lördag 14 januari 2012

I nationens intresse

Idag smäller det, idag ska jag se Hamilton på bio.
Å, så länge jag har sett fram emot det!

Jag läste samtliga böcker i serien 2009-10, mycket motvilligt till en början. Jag är inte så intresserad av böcker om spioner, krig och jobbiga killar. Det visade sig dock ganska snabbt att Hamiltonböckerna främst handlar om politik, och att de är väldigt förankrade i sin samtid. Jag gillar dessutom själva Carl Hamilton-karaktären mycket. Han är inte alls så platt som jag trodde innan jag läste, han har personlighet även om den är övervägande deppig och grubblande (vilket han iofs har goda skäl till, hans liv är ju inte så lätt). Guillou franställer honom ganska ofta som så fantastiskt och överlägsen att han blir lite parodisk (men då skrattar jag, det är ju bra att det är roligt också).

Jag har sett alla de gamla filmerna (4 st), och tycker att serien med Peter Haber är den allra bästa. (Minns det som att den följde boken väldigt väl).

Den nya filmen... alltså jag tror inte att den kommer vara bra. Jag gillar inte alls att de har flyttat handlingen till nutid, då det ändrar ALLT. Kalla kriget har blivit konflikter i Afrika, ryssar är förvandlade till amerikaner... Det kommer ju vara en helt annan historia. Jag har inte hört nåt om vilka som ska spela Joar och Åke Stålhandske, så de karaktärerna kanske inte är med (skandal!). Jag gillar inte heller att man har satsat så hårt på att göra "internationellt gångbar action" utan hade mycket hellre sett en film med samma tempo som boken I nationens intresse, och tänk så kul det hade varit om den hade utspelat sig i rätt tid! Dessutom: SÅ tråkigt val att sätta Persbrandt i huvudrollen.

Aja, hur som helst: Hamilton är alltid Hamilton, och det går ju inte att låta bli att se filmen när man har läst alla böcker. Klockan 18:15 sitter jag bänkad med en låda popcorn och blir förhoppningsvis inte alltför besviken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar