En ung kvinna försvinner, och en ung man hittar en sten som ger honom en mystiskt kraft. Det bor en häxa i skogen, det finns en man som kan bota sjuka djur, byn har en gangsterkung som lever på att langa sprit till traktens ungdomar. Det är helt enkelt mycket på gång i Madeleine Bäcks Vattnet drar.
Lite för mycket, med tanke på att ingenting riktigt händer ändå. Tyvärr är det nog så att man måste läsa uppföljaren för att få veta vad intrigen egentligen är.
Stämningen i boken är någon slags kombination av Den enögda kaninen (småstadsnoir) och den där tv-serien Jordskott (trollfantasy). Det gillar jag. Mytologiska skogsväsen känns fortfarande som ett ganska fräscht grepp - lite knäppt men kul. I Vattnet drar är det oklart vad det är för väsen som härjar i skogen, det har nåt med vatten att göra och det gillar inte katter. Jag hade velat veta lite mer faktiskt, för det blir lite tråkigt när det är så luddigt. Jag stör mig också lite på att det är så äckligt. Osmakliga sexscener, kladdande med kattblod och en massa slafs helt enkelt.
Jag är inte säker på att jag kommer att läsa nästa del när den kommer ut, men kanske blir jag tillräckligt nyfiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar