torsdag 29 mars 2012

I havet finns så många stora fiskar



















En av böckerna jag plockade med mig från bokrummet sist var I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövenstam. Det visade sig vara ett utmärkt val!

Boken handlar om Malte som är fem år och går på dagis. Malte pratar ovanligt lite, tycker personalen på förskolan, och han blir lätt arg. Malte själv tycker att han inte har så mycket att säga, det är svårt att prata när man inte vet vad man bör berätta. Man ska tydligen prata om att man inte slängt skräp på marken, men man får inte berätta för fröknarna att mamma dricker vin nästan varje dag och absolut inte varifrån blåmärket i ansiktet kommer. På förskolan finns också Kalle. Han är liten och snäll och går sin egen väg. Malte vill så gärna vara hans kompis, men det är så svårt att leka med Kalle som inte tycker om att slåss eller rasa klosstorn utan föredrar fantasilekar i dockhörnan.
Maltes mamma har också fått en ny kompis. Han heter Roger och han vill gärna vara Maltes kompis också, helst en väldigt nära kompis som kramas i soffan och som sover i samma säng. Det får man inte heller berätta om för någon.
Bakom en gardin i huset mittemot förskolan står en Iakttagare och ser Malte och Kalle leka. De små pojkarna väcker ett minne, ett obehagligt minne som tränger sig på och inte låter sig tryckas undan. Något som hände för länge sedan, kan de ha ett samband med nuet?
Romanen handlar om hur utsatta barn kan vara när ingen vill se hur de verkligen har det. Samtidigt handlar det om att våga möta det förflutna och om hur man går vidare. Det är en gripande historia där man ser mycket genom barnens ögon. Sara Lövestam fångar verkligen känslan av att vara barn, både hjälplösheten och magin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar