Jeannette växer upp i ett fattigt och omkringflyttande liv med sina föräldrar och tre syskon. De flyttar mellan småorter i södra och västra USA, pappan tar olika ströjobb och mamman följer sina konstnärliga drömmar. Så småningom flyttar de till pappans hemstad i östra USA och blir bofasta, men det är ett fattigt liv där de sällan har mat på bordet, det regnar in genom taket och toaletten är en hink i köket. Det främsta målet för Jeannette och hennes syskon blir att skrapa ihop tillräckligt med pengar för att kunna lämna hemmet och flytta till New York.
Glasslottet är en otroligt gripande uppväxtskildring som det är svårt att lägga ifrån sig. I början är uppväxten mest ett enda stort äventyr, familjen åker runt, barnen leker i öknen och även om pappan dricker för mycket ibland är det i stort sett en harmonisk familj. När barnen växer upp, behöver mer mat och måste börja skolan börjar problemen visa sig. Föräldrarna är oansvariga, pappan drömmer om uppfinningar som ska göra dem snabbt rika och mamman vill bara ägna sig åt sina målningar. Det hela fungerar dock bra tills de flyttar österut och blir bofasta i den lilla fattiga staden, där familjen är bland de fattigaste.
En sak jag verkligen gillar med boken är att Jeannette uppenbarligen tycker mycket om sina föräldrar, även när hon som äldre och inte lika dyrkande ser vilka fel de begått. Hon lyckas mycket bra med att skildra utvecklingen från det beundrande barnet, för vilket föräldrarna inte kan göra något fel och som har lätt att anpassa sig till de mest skilda situationer, till en ung vuxen som vill frigöra sig från familjen men har svårt att lämna ansvaret. Det är en fin skildring av familjekärlek och syskonkärlek och att hålla ihop även under jobbiga omständigheter.
Boken är ett recensionsex från Bazar förlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar