Man kan inte direkt anklaga Pax-serien för att sakna tempo. Jag brände igenom tre volymer i rasande fart (de är inte särskilt tjocka) och huvudpersonerna får inte heller de så mycket pauser. Det händer något HELA TIDEN. Det är lite stressande tycker jag, att berättelsen helt saknar andhämtning, men å andra sidan har det ju fördelar också. Det blir till exempel väldigt svårt att lägga ner boken eftersom det är spännande rakt igenom. Det är säkert också väldigt bra för läsovana yngre läsare som tror att böcker är tråkigt - här får de all action man kan önska sig.
Jag har ju alltid varit väldigt svag för böcker med övernaturliga inslag, och myser verkligen åt bröderna Alrik och Viggos kamp mot gastar, mystiska sjukdomar och ondskefulla sjöväsen som härjar i idyllen Mariefred. Samtidigt grundas berättelsen i brödernas mer världsliga problem - mobbare i skolan, en alkoholiserad mamma, lärare som minst sagt har favoriter och syndabockar. Jag önskar att Pax hade funnits när jag var elva år, men de är nog så roliga att läsa som vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar