Det gillar jag. Fast inte på allra sista tiden när jag tänker på det. Finns det inga roliga i soprummet längre?)
# rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker (Tror jag? Oroar mig för att folk inte ska gilla samma som jag.)
# hör det jag läser i huvudet / hör aldrig det jag läser. (Hör? Hur då? Ser däremot.)
# gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker. (Tar en eeeevighet.)
# läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning
# läser alltid på svenska läser på flera språk (Flera och flera. Svenska och engelska i alla fall.)
# är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare (Jag är bra på att komma ihåg saker.)
# skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser.
# läser varje dag läser mer sällan (Dessvärre :( )
# tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

Såhär är jag! Hur är du?

Jag hittade en läsenkät hos enligt O, och har ju älskat att fylla i formulär sen jag var liten och lekte med blanketter på posten. Här kommer den:

Hur är du som läsare?
# snabb långsam (Om man inte läser snabbt hinner man ju inte läsa alla böcker!)
# läser alla ord skummar en del (Förutsatt att det är bra alltså. Kurslitteratur skummade jag, men med andra böcker slutar jag hellre läsa om det är tråkigt).
# gillar långa beskrivningar / hoppar över det som inte för historien framåt (Eh, svårt val. Hoppar inte över, men ogillar ändå för långa beskrivningar).
# kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag
# undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar (Gillar tjocka böcker, problemet är att jag läser mest på tåget när jag pendlar, så de tyngsta är lite besvärliga att hantera).
# tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något
# idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor
# tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut När jag var yngre minns jag att jag ibland läste sista sidan för att jag blev så otålig och nyfiken, men det var länge länge sen.
# väljer efter omslag / skiter fullständigt i ytan. Har ärligt talat svårt för böcker som jag tycker är riktigt fult designade, men jag läser dem ändå om de verkar tillräckligt intressanta. Det händer dessutom då och då att jag får syn på nåt snyggt omslag i bokhandeln och just därför plockar upp boken och läser på baksidan. Dock skulle jag inte orka läsa bara på grund av att boken var snygg.
# läser baksidetexter undviker baksidetexter. Alltid! Blir jätteirriterad om det enda som står på baksidan är recentioner från författarens tidigare verk. Jag vill veta vad det handlar om!
# väljer boken efter rekommendation / vill helst välja själv. Det är olika. Numera får jag nästan alla boktips från olika bokbloggar, men det är klart att jag läser böcker som vänner rekommenderar. Kan dock tycka att det känns lite pressande att läsa nåt som någon säger är "jättejättebra!", för det är alltid lite jobbigt att erkänna att man inte tyckte om nåns älsklingsbok.
# rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker
# hör det jag läser i huvudet / hör aldrig det jag läser. Ibland, om jag läser finlandsvenska författare. Och ibland om boken är väldigt, väldigt brittisk.
# gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker. Jag gillar idén med ljudböcker mer än vad jag gillar att lyssna på dem. Det är ju genialiskt att man kan läsa samtidigt som man gör något annat, me det tar ju så lång tid att höra en hel bok jämfört med att läsa själv! Blir otålig!
# läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning
# läser alltid på svenska läser på flera språk
# är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare
# skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser. Både i en liten anteckningsbok och på boktipset.se
# läser varje dag läser mer sällan
# tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

Bokmärken

Jag har alltid haft svårt för att komma ihåg att använda bokmärken. Jag har alltid ägt bokmärken, men när jag läser så tycks de alltid vara nån annanstans, och jag använder nåt gammalt kvitto istället. (Eller, vanligare: försöker memorera vilken sida jag var på, och får sen leta när jag ska börja läsa igen och såklart inte minns sidnumret).
Den senaste tiden har jag börjat med ovanan att stoppa tåg+SL-kortfodralet i boken. Mycket opraktiskt de gånger man glömmer den hemma, eller glömmer flytta bokmärket till en ny bok när man har läst ut den gamla. Jag har ändå på nåt sätt tyckt att det är värt risken att glömma kortet hemma, för när man vill föja raderna med bokmärket (jag vill det ibland när jag läser på tåget, det gör det lättare för mig att koncentrera mig på var jag är i texten om det är en massa ljud runt omkring) är det så bra format och konsistens på ett accesskort.

Idag var jag på Naturhistoriska riksmuseet, och hittade ett "samlarkort" i samma format och styvhet. Men med elefanter på istället för SL-logga!
Korten kostade bara femton kronor, och har en sån där 3d-effekt som man tyckte var så cool när man gick i mellanstadiet. Det fanns en massa olika djur att välja på. Jag var sugen på flamingo, men tänkte att grått djur skulle vara mer vilsamt att titta på samtidigt som man läser.
Hur som helst, jättebilligt och praktiskt!

Gratis! Det är ju gott.

Idag delades det ut en ny gratistidning med tema böcker på tåget!
Tidningen Books är ett samarbete mellan SJ, Nordiska tidningsbolaget, ett antal bokförlag och Akademibokhandeln och Adlibris.
Innehållet är till största delen utdrag ur ett antal nyutkomna böcker, och det tycker jag inte är så väldigt intressant. Däremot verkar det vara en del intressanta intervjuer med författarna (har inte hunnit läsa så noga ännu) Michael Connelly och Jonas Karlsson, och en artikel om formgivning av bokomslag.
Layouten känns väldigt trevlig. Jag läser en del facktidningar på jobbet, och är därför inte direkt bortskämd med trevlig layout. Här känns det både luftigt och snyggt, och dessutom har man använt flera olika illustratörer som gestaltar bokutdragen istället för att ta den enkla men tråkiga vägen och bara visa bokomslagen.
Det hela känns lite reklamigt, men det är ändå mycket att läsa, och reklam för nya böcker är ju inte helt fel ändå. En bra grej är att man får ett par rabattkuponger från adlibris och akademibokhandeln som ger en ganska bra deal för de som fastnar för något av bokutragen och vill köpa boken.

Lock & key, Sarah Dessen

Utläst: Lock & key av Sarah Dessen.
Jag har läst ett par av hennes böcker nu, och gillat dem. Det här är ganska realistiska ungdomsböcker, med fina personporträtt där relationer står i fokus (och då inte bara kärleksrelatiner, utan även vänskap/familj). För att vara amerikanska undomsböcker känns Dessens böcker ganska frispråkiga (många gånger tycker jag att ungdomsböcker, särskilt de från USA, är som små präktiga moralpredikningar, där karaktärerna inte kommer undan med några olydigheter/olagligheter utan att åka fast/få föreläsning/ångra sig), i denna tex har huvudpersonen både sex, blir full och röker på.
Hur som helst, om man är inne på ungdomsböcker (och det tycker jag att man får vara även som vuxen faktiskt) så är denna författare ett hett tips.

Landet utanför

Ibland händer det att jag läser facklitteratur. Märkligt ofta lånar jag den av pappa, son inte direkt har samma yrke eller ens är i samma bransch. I julas fick han i alla fall Landet utanför av Kristina Mattsson och i somras läste jag den.

Landet utanför är en reportagebok om Sverige utanför storstäderna, småstäder och landsbygd som har svårt att gå runt ekonomiskt och som människor flyttar ifrån. Den är ett försök att förstå varför inte alla bygder klarar sig, men mest en beskrivning av de människor som valt att bo kvar bland de tomma husen.

Jag tycker att Mattsson väcker en hel del intressanta frågor. Den jag mest minnsär frågan om alla i landet ska ha samma rätt till samhällsservice. I dagens samhälle där så mycket sker på nätet vore det ju väldigt lätt att ge alla samma tillgång till kommunen och försäkringskassan, men då har man problemet att nätet inte är utbyggt och folk i glesbygden får sitta med modem. Är det rätt? Går det att göra på annat sätt? Tyvärr tycker jag inte att Mattsson svarar på några frågor överhuvudtaget. Det är mest en skildring av ett land där det inte går så bra, men där de som bor trivs så mycket bättre och ändå vill vara kvar.

Det stora problemet med boken är att jag (som storstadsbo?) stör mig på Mattssons tydliga ställning för landsbygden mot storstäderna. Hon beskriver sig själv som roslagsbo trots att hon växt upp i en förort och bara tillbringar somrarna i Roslagen. Hennes tydliga missnöje med uppväxtorten färgar resten av boken. Och när hon i början definierar "storstad" som "alla de orter som det går bra för ekonomiskt och inflyttningsmässigt" tappar hon mitt intresse en del. Åre må kunna ses som en förlängning av Stureplan, men det kan inte sägas vara en stor stad. Och borde det inte vara intressant att undersöka närmare varför Åre lyckas där andra misslyckas och inte bara avfärda det som "storstad"?

Nåja, jag tycker ändå att boken är läsvärd. Den sätter ljuset på orter som inte förekommer på andra ställen och ställer som sagt en del frågor. Det hade bara kunnat vara så mycket bättre.