Loella är elva år och bor i en stuga i skogen tillsammans med sina små tvillingbröder. Hennes mamma jobbar på en båt, och Loella längtar tills hon ska komma hem och ta hand om allting. Det är nämligen inte så lätt att leva när man är elva och inte har några pengar att köpa mat för. Hennes pappa försvann redan när hon var liten, men det händer ganska ofta att Loella fantiserar om att han kommer tillbaka. En dag skriver mamman och berättar att hon har fått jobb på ett fartyg som ska gå till Amerika. Hon är redan på väg över havet, och har ordnat så att barnen ska få flytta in till stan över vintern. Småpojkarna ska bo hos mammans väninna, men Loella har fått en plats på ett barnhem. Staden blir något av en chock för flickan från landet. Hon har svårt att förstå människorna, och hon avskyr att behöva dela rum med Måna som är skränar schlagers och tuggar tuggummi. Långsamt anpassar hon sig som den överlevare hon ändå är.
Jag är vanligtvis inget fan av Maria Gripe, men den här boken var riktigt mysig. Porträttet av den ensamma flickan som längtar efter pappan hon inte minns är behållningen, det är ingen actionberättelse direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar