Något för djurnördarna.

Mrs Chippys sista expedition, av Caroline Alexander är den sanna historien om en polarexpedition som gjordes med skeppet Endurance 1914-15 till Antarktis. Expeditionen leddes av Sir Ernest Shackelton, en berömd upptäcksresande, vars beskrivning av resan är en av de mest kända böckerna om upptäcktsresor. Med på skeppet fanns forskare och sjömän, slädhundar, en snickare ...och snickarens katt.
Katten hette Mrs Chippy (trots att han var en hankatt) och var en uppskattad maskot ombord. Han nämns på flera ställen i forskarnas skrifter, men har först nu fått en egen röst.
I den här boken berättar Mrs Chippy själv i dagboksform om sina upplevelser. Han hade, som alla sina kollegor, mycket betungande arbetsuppgifter ombord. En var att sitta i fören och kontrollera att skeppet rörde sig framåt i tillfredställande hastighet, och att notera hur vattnet rörde sig. En annan var att hålla koll på kollegornas tillhörigheter - allt måste inspekteras noga, sängplatser och matransoner. Författaren fångar kattens självsäkra attityd på ett underbart roligt sätt. Jag fnissade mig igenom boken, inte minst tack vare de många fotnoterna som förtydligar vissa fakta om expeditionen som Mrs Chippy utelämnat. Han var till exempel den lugnaste av alla sjömännen, och hetsar inte upp sig över saker som hål i skrovet där iskallt vatten forsar in - faktum är att han inte ens nämner sådana händelser eftersom han visste att det viktigaste i en krissituation är att man ser till att vara riktigt utsövd och därför bäddade ner sig i en lämplig koj. När Endurance frös fast i isen och man blev fast ombord i nästan ett år höll han modet uppe, och olikt kollegorna misströstade han aldrig.

Vi är ju en allvarligt syftande expedition vilket innebär att vi inte bara utforskar nya områden
utan också utför väsentligt vetenskapligt arbete som till exempel att samla stenar,
isklumpar, grus osv och även levande föremål som jag då och då bidrar med.
Jag gjorde sällskap med mina kollegor på bordet för att genomföra en hastig
besiktning av föremålen med yttersta spetsen på tassen och kunde sålunda studera dels
urvalet av föremål och dels hur objekten rörde sig både på bordet och sedan på golvet.
-Så Mrs Chippy håller på att undersöka effekterna av gravitationslagen igen, sa James till Wordie
då jag lutade mig över bordskanten för att se hur ett av föremålen rullade på ett - som jag tyckte - synnerligen intressant sätt under bordet. Jag hoppas att du skriver ner resultaten, sa han.

Mrs Chippy fanns på riktigt, och flera av männen som deltog i expeditionen har vittnat om hur populär han var på fartyget och hur det höjde stämningen att ha honom med. Tyvärr slutar inte historien lyckligt: Endurance kom aldrig loss ur isen utan krossades till slut av ismassorna. Expeditionen räddade sig ner på isen där de slog läger en tid. När Shackleton sedan beslutade att man skulle gå över isen för att kunna rädda sig upp på fast land gav han order om att lämna allt som inte var absolut nödvändigt och som kunde bäras. Tyvärr ansåg han inte att Chippy hade en chans att klara sig, och katten och fem hundvalpar sköts innan man lämnade lägret. Jag hade ett litet sammanbrott över det sorgliga slutet (som inte egentligen finns med i boken, det antyds bara att det kommer hända - jag kollade på wikipedia för att få mer info). Tydligen förlät aldrig Mrs Chippys ägare, snickaren McNeish, Shackleton för det som hände, och det vittnas om att han saknade sin katt mycket. Osämjan ledde till att McNeish, trots att de var han som byggde den båt som till slut räddade samtliga människor från Endurance blev han, till skillnad från de flesta andra från skeppet, inte rekommenderad att få en Polarmedalj. Läs mer om verklighetens Chippy här.

Det slutar väldigt sorgligt, men läs boken ändå! (Nu förutsätter jag att alla andra också är obotliga djurnördar som kommer gråta floder över Chippys orättivsa öde...) Fram tills de två sista sidorna är det roligt, och det är också intressant att få en snabb inblick i hur livet kunde te sig på ett forskningsskepp i seklets början. Boken är illustrerad med foton tagna ombord, och teckningar gjorda av en av skeppets matroser.