torsdag 22 september 2016
Dangerous lies
onsdag 21 september 2016
Stark som en björn, snabb som en örn
Såg ni tv-programmet Gympaläraren på SVT? Om inte, gör det! Så himla bra. Jag var verkligen en sån högstadie(och låg-mellan och gymnasie)elev som verkligen hatade gympa av ungefär ALLA skäl som eleverna i skolan Kalle Zackari Wahlström besökte tog upp. Så viktig (och underhållande) tv! Som positiv bieffekt gjorde den mig också helt sjukt sugen på att träna. Kan typ inte komma ihåg när det hände senast... jag gillar verkligen inte träning, mycket på grund av att jag fortfarande har den där himla skolgympan kvar i mig - känslan av att vara dålig, av att är man dålig ska man gå åt sidan och låta dem duktiga ta bollen, av att man inte är bra/stark/snabb/nog för att ens försöka sig på några nya sätt att träna. Men nu hände det faktiskt, jag blev sugen.
Efter att ha sträckkollat på alla avsnitt av Gympaläraren blev jag jätteglad när jag kom på att även om just sen serien tog slut så finns det ytterligare en träningsserie med Kalle på SVTplay: Svett och etikett. Där testar han nya träiningsformer, allt från truppgymnastik till maratonlöpning. Också väldigt inspirerande! Alltså till den grad att jag typ vill önska mig kettlebells i julklapp.
Nästa naturliga steg för mig var såklart att läsa Kalle Zackari Wahlströms träningsbok Stark som en björn, snabb som en örn. Det är ingen instruktionsbok i hur man gör när man tränar, det är mer en peppbok som uppmuntrar till att våga testa och att köra sitt eget race. Inte så mycket nytt för den som sett tv-programmen, men kul och uppmuntrande och tillåtande.
måndag 19 september 2016
Sommarboken
Semestern är ett utmärkt tillfälle att läsa om gamla favoriter. Särskilt bra tyckte jag att Tove Janssons Sommarboken passade. Den var lika bra som jag mindes den, en sommarskildring från en kärv skärgårdsö där inget är romantiserat eller tillrättalagt.
söndag 18 september 2016
The one and only Ivan
På hemresan från USA hamnade vi i en liknande situation som på ditresan: lång väntetid på flygplatsen i Düsseldorff. Denna gång plockade jag fram en av de nya böcker jag köpt i San Fransico: The one and only Ivan av Katherine Appelgate. Jag sträckläste boken (ok, det tog inte så lång tid, den är väldigt luftig) och den kanske inte var helt optimal att läsa på en flygplats för vissa kapitel är väldigt rörande.
Boken handlar om gorillan Ivan som bor i en väldigt deppig utställning i ett nedgånget köpcentrum. Ivan har det inte så bra där i köpcentret, men han tänker inte så mycket på det. Han har sin tv, han är van vid att människor stirrar på honom, han har sina kompisar elefanten Stella och hunden Bob. En dag flyttar ett nytt djur in: elefantungen Ruby och mötet med henne leder till att Ivan börjar fråga sig om det finns något sätt att hjälpa Ruby till ett bättre liv.
Står man inte ut med djur som berättarröst så är det här inte en bok man kommer gilla, men mig passade det bara fint. Ivan är en utmärkt berättare och en av mina favorithuvudpersoner i årets läsning.
Gul utanpå
torsdag 15 september 2016
Ställ ut en väktare
Ställ ut en väktare är uppföljaren till Dödssynden, skriven innan men inte utgiven förrän förra året. Det är femtiotal och medborgarrättsrörelsen har kommit igång, men det är stor skillnad på New York och södern. Scout har vuxit upp och flyttat till New York, men är på besök i sin hemstad. Stämningen i staden har förändrats och hon behöver ifrågasätta flera saker hon trott på som liten.
Jag tycker att Ställ ut en väktare är bättre än Dödssynden, som visserligen är väldigt bra den med. Nu när Scout är vuxen har hon en mer komplex världssyn och det avspeglar sig i historien. Det är en hel del diskussioner om mänskliga rättigheter och liknande, men även om det är en stor del av romanen är den fortfarande en roman och inte bara diskussioner. Väl värd att läsa.
tisdag 13 september 2016
Dödssynden
Dödssynden är en klassiker som utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern på trettiotalet. Scout och Jem växer upp med sin far och har inga större bekymmer än en fascination för deras enstörige granne. När en svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna ändras dock stämningen i staden.
Harper Lees bok berättar om rasism utan att skriva någon på näsan. Scout är ett barn och har svårt att förstå varför de vuxna tycker som de gör. Det finns både vuxna som är rättrådiga och de som vänder kappan efter vinden. Historien är dock så mycket mer, med vänskap och hemligheter och upptäckten att alla inte alltid är vad alla andra tror.
söndag 4 september 2016
Läst i augusti
I augusti blev det vare sig särskilt mycket läst eller bloggat. Fyra böcker hann jag med:
- Sekten på Dimön, Marianne Lindstein
- Spiderman/Deadpool Don't call it a team-up
- Ms Marvel No Normal, Wilson och Alphona
- The shepherd's crown, Terry Pratchett
måndag 29 augusti 2016
No normal
Kamala Khan drömmer om att vara normal. Inte vara den med den konstiga maten och den som aldrig får gå på fest. Helst vill hon vara Ms Marvel, lång, blond och med lårhöga stövlar. När hon plötsligt får superkrafter inser hon dock att det inte är så lätt att vara Ms Marvel heller.
Eftersom Marvel jobbar på att öka mångfalden i sina serier valde de att starta om Ms Marvel med en muslimsk tonåring i huvudrollen. Det blir en bra blandning av tonårsbekymmer, utanförskap och superkrafter. Kamala är rolig och vettig och väldig tonårig. Bekymmer med föräldrarna verkar lika stora som bekymren med skurkarna. Dessa första delar handlar mycket om att hon ska förstå sig själv och sina krafter. Förhoppningsvis fortsätter historien med en bra balans mellan privatliv och superskurkjakt.
söndag 28 augusti 2016
The shepherd's crown
The Shepherd's Crown är Terry Pratchetts sista bok och den är ett värdigt avslut på serien om Discworld. Även om det hade varit kul att fortsätta läsa om världen känns det lämpligt att historierna slutar när tåget kommit och världen kommit in i motsvarande 1800-talet. Pratchett hade säkert klarat att ta sin värld in i moderniteten och internet, men den passar att vara i förr.
De senaste böckerna om Ankh-Morpork har varit lite svagare, men Tiffany Aching-böckerna har fortsatt vara bra. Denna klarar av att både vara ett slut och att ge antydningar om att fler saker kommer hända. Det känns skönt, men självklart, sorgligt att lämna Discworld så här, i övertygelse om att det kommer fortsätta gå bra, världen kommer fortsätta utvecklas men också fortsätta sin färd genom rymden på den store A'tuin.
fredag 12 augusti 2016
642 tiny things to draw
Här är en kul liten bok jag köpte på Moma i New York: en mycket liten bok med väldigt många skiss-uppgifter att ta sig an. Jag tänker att den ska kunna få mig att komma igång med att rita oftare, och att det kan vara skönt att slippa hitta på själv vad man ska rita.
torsdag 11 augusti 2016
The girls from Corona del Mar
Mia var alltid den hårdhjärtade, känslokalla. Lorrie Ann var den mjuka, vackra, den som hade en perfekt familj och ett öppet hjärta. När en tragedi drabbar Lorrie Anns familj sätts bollen i rullning och hon tycks ständigt otursdrabbad. Bit för bit av hennes liv faller samman, och långsamt förändras hon och blir mindre och mindre av den strålande gudinna hon alltid varit i Mias ögon - hur hanterar man något sånt?
Det är ingen härlig bok, inget mys och inga enkla svar. Snarare är den provocerande, tankeväckande och sorglig. Men den var bra.
onsdag 10 augusti 2016
Vansinne i varuhus
Bokfynd från USA
Här är i alla fall mina bokfynd som jag hittade på en second handbutik i San Francisco. Alla kostade 1 eller 2 dollar styck, och alla är böcker som jag har haft på min att-köpa-lista. Hur bra som helst!
måndag 8 augusti 2016
Den lilla bokhandeln i Paris
Monsieur Perdu driver en bokhandel på en båt på Seine och rekommenderar böcker som ska lindra kundernas bekymmer. Han själv lider av att ha förlorat sitt livs kärlek och det tar många år innan han förmår sig att öppna hennes sista brev. När han väl gör det blir det inledningen på en båtresa på Frankrikes floder och kanaler till den södra delen av landet. Med på resan har han en succéförfattare och en kock.
Nina George har skrivit en bok som verkligen riktar sig mot folk som älskar att läsa. En bokhandelsbåt och litteratur som läkemedel samt två katter, väl valda ingredienser för att göra en bokbloggare lyrisk. Tyvärr tycker jag att det blir lite för mycket. Det är en bra bok och jag tyckte om den, men jag störde mig lite på karaktärerna. De känns lite ytligt djupa och jag skulle inte vilja vara vän med dem. Men samtidigt är det verkligen en feel good-bok och jag blev grymt sugen på att åka till Frankrike. Framförallt till staden Cuisery, som tydligen är ett bokmecka.
Tack till Bazar förlag för recensionsex.


