Jag reser ensam - Tore Renberg

Jarle är 25 år och ägnar sig åt oerhört viktiga litteraturstudier. Ibland ägnar han sig även åt ett rent fysiskt förhållande med den begåvade feministen Herdis och öldrickande med sina intellektuella vänner. Han ser med förakt på människor som inte förstår akademiens betydelse, för att inte tala om dem som tror att litteraturen är till för att underhålla människor.

En dag kommer det ett brev som berättar att Jarle har en sjuårig dotter han inte vetat existerade. Hon är en produkt av en tonårsfylla, hennes mor en kvinna som Jarle inte minns att han någonsin pratade med, och han blir minst sagt missnöjd med beskedet. Hur kan han ha ett barn? Det blir än värre när flickans mamma skriver att hon ämnar skicka dottern till Jarle för ett besök, då hon själv ska resa till södern på semester. Plötsligt sitter Jarle på flygbussen för att hämta en sjuåring han aldrig har sett, och absolut inte vill ha.

Flickan heter Charlotte Isabell, ett namn som enligt Jarle tyder på moderns förkastligt bristfälliga bildning. Det enda han vet om henne är att hon tycker om fralla med messmör och att dansa. Han inkvarterar henne på sitt kontor, trots att hon är skeptisk till ett rum med foton på Proust istället för Spice Girls och tror till en början att han ska kunna fortsätta med sitt liv precis som vanligt. Det visar sig inte vara så lätt.

Jag tycker mycket om boken (liksom jag tyckte om Mannen som älskade Yngve, som denna är en fristående uppföljare till), den är rolig och välskriven, och det är rörande hur Jarle trots allt lyckas närma sig sin dotter och fascineras av sjuåringens värld och tankar.
Om jag ska säga något negativt så är det att jag blir väldigt irriterad på Jarles kvinnosyn. Han är enormt intresserad av kvinnors utseende, och har en hel del märkliga idéer om vad som gör kvinnor så totalt olika män. Dock är det väl en del i hans personlighet, han är en ung, jobbig kille som har alldeles för höga tankar om sig själv och dömer andra hårt utifrån sina egna svåruppnåeliga ideal.

Från Gilla böcker (2011).