Ibland är det trevligt att vara sjuk, man får ligga nedbäddad i soffan, dricka te och äta glass och bara läsa böcker. Ibland är det mindre trevligt då man missar roliga saker som bokträffen om Lauren Olivers bok Resten får du ta reda på själv. Men jag fick i alla fall läsa boken.
Boken börjar med att huvudpersonen, Sam, dör. Dagen som skulle vara så perfekt slutar i tragedi. Men dagen efter vaknar hon igen, till samma dag som gårdagen. Vad behöver hon ändra för att inte dö, eller ska hon återuppleva dagen igen och igen, resten av sin död?
Jag gillar boken och upplägget även om det ibland känns väldigt lik Måndag hela veckan. Men det känns som det mest troliga scenariot, först förnekelse av att det händer, sedan utnyttjande av att ingen kommer komma ihåg vad som händer och slutligen någon sorts acceptans. Sam utvecklas mycket som person under den återupplevda dagen och jag gillar att alla andra inte verkar utvecklas utan bara reagerar på de olika saker som Sam gör (det är det som stör mig mest i Måndag hela veckan, att hela staden tycks utvecklas med Bill Murray, men nu är inte det här en filmrecension). Frågan är dock om alla verkligen skulle reagera så positivt på förändringen, den sker ju för deras del från en dag till en annan.
Även om slutet är en smula förutsägbart tycker jag att Oliver får ihop det hela bra. En sak stör mig dock väldigt mycket, dagen det hela utspelar sig på kallas amordagen. Det är den 12e februari så jag antar att det hänger ihop med alla hjärtans dag, men det blir aldrig tydligt om det är meningen att det ska vara något separat som därför heter något annat. Kanske heter den så redan i originalet, men jag tycker det känns som en märklig översättning. Personligen skulle jag föredragit valentindagen, men det är en ganska liten detalj i det stora hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar