Livet går vidare av Karin Wahlberg utspelar sig kring ett sjukhus i en halvstor svensk stad. Vi får följa doktorer och doktorinnor, sjuksköterskor och sjuksköterskeelever samt patienter. En del historier hänger ihop med varandra, andra sker vid sidan av. Det är femtiotal och även om det moderna samhället är på väg hänger mycket av det gamla kvar, bland annat sexualmoralen.
Jag är kluven inför boken. Å ena sidan dras jag med, undrar vad som ska hända, hoppas att det ska gå bra. Å andra sidan är det så himla hurtigt hela tiden. Kvinnor inreder sina hem efter vetenskapliga rön, alla drömmer om friska turer i skidspåret på helgen och folk är käcka och raska och brinner av iver att utbilda sig och forma det nya samhället. Ganska ofta vill jag ruska om karaktärerna och säga åt dem att skärpa sig.
Men som sagt griper berättelsen tag i en. Det är skönt att det mesta är vardagligt, folk lever sina liv och det är inte så himla dramatisk. Den inledande våldsamma historien, som en deckarvan läsare tror ska väva samman det hela, är inte viktigare än nån annan del, och känns ärligt talat helt onödig. Sjukhuset och staden är den gemensamma nämnaren och det räcker gott och väl.
Detta är den andra delen i en serie, kanske kommer jag att läsa övriga. Jag kan ha drivit mina närmaste till vansinne medan jag beklagat mig över hurtigheten, men det har varit väldigt roligt under tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar