Böcker skrivna på 1700-talet tillhör inte de mest lättlästa. Förutom den gammeldags svenskan blandar Linné även in en hel del latin (förstås). De sista tjugo sidorna är ordförklaringar så att man ska kunna följa med. Han är tämligen rasistisk och kvinnofientlig men framförallt är det uppenbart att han drivs av en önskan att dokumentera och ordna allt han ser. Det är fascinerande hur namnsättningen han kom på fortfarande används av oss och hur det gör att man förstår vilka träd och buskar han pratar om.
Den är, som sagt, inte den mest lättlästa av böcker och inte bara för språket. Det är inte så mycket en reseberättelse som en uppräkning av växter, djur, mat och människor. Det bästa är nog att läsa små delar i taget, det är inte direkt en sträckläsningsbok det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar