En ytterst viktig påminnelse:

Ni kommer väl ihåg att läsa mina texter om Jan Guillous Hamiltonböcker på dagenshamilton.se!

Omläsning: Hamilton!

Jag har varit sugen på en omläsning av Jan Guillous Hamiltonböcker ganska länge, men väntade tills jag hade samlat dem alla i min egen bokhylla. Efter en hel del rotande på loppisar har jag nu en komplett uppsättning och kan börja.
Jag läste de tre första i ganska snabb takt, och ja: de håller absolut för en omläsning.

I Coq Rouge möter vi för första gången den unge greven Carl Hamilton, socialist och militär med en specialutbildning som gjort honom till attackdykare, expert på närstrid och lönnmord och mycket skicklig datatekniker. I väntan på en anställning hos försvarsmakten jobbar han med databehandling hos säpo, vilket gjort honom uttråkad och ganska cynisk. När en chef på säkerhetspolisen mördas tycks spåren leda mot palestinska terrororganisationer, och Hamilton får äntligen användning för sin fulla kompetens.

I Den demokratiske terroristen infiltrerar Hamilton en tysk terroroganisation i Hamburg, och här kommer hans vänsterbakgrund väl till pass. Han tvingas begå brott, ge sig ut på minst sagt farliga resor till Libanon och Syrien och ifrågasätta sina egna värderingar och handlingar.

I nationens intresse är en av de mest spännande i serien tycker jag. En sovjetisk amiral hoppar av i Egypten och hävdar sig ha mycket intressant information att dela med sig av till Sverige. Problemet är att han inte vill prata innan han är i säkerhet i Sverige. Hamilton kallas in för att eskortera honom hem och skydda honom från ryska agenter med uppdrag att döda. Väl i Sverige väntar ett mycket farligt och hemligt dykuppdrag, och til Hamiltons hjälp kallas två nya operatörer (Joar och Åke) hem från utbildningen i USA. Frågan är också: vad kan egentligen en svensk militär komma undan med, om hans speciella kompetens och erfarenheter är av största vikt för landet? Kan han döda någon, om det är i nationens intresse?

Jag har skrivit lite mer om varför jag gillar Hamilton på dagenshamilton.se

I nationens intresse

Sådär, då har jag sett den nya Hamiltonfilmen. Jag blev inte så besviken som jag hade trott att jag skulle bli, trots att handlingen flyttats till nutid och ändrats väldigt mycket. Det var inte alls så mycket fokus på "Persbrandts nya superkropp" som det har hävdats i intervjuer, och det var ju skönt. (Även om böckernas Hamilton tränar varje dag, ofta naken och "glänsande av svett"). Persbrandt är inte illa som Hamilton, även om han i någon scen har lite väl mycket Gunvald Larssons personlighet och lite för lite av Carl Hamiltons. Filmen var spännande och den nya handlingen har vissa viktiga förlopp gemensamma med boken, så visst kan man känna igen storyn.
Som jag trodde innan jag såg den så är filmen allt för mycket traditionell action för att kännas som en helt värdig filmatisering. Böckerna har betydligt långsammare tempo och väldigt mycket mindre våld. Det förekom en del ganska tramsig produktplacering, och det sänker upplevelsen en del. Och var är Joar och Åke, Hamiltons kollegor?? Jag hoppas verkligen att de kommer introduceras i nästa film, de är båda intressanta karaktärer som jag älskade i böckerna. (Särskilt Joar!).



















Peter Haber som Hamilton. Lite innan Beck så att säga...