Hej igen! (plus en sur recension)

Oj, oj, oj nu var det nästan en månad sedan jag gjorde ett inlägg här. Har haft fullt upp med bröllopsplanerande, och dessutom är inte våren nån slackerårstid inom byggbranschen.. Precis alla ska ha handlingar innan semestern. Tur att Anna håller ställningarna iallfall!

På turordningen i min mentala renensionslista står Fredrik Backmans Britt-Marie var här. En bok som jag tyckte var helt ok på gränsen till bra under tiden jag läste, men som i efterhand irriterar mig. Det var faktiskt inte så himla bra. Britt-Marie är sjukt irriterande, lite som mannen som heter Ove, fast värre. Britt-Marie jobbar bland annat med att psyka ihjäl sin omgivning genom att upprepa konstiga fraser gång på gång (redan tionde gången hon säger "får man förstå" är jag trött på det, och det var väl ungefär på sidan femton). Storyn är dessutom lite för overklig, den gör mig förvirrad. Det blir liksom konstigt när boken verkar vilja förmedla realism på nåt sätt när 70% av karaktärerna beter sig helt orimligt. Vad är grejen med att en person inte ens har ett namn utan kallas Någon hela boken igenom? Så irriterande. Och barnet som har nån slags kriminell häleriverksamhet och kan få tag på precis vad som helst på tio minuter = ej trovärdigt. Den snyftiga historien om tonåringen och hans gangsterpolare... så klyschig.
Den VAR underhållande för stunden, men det var faktiskt inte en bra bok.

Vila i frid

En känd skådespelare hittas avsvimmad i en pool på Yasuragi, den japanska spa-anläggningen utanför Stockholm. Är det en olycka, ett självmordsförsök eller ett mordförsök? Medan polisen utreder hittas fler personer döda och det blir mer och mer uppenbart att en farlig mördare går lös.

Jag gillar Sofie Sarenbrants deckare och Vila i frid är den första i serien om polisen Emma Sköld. Den är spännande på en precis lagom nivå och innehåller inga blodiga scener. Yasuragi känns som en perfekt plats för en mordhistoria, särskilt på vintern när mörkret sänker sig tidigt på dagen. Miljöbeskrivningen är lite svag, men Sarenbrant lyckas verkligen förmedla en bra stämning som gör att jag inte tänkt på det förrän så här i efterhand.

Jag gillar de olika karaktärerna och det är svårt att tro att någon av dem skulle vara inblandad i morden. Detta är dock inte typen av deckare där mördaren är helt okänd, så det är rätt snart uppenbart att någon av de större karaktärerna måste vara skyldig. Historien lyckas dock hålla mig tvekande fram till slutet och även om jag gillar att kunna gissa vem det är, är det också kul att bli överraskad.

På det stora hela tycker jag dock att slutet är den svagaste delen av boken, upplösningen känns som en kopia av något annat jag läst och motivet är krystat. Men jag gillade boken och ser fram mot bok nummer fyra i serien, som kommer nu i vår.

Borta bäst

Sylvia har gjort något hemskt och kan inte åka hem igen. Hon bor i sin bil och äter och använder toaletterna på Ikea. För henne är fasaden allt, men när hon träffar en annan typ av människor börjar hon ifrågasätta sig själv och sitt gamla liv.

Borta bäst av Sara Kadefors handlar om de val man gör i livet och vad man kan förändra. Den är väldigt bra skriven och lyckas kännas både långsam och fullspäckad med händelser på samma gång. Jag gillar hur man sakta får reda på mer och mer om Sylvia, samtidigt som hon inser saker om sig själv. Alla karaktärer är väldigt bra skrivna och får vara komplexa och intressanta. Kadefors skriver oerhört fängslande och jag är redan sugen på att läsa om boken. Det är kul att läsa riktigt bra böcker.

Klanerna i Palos Verdes

Familjen Madison flyttar till Palos Verdes, ett gated community i Kalifornien. Medina bestämmer sig för att bli den enda tjejen som surfar och även om de andra surfarna har svårt att acceptera henne blir hon ändå tolererad. Hennes tvillingbror blir dock snabbt en i gänget. Livet försvåras dock av att föräldrarna glider ifrån varandra.

Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson känns som en lättviktig uppväxthistoria men blir snart betydligt tyngre. Familjerna i den rika staden lever separata liv i sina fina hus och mycket handlar om yta. Mamma Madison är deprimerad och skyller alla problem på pappan. Ungdomarna knarkar rätt mycket och ingen verkar helt lycklig.

Jag gillade boken och särskilt huvudpersonen Medina. Hon bryr sig inte särskilt mycket om vad andra tänker och gör det hon vill, vilket är att surfa. Det blir dock lite ointressant i längden då jag inte är intresserad av surfing. Boken handlar också mycket om hur olika villkoren är för tjejer och killar, men utan att skriva en på näsan. Det är en ganska somrig bok som passade att läsa nu när det blivit varmare.

Mig äger ingen

Mig äger ingen är Åsa Lindesbergs skildring av sin uppväxt i Västerås, med en ensamstående pappa som gör sitt bästa men vars drömmar är större än verkligheten och som sakta dras ned i sin alkoholism. Boken är en fantastisk beskrivning av relationer och kärlek och trots att mycket är jobbigt i den blir man glad av att läsa den. Jag gillar att mycket är beskrivet från barnets perspektiv; även om vuxna Åsa säkert förstår mer nu i efterhand så tas det inte med utan det är barnet Åsas tankar som tar plats. Jag förstår att boken blivit så hyllad.

Alvernas liv - Muriel Barbery

Jag vet inte vad jag tycker om den här boken, vilket är ovanligt för mig. Å ena sidan gillar jag att det är mycket storslagna idéer och att musik och konst är viktiga delar av berättelsen. Å andra sidan är det mycket tjat om ädla bönder och rena själar och liknande, vilket är både tröttsamt och en smula obehagligt. Jag hade svårt att hålla reda på de olika karaktärerna, förmodligen för att boken inte riktigt fångade mig. Men historien är rätt intressant. Jag hade ganska höga förväntningar eftersom Barbery tidigare skrivit Igelkottens elegans, som jag älskade. Förväntningar bäddar förstås för besvikelse. Det är tur att vi inte sätter betyg på böckerna här, för jag har ingen aning om vad det skulle bli. Jag kommer nog inte läsa del två, känner inte att jag bryr mig tillräckligt.

Läst i april - Anna

April har inte varit någon vidare läsmånad för mig. Jag har bara läst ut två böcker, men det har å andra sidan varit två bra böcker.
- Mig äger ingen, Åsa Linderborg
- Bön för Tjernobyl, Svetlana Aleksijevitj

The accident season

 

Ännu en ljudbok: The accident season av Moira Fowley-Doyle. Ljudböcker tycks ha blivit årets grej för mig, mest för att jag sällan har tid att läsa pappersböcker.

 

En höstmånad om året är Caras familj alltid på sin vakt: de lägger mattor på alla hårda golv, tejpar för vassa bordshörn, lägger undan alla knivar och undviker att lämna huset om de kan. Det är olyckssäsongen, årstiden då familjen alltid drabbas av olycka efter olycka. Det är då benbrotten sker, trafikolyckorna och fallen.
The accient season kan sorteras in under magisk realism-genren, och det bästa med boken är språket (så väldigt fint!) och syskonrelationerna. Intrigen är lite för vag för min smak och mysteriet är inte särkilt spännande men den är annorlunda och höll iallafall mitt intresse vid liv ända till slutet.

Gratis böcker

Jag snubblade över en app som heter Free Books och som har en himla massa e-böcker man kan ladda ner. Samtliga är så gamla att ingen har rättigheter till dem längre, så det går att lägga ut dem gratis. Varje gång man går in för att läsa kommer det upp reklam, men medan man läser slipper man reklamen. Jag har börjat läsa Moby Dick och är väldigt nöjd, men har inte använt appen jättelänge. Men gratis är gott.

Snygg noir-serie

Blacksad av Juan Díaz Canales och Juanjo Guarnido är en tecknad serie om privatdetektiv i femtiotalets USA, i bästa noir-stil. Vackra kvinnor, onda skurkar, härlig stämning. I denna bok är de tre första historierna samlade och de handlar om ett mord på en skådespelerska, ett ondskefullt rasistparti och jagandet av intellektuella under McCarthy-era.

Serien är helt fantastiskt tecknad. Karaktärerna är djur och alla arter är perfekta för den personlighet de är, t.ex. boxaren som är gorilla. Samtidigt är de människor och författaren och tecknaren lyckas fantastiskt med att förena det mänskliga och det djuriska. Miljöerna är snygga och det påminner om att titta på en riktigt vacker film.

Så snygg!

Historierna hade dock verkligen vunnit på att bli längre. Det känns som att författaren har ett visst antal sidor att förhålla sig till, vilket gör att upplösningen kommer lite hastigt och känns onödigt kort. I början är historierna detaljerade och mycket händer och då blir det irriterande med en upplösning som är typ två sidor av att huvudpersonen ser tillbaka på vad som hände. Det är också lite mycket av att allt löser sig för att alla dör, vilket känns som lite slappt berättande.

Söt zebraunge

Ytterligare ett problem är den kvinnliga representationen som inte är särskilt imponerande. De övriga delarna kompenserar dock för detta och förhoppningsvis är detta och de snabba avslutningarna något som kommer att förbättras med tiden. Detta är en serie med enorm potential jag ser fram mot att läsa mer.