Det är 1960-tal i Stockholm och Saga är en av gymnasiets begåvade elever, en av dem som knappt behöver anstränga sig för att få bra betyg. Hon anstränger sig ändå, vad annat ska man göra?
Trots det är hon inte särskilt lätt för lärarna att hantera, hon säger ifrån när hon inte håller med och hon kräver rättvisa och relevans. När hon hamnar i trubbel för sin frispråkighet upptäcker hon att det finns fler i klassen som är som hon. Tillsammans bildar de Oppositionspartiet, de som vägrar bli en del av den Grå Massan. De som ska förvalta kulturen, de som har en lysande framtid att se fram emot. De äter bakelse efter bakelse på konditoriet, och hinner samtidigt uppfinna ett eget språk, kontakta andevärlden och skaffa sig en och annan pojkvän.
Jag älskar Saga och hennes kompisar. De är så underbart tonårspretentiösa, med en överintellektuell och ofta elitistisk humor. Deras vänskap och mod i otaliga små vardagsuppror är både roligt och lite rörande att följa. Den är kanske inte riktigt lika bra som Maken (som jag har tjatat om i massor av inlägg nu..) men jag tyckte mycket om Oppositionspartiet! Den här kommer jag garanterat att läsa fler gånger.
Låter som en trevlig bok....och vilket läckert omslag!!
SvaraRadera