Alldeles nyss läste jag Snuffe, berättelsen om en katt av Anders Johansson. Jag tyckte jättemycket om den och har bloggat om den här. Nu har jag tagit mod till mig och läst Det fanns en katt som hette Snuffe av samma författare. Ja, jag har väntat lite med att ge mig på den eftersom jag visste att den handlar om att Snuffe dör.
Det var, som väntat oerhört gripande för en djurälskare som mig. Jag hade nån tanke om att det skulle vara mindre jobbigt att sprida ut läsningen och ta ett kapitel i taget under en längre tid, men jag vet inte om det var så smart. Nu fick jag ju gråta en massa gånger istället för en. Men, det var värt det. Anders Johansson skriver så fint om hur allt rasar när man förlorar någon man älskar och jag njöt av varje mening (även om jag grät samtidigt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar