Rebecka har varit ren i flera år, skaffat sig ett vanligt liv, fått ett barn och kommit in på drömskolan. När familjen förstår att hon har börjat missbruka igen rasar deras tillvaro samman. Allt handlar om Rebecka. Vad gör hon nu? Varför svarar hon inte i telefonen? Tänk om hon överdoserar? Tänk om hon gör det just nu. Tänk om det är i natt hon dör! Från samhället finns knappt någon hjälp att få, och de närstående äts upp totalt av sin kamp och sin oro.
Det är en otäck roman. Maktlösheten, hoppet som hela tiden störtas i gruset, sveken... Missbrukaren som inte vill ha hjälp, hur når man henne? Det går snabbt att läsa, språket är enkelt, inga onödiga adjektiv. När jag läst färdigt slår det mig att jag inte har en aning om hur någon av karaktärerna ser ut, bara en vag uppfattning om deras ålder. Det är inte ens självklart om berättarrösten är en man eller en kvinna. Ändå kommer man som läsare nära personerna, och det är ganska skönt med en roman som så totalt fokuserar på ett ämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar