Nässlorna blomma är Harry Martinsons barndomsskildring. När Martins far dör och hans mor lämnar barnen blir han bortauktionerad. Han behandlas inte jätteilla, men inte heller särskilt bra.
Det här är en helt fantastisk bok. Martinsons språk är härligt att läsa och det finns hopp i historien, även när allt verkar deppigt. Man fastnar direkt.
lördag 11 maj 2013
torsdag 9 maj 2013
Lilla Rosenknopp
"En liten bukett bestående av rosa och vita rosor, en blåklint, några gul- och rödflammiga tulpaner, en narciss, en diminutiv styvmorsviol och en blommande jasminkvist i en genomskinlig pokal."
Boken kryllar av beskrivningar av barockstilleben med sina symboliska blommor, insekter, mat och föremål. Däremellan utspelar sig historien om Annerose som börjar misstänka att hennes man är otrogen vilket får hennes äktenskap att börja krackelera. Inte heller för hennes vänner är livet alltid en dans på rosor.
Lilla Rosenknopp av Ingrid Noll är en bra bok, framförallt för skildringarna av stillebenen. Det är de som dröjer sig kvar i minnet, själva historien är inte så speciell. Men personerna är bra skildrade och det är ganska spännande.
Boken kryllar av beskrivningar av barockstilleben med sina symboliska blommor, insekter, mat och föremål. Däremellan utspelar sig historien om Annerose som börjar misstänka att hennes man är otrogen vilket får hennes äktenskap att börja krackelera. Inte heller för hennes vänner är livet alltid en dans på rosor.
Lilla Rosenknopp av Ingrid Noll är en bra bok, framförallt för skildringarna av stillebenen. Det är de som dröjer sig kvar i minnet, själva historien är inte så speciell. Men personerna är bra skildrade och det är ganska spännande.
onsdag 8 maj 2013
Vintern är borta och har aldrig ens funnits.
Ett vårcitat i majbloms-temat. Från Ett ufo gör entré av Jonas Gardell. (En av de böcker där jag är avundsjuk på dem som inte har läst den ännu).
tisdag 7 maj 2013
Tävlingstips
Bokbloggen och dagarna går... lottar ut Asfaltsänglar av Johanna Holmström. Jag läste om boken i DN idag och är verkligen sugen på att läsa den snart.
Rekviem för en vanskapt - Mattias Hagberg
Det här är berättelsen om Stor-Stina, Kristina Larsdotter, som föddes i en samisk familj i Máláge i början av 1800-talet. Stina växte upp till att bli världens kanske längsta kvinna som en tid försörjde familjen genom att resa runt och visas upp som en medicinsk kuriositet tillsammans med skäggiga damer, dvärgar och andra människor med ovanliga utseenden.
Boken har en poetisk och ödesmättad ton, vilket passar historien väldigt bra. Det är ingen rolig historia, och Stina hade knappast ett särskilt roligt liv. Redan när hon föddes diskuterades det vad som gjort henne till ett sånt missfoster: kanske modern blivit skrämd av något under graviditeten? Eller kanske onda krafter haft ett finger med i spelet? Eftersom man inte kunde säga säkert att det ovanligt stora barnet verkligen hade en själ kunde hon inte döpas - vilket i slutändan ledde till att hon vid sin död inte fick begravas i vigt jord utan hamnade utanför kyrkogårdsmuren. Där hann hon i och för sig inte vila särskilt länge - en professor från storstaden kom och grävde upp kroppen för att obducera, dokumentera och spara skelettet till eftervärlden.
Historien berättas från två håll. Samtidigt som hennes liv beskrivs så får man veta vad som händer med henne efter döden. Dåtidens fascinations för obduktionen som vetenskaplig metod får stor plats i boken, vilket är både intressant och upprörande. Tankarna hos bland annat professorn rör sig mycket runt frågan om vad som egentligen gör en människa till människa och hur mänskliga raser ska definieras. Det är obehagligt hur kallt obducenterna ser på sina avvikande forskningsobjekt, men man kan mycket väl tänka sig att det var precis såhär det var i ett ungt artonhundratal när läkare fortfarande trevade sig fram i den relativt outforskade människokroppen.
Jag tyckte väldigt mycket om Rekviem för en vanskapt. Den rör sig i en tid och i miljöer som jag inte brukar läsa så mycket om och den är både vacker och grym.
Boken har en poetisk och ödesmättad ton, vilket passar historien väldigt bra. Det är ingen rolig historia, och Stina hade knappast ett särskilt roligt liv. Redan när hon föddes diskuterades det vad som gjort henne till ett sånt missfoster: kanske modern blivit skrämd av något under graviditeten? Eller kanske onda krafter haft ett finger med i spelet? Eftersom man inte kunde säga säkert att det ovanligt stora barnet verkligen hade en själ kunde hon inte döpas - vilket i slutändan ledde till att hon vid sin död inte fick begravas i vigt jord utan hamnade utanför kyrkogårdsmuren. Där hann hon i och för sig inte vila särskilt länge - en professor från storstaden kom och grävde upp kroppen för att obducera, dokumentera och spara skelettet till eftervärlden.
Historien berättas från två håll. Samtidigt som hennes liv beskrivs så får man veta vad som händer med henne efter döden. Dåtidens fascinations för obduktionen som vetenskaplig metod får stor plats i boken, vilket är både intressant och upprörande. Tankarna hos bland annat professorn rör sig mycket runt frågan om vad som egentligen gör en människa till människa och hur mänskliga raser ska definieras. Det är obehagligt hur kallt obducenterna ser på sina avvikande forskningsobjekt, men man kan mycket väl tänka sig att det var precis såhär det var i ett ungt artonhundratal när läkare fortfarande trevade sig fram i den relativt outforskade människokroppen.
Jag tyckte väldigt mycket om Rekviem för en vanskapt. Den rör sig i en tid och i miljöer som jag inte brukar läsa så mycket om och den är både vacker och grym.
En gråtbok för kattfolket
Alldeles nyss läste jag Snuffe, berättelsen om en katt av Anders Johansson. Jag tyckte jättemycket om den och har bloggat om den här. Nu har jag tagit mod till mig och läst Det fanns en katt som hette Snuffe av samma författare. Ja, jag har väntat lite med att ge mig på den eftersom jag visste att den handlar om att Snuffe dör.
Det var, som väntat oerhört gripande för en djurälskare som mig. Jag hade nån tanke om att det skulle vara mindre jobbigt att sprida ut läsningen och ta ett kapitel i taget under en längre tid, men jag vet inte om det var så smart. Nu fick jag ju gråta en massa gånger istället för en. Men, det var värt det. Anders Johansson skriver så fint om hur allt rasar när man förlorar någon man älskar och jag njöt av varje mening (även om jag grät samtidigt).
Det var, som väntat oerhört gripande för en djurälskare som mig. Jag hade nån tanke om att det skulle vara mindre jobbigt att sprida ut läsningen och ta ett kapitel i taget under en längre tid, men jag vet inte om det var så smart. Nu fick jag ju gråta en massa gånger istället för en. Men, det var värt det. Anders Johansson skriver så fint om hur allt rasar när man förlorar någon man älskar och jag njöt av varje mening (även om jag grät samtidigt).
måndag 6 maj 2013
Favoritomslag
Ett av de snyggaste blommiga omslag jag vet är det som sitter på min pocketutgåva av Marisha Pessls Special topics in calamity physics. (Det är dessutom en väldigt, väldigt bra bok).
The Poison Eaters - Holly Black
The Poison Eaters är en novellsamling av Holly Black. I tolv skruvade berättelser får möta flickan som blivit smittad av ett vampyrvirus, besöka caféet där älvor samlas mitt bland dödliga och bevittna en ätartävling mot djävulen själv.
Jag tyckte att boken påminde lite om Kelly Links Pretty monsters (Fel grav på svenska), men att denna var bättre. Lite mindre freaky, lite mer lättbegripligt, men med samma magiska känsla. Snabbläst och mysig!
Jag tyckte att boken påminde lite om Kelly Links Pretty monsters (Fel grav på svenska), men att denna var bättre. Lite mindre freaky, lite mer lättbegripligt, men med samma magiska känsla. Snabbläst och mysig!
söndag 5 maj 2013
Barndom - Jan Myrdal
Barndom av Jan Myrdal har stått i min bokhylla ett tag. Kan inte minnas var den kommer ifrån? Kanske från bokrummet där man kan hämta böcker gratis, kanske från nån loppis?
Boken är en skildring av författarens barndom med de kända föräldrarna Gunnar och Alva Myrdal. Jag antar att dess storhet är att man får höra skvaller om hur dessa politiker var som föräldrar. Det har onekligen ett chockvärde, Gunnar och Alva var enligt Jan hemska. Det fanns ingen kärlek i det Myrdalska hemmet, ingen försökte någonsin förstå honom och varje sommar lämnades han bort till någon släkting. Under många år bodde han inte ens med sina föräldrar utan med sin farmor och farfar. Utanför familjen lever lilla Jan ett vanligt om än lite priviligerat liv. Han leker med kompisar, tjuvåker på spårvagnen och går i skolan. Jag blev lite överraskad över hur dåligt flyt det är är i texten. På många ställen känns det väldigt stolpigt, korthugget och ointressant. Samtidigt är det också lite roligt att författaren inte bryr sig om att plocka bort delar som saknar punchline. En anektot kan avslutas med "sen kommer jag inte ihåg vad han svarade", och så får det vara bra så.
Boken är en skildring av författarens barndom med de kända föräldrarna Gunnar och Alva Myrdal. Jag antar att dess storhet är att man får höra skvaller om hur dessa politiker var som föräldrar. Det har onekligen ett chockvärde, Gunnar och Alva var enligt Jan hemska. Det fanns ingen kärlek i det Myrdalska hemmet, ingen försökte någonsin förstå honom och varje sommar lämnades han bort till någon släkting. Under många år bodde han inte ens med sina föräldrar utan med sin farmor och farfar. Utanför familjen lever lilla Jan ett vanligt om än lite priviligerat liv. Han leker med kompisar, tjuvåker på spårvagnen och går i skolan. Jag blev lite överraskad över hur dåligt flyt det är är i texten. På många ställen känns det väldigt stolpigt, korthugget och ointressant. Samtidigt är det också lite roligt att författaren inte bryr sig om att plocka bort delar som saknar punchline. En anektot kan avslutas med "sen kommer jag inte ihåg vad han svarade", och så får det vara bra så.
Carl von Linnés lappländska resa
Böcker skrivna på 1700-talet tillhör inte de mest lättlästa. Förutom den gammeldags svenskan blandar Linné även in en hel del latin (förstås). De sista tjugo sidorna är ordförklaringar så att man ska kunna följa med. Han är tämligen rasistisk och kvinnofientlig men framförallt är det uppenbart att han drivs av en önskan att dokumentera och ordna allt han ser. Det är fascinerande hur namnsättningen han kom på fortfarande används av oss och hur det gör att man förstår vilka träd och buskar han pratar om.
Den är, som sagt, inte den mest lättlästa av böcker och inte bara för språket. Det är inte så mycket en reseberättelse som en uppräkning av växter, djur, mat och människor. Det bästa är nog att läsa små delar i taget, det är inte direkt en sträckläsningsbok det här.
Den är, som sagt, inte den mest lättlästa av böcker och inte bara för språket. Det är inte så mycket en reseberättelse som en uppräkning av växter, djur, mat och människor. Det bästa är nog att läsa små delar i taget, det är inte direkt en sträckläsningsbok det här.
Oväntad blomning
Medan jag gått och pysslat med annat och tittat längtansfullt på balkongen har en av amaryllisarna skickat upp en knopp och börjat blomma. Jag har för mig att den faktiskt blommade i julas också, så den har varit riktigt duktig.
lördag 4 maj 2013
Rasande Rose - Stephen King
Ytterligare ett blommigt inlägg i vårt vårtema!
Rose bryter sig äntligen fri från ett extremt olyckligt äktenskap där hon förtryckts och misshandlats av sin man under många år. Hon flyr för att starta ett nytt liv på en ny plats, men hon kan inte komma över skräcken. Tänk om han kommer efter? Det är en ganska rimlig oro, med tanke på att hennes man är polis, van att hitta försvunna personer, och dessutom är helt besatt av henne. Det visar sig dock att Rose har någon på sin sida. Någon som ingen kunde tro skulle komma till hjälp...
Om du inte har läst Stephen King förut och är sugen på att testa: välj inte den här boken. Har du läst många andra av samma författare: go for it.
Den är ok, men det är långt, långt ifrån hans bästa. (Bra tips för den som inte är frälst än är Pestens tid/The Stand, Liseys story och Raseri).
Rose bryter sig äntligen fri från ett extremt olyckligt äktenskap där hon förtryckts och misshandlats av sin man under många år. Hon flyr för att starta ett nytt liv på en ny plats, men hon kan inte komma över skräcken. Tänk om han kommer efter? Det är en ganska rimlig oro, med tanke på att hennes man är polis, van att hitta försvunna personer, och dessutom är helt besatt av henne. Det visar sig dock att Rose har någon på sin sida. Någon som ingen kunde tro skulle komma till hjälp...
Om du inte har läst Stephen King förut och är sugen på att testa: välj inte den här boken. Har du läst många andra av samma författare: go for it.
Den är ok, men det är långt, långt ifrån hans bästa. (Bra tips för den som inte är frälst än är Pestens tid/The Stand, Liseys story och Raseri).
torsdag 2 maj 2013
Inte några tussilago direkt
Let ondas blommor (Les fleurs du mal) av Charles Baudelaire kom ut 1857, och enligt baksidestexten blev stilen där författaren söker skönhet i det onda väldigt betydelsefull för många 1900-talspoeter. Jag kan inte så mycket om poesi och läser det sällan, men har varit väldigt svag för den här samlingen ända sedan vi läste Kadavret i gymnasiet. Inte så mycket härliga vårblommor i denna bok, men mycket känslor och rotande i både det vackra och det fula. En klassiker. Köp den.
Läsrapport: April
Det är nog bara att inse att det är omöjligt att hinna läsa lika mycket när jag inte pendlar som när jag åkte tåg minst två timmar om dagen. Bara fem böcker i april? Suck.
# Klanerna i Paolos Verdes - Joy Nicholson
# Det är 1988 och har precis börjat snöa - Sigge Eklund
# Sågverksungen - Vibeke Olsson
# The poison eaters - Holly Black
# Barndom - Jan Myrdal
# Klanerna i Paolos Verdes - Joy Nicholson
# Det är 1988 och har precis börjat snöa - Sigge Eklund
# Sågverksungen - Vibeke Olsson
# The poison eaters - Holly Black
# Barndom - Jan Myrdal
onsdag 1 maj 2013
Rosor, min kära, bara rosor - Mark Levengood
Detta är en samling av texter av Mark Levengood, blandat om barndomen i Finland och vuxendomen i Sverige. Det känns som om upplägget är tänkt att vara djupsinnigt och roligt, men jag tycker att texterna är rätt tråkiga. Dels är det en del gnäll på Sverige och höjande av Finland till skyarna, dels en hel det glorifierande av författaren själv. Jag faller aldrig för det och det jag uppskattar mest med boken är att den är så kort och lättläst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

