Berättelser om beskydd

Det här är en av mina absoluta favoritböcker, skriven av den norske författaren Erik Fosnes Hansen. Den består av fyra olika historier som egentligen inte hör ihop men som ändå blir en helhet. De olika berättelserna utspelar sig i helt olika tid och rum, från renässansens Italien till mer nutida Norge. Och de är fullproppade av fakta om bland annat biodling och renässansmåleri. Jag tycker ofta att det är ganska irriterande när författaren verkar aspirera på att lära läsaren fakta om olika saker, men i den här boken känns informationen helt naturlig.

Nu var det ett tag sedan jag läste, men när jag börjar bläddra i boken för att friska upp minnet blir jag fast direkt. Språket är lättläst men ändå inte enkelt och historierna hugger tag i en. Jag ska nog ta och läsa om den snart det är den väl värd.

Fosnes Hansen har bara gett ut fyra böcker, varav jag har läst tre. De har alla varit bra och mycket läsvärda, men Berättelser om beskydd höjer sig över de andra. Den är del ett (av två? eller fler?) men är den enda som kommit ut än. Det gör inget för berättelsernas skull, men det skulle vara fantastiskt att få en bok till av samma kvalitet.

Jag känner att jag inte riktigt får fram hur bra den här boken är, så jag slänger in ett citat:
"Inte bara ni har glömt bort den, herr Lorenzo, om det kan vara någon tröst, för hela den lilla kyrkan San Luca al Mare är bortglömd. Dess glansdagar är över nu, det brinner inte längre många lampor framför de heliga bilderna; kapellen och altarena blir dammiga av brist på uppmärksamhet från de familjer som tidigare höll kyrkan i stånd. För bara några decennier sedan lyste det framför varenda altartavla, nu finns bara några lågor kvar, och skyddspatronerna skänker inte längre nya bilder, altaren och kandelabrar till San Luca al Mare. [...] För nu råder nya tider, människorna har hittat nya gudar, vetenskap och skönhet heter de - till och med prästerna flyr från sina plikter eller slutar ta dem på allvar, ja, vid självaste påvens hov talar man mer om Cicero och Ovidius än om Petrus och Paulus, man tänker mer på astronomin än på transsubstantiationen och prisar den nya tidens diktare och målare högre än helgon och eremiter."