I hunt killers

Jasper "Jazz" Dent har haft en minst sagt annorlunda barndom. Han är nämligen son till en ökänd seriemördare, och fick redan som liten se vidriga scener. Hans far visade honom de allra mörkaste sidorna av mänskligheten och lärde honom att manipulera sin omgivning.
   Nu är Jazz tonåring och pappan sitter i fängelse. Jazz bor hos sin dementa farmor, i samma småstad som han växt upp i. Alla vet vem han är, vilket inte direkt hjälper till att göra honom populär. De enda människor som står honom nära är hans bästa vän, den blödarsjuke Howie, och flickvännen Connie.
   Jazz brottas ständigt med sina minnen, tankar på vad han hade kunnat göra för att stoppa sin far, och ångest över att han bär på samma gener och kanske en dag kommer att finna det oemotståndligt att skada någon.
   När en död kvinna hittas i stan känner Jazz genast igen tecknen på att en seriemördare ligger bakom - han har trots allt tvingats studera verksamheten nära under många år - och bestämmer sig för att han måste hjälpa polisen att få fast mördaren.
Jag hade egentligen inga förväntningar på boken, men måste säga att den var en positiv överraskning. Jazz är en sympatisk huvudperson, lagom svår och odräglig för att bli mänsklig. Bifigurerna är charmiga och jag tyckte om varenda en (utom kanske farmodern, men hon kan ju inte riktigt rå för att hon är skitjobbig). Det är en mörk historia, mycket våld och elände, men också full av svart humor.  
(En varning: det finns en vidrig scen med en hund som dödas).