Sådär, då har jag sett den nya Hamiltonfilmen. Jag blev inte så besviken som jag hade trott att jag skulle bli, trots att handlingen flyttats till nutid och ändrats väldigt mycket. Det var inte alls så mycket fokus på "Persbrandts nya superkropp" som det har hävdats i intervjuer, och det var ju skönt. (Även om böckernas Hamilton tränar varje dag, ofta naken och "glänsande av svett"). Persbrandt är inte illa som Hamilton, även om han i någon scen har lite väl mycket Gunvald Larssons personlighet och lite för lite av Carl Hamiltons. Filmen var spännande och den nya handlingen har vissa viktiga förlopp gemensamma med boken, så visst kan man känna igen storyn.
Som jag trodde innan jag såg den så är filmen allt för mycket traditionell action för att kännas som en helt värdig filmatisering. Böckerna har betydligt långsammare tempo och väldigt mycket mindre våld. Det förekom en del ganska tramsig produktplacering, och det sänker upplevelsen en del. Och var är Joar och Åke, Hamiltons kollegor?? Jag hoppas verkligen att de kommer introduceras i nästa film, de är båda intressanta karaktärer som jag älskade i böckerna. (Särskilt Joar!).
Peter Haber som Hamilton. Lite innan Beck så att säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar