En ung kvinna söker upp Hercule Poirot och ber honom ta reda på om hennes mamma verkligen dödade hennes pappa. Det har gått sexton år sedan mordet, och hennes mamma har dött, men Poirot söker upp de fem kvarvarande vittnena för att se vad de minns.
Fem små grisar är en något ovanlig Agatha Christie-deckare när det kommer till sättet att berätta historien. Läsaren får flera olika perspektiv på mordet, från åklagaren, försvarsadvokaten och de fem vittnena. Det gör att samma historia berättas igen och igen i boken, men med de variationer som uppkommer av att alla inte var på samma ställe hela tiden och att tiden gjort att många glömt detaljer. Det skulle kunna bli tråkigt, men historien varieras tillräckligt mycket, och nya detaljer tillkommer, för att intresset ska hållas vid liv. Det är intressant hur folk uppfattat situationer olika, och vad de minns av olika händelser. Jag vet inte om det är berättartekniken, att jag läst så många Christie-deckare eller att det är en ovanligt lätt gåta, men det gick att lista ut vad som hänt redan tidigt i boken (det kan också vara så att jag är exceptionellt intelligent). Det påverkade dock inte läsningen utan boken var intressant hela vägen.
Åh vill läsa mer Agatha igen :) Hon var så bra :)
SvaraRaderaHahaha självklart är det att du är exceptionellt intelligent. ^^Nu kommer jag dock verkligen ha krav på mig att räkna ut gåtan när jag själv läser haha ^^