Sara Stridsbergs roman om Beckomberga handlar om mentalsjukhuset, om patienter, läkare och anhöriga. Den skildrar den avskilda värld som skapas på sjukhuset och hur de flesta patienter helst verkar vilja vara kvar där. Boken framställer sjukhusmiljön som trevlig och patienterna som eftersträvansvärda, men överlag tycker jag att den är ganska deppig. Det finns inte direkt något hopp om framtiden i den. Men det är en fin historia och väldigt bra skildrade karaktärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar