I början står det något i stil med "självklart kan man inte göra en skräckantologi utan att ta med klassiska noveller från Poe och H P Lovecraft". Så det har man gjort. (Även en av Selma Lagerlöf).
Jag håller inte alls med. Den svarta katten finns ju redan med i ungefär ALLA skräckantologier. Kan inte en samling noveller få vara modern för en gångs skull?
Jag blev lite besviken på texterna. Ajvide Lindqvists novell hade något krypande otäckt över sig, de flesta andra var ren monstergore eller ganska ointressanta. Kanske hade jag för höga förväntningar, men det lät ju så bra med nya skräckberättelser. Inget i den här samlingen skrämde mig särskilt mycket. Synd!
Jag håller faktiskt precis på med den här och jag får nog hålla med. Än så länge är det inte mycket som skrämt mig, men jag har bara läst till och med Selma Lagerlöfs text. Det känns som att jag kan bli besviken...
SvaraRadera