Resten får du ta reda på själv (II)

Anna har redan skrivit om den här boken, men jag tänkte fylla på med lite egna tankar också.

Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver

Sam ingår i skolans populäraste tjejgäng, vilket inte betyder att hon är särskilt omtyckt. Det innebär snarare att hon har lyckats skaffa sig förmånen att komma undan med saker. Hon och hennes kompisar kan komma till skolan i fluffiga tofflor, samla på porslinskossor och mobba halva skolan hänsynslöst och fortfarande vara de som alla ser upp till och vill vara. "Det bara är så" säger Sam, vissa är populära och vissa inte. Det är som en naturlag, och hon har haft turen att hamna på rätt sida om strecket.
Redan i inledningen får vi veta att Sam kommer att dö. Hon tillbringar sin sista dag med att intrigera och noja över skolans rosutdelning (det är "amordagen", vilket innebär att eleverna skickar rosor med små meddelanden till varandra. Flest rosor vinner, såklart.). På kvällen ska hon gå på fest hos den opopulära Kent som har den dåliga smaken att gå till skolan klädd i plommonstop och sen ha sex med sin pojkvän för första gången. Hon har ännu ingen aning om att den här dagen kommer att upprepa sig om och om igen. Någon gång under natten dör hon nämligen, men istället för att försvinna vaknar hon upp i sin säng, det är amordagen igen och allt är sig exakt likt.
Sam får chansen att leva om sin sista dag sju gånger, varje gång har hon kommit till nya insikter och utvecklats. Hon testar att göra saker på olika sätt, vilket gör att personer i hennes omgivning reagerar väldigt olika på henne från dag till dag. Frågan är om det finns något hon kan göra för att ställa saker till rätta, rädda sig själv eller åtminstone någon annan, kanske iallafall lämna efter sig positiva minnen.

När boken diskuterades på Prosa och marmelad-träffen verkade alla tycka att Sam var en hemsk person som det var svårt att tycka om, och att hennes bästa kompis Lindsay var närmast en sociopat. Själv tyckte jag om både Sam och hennes vänner redan från början. De är elaka, ibland rent av ondskefulla när de mobbar andra, men samtidigt är de så trovärdiga som karaktärer. Ingen är rakt igenom ond, och skildringen av deras inbördes vänskap (som verkar äkta och stark) och Sams relation till sin lillasyster gör att de känns verkliga. Såna där tjejer finns ju på varenda skola, de flesta har träffat på dem (eller varit dem). Vissa bifigurer kunde ha utvecklats lite mer, men å andra sidan är boken skriven utifrån Sams perspektiv och det måste ju finnas en gräns för hur väl hon kan förstå andra personer efter att bara ha pratat med dem en enda dag.
Det kan låta tjatigt att samma dag upprepas flera gånger, men jag tyckte inte att man tröttnade då dagarna får så väldigt olika innehåll. Den stora behållningen är hur Sam utvecklas under dagarna och försöker förstå andra människors bakgrund och motiv. Jag tycker väldigt mycket om att hon, trots att hon ska bli snällare osv fortfarande håller fast vid att hon älskar sina populära vänner och att de faktiskt har massor av fina egenskaper.
Den svenska översättningen är bra, men jag tycker att titeln är onödigt lång och krånglig (originalet heter Before I fall). Huvudsaken är ju dock att språket har bra flyt och att replikerna känns naturliga, och det tycker jag funkar jättebra här.