Det fjärde offret

En rånad bank resulterar i en hemsk olycka. De tre rånarna gömmer sig från polisen, men en av dem blir mördad. Nu är frågan vem som hittar rånarna först, polisen eller mördaren.

Det fjärde offret av Mari Jungstedt är en helt okej deckare. Den utspelar sig på Gotland under sommaren vilket ger en hel del trevliga miljöer. Jag gillade hur man får följa rånarna och höra om deras tidigare liv. Det är lite sorgligt när man inser hur det hade kunnat bli annorlunda om vissa saker hade förändrats.

Poliserna är inte lika intressant beskrivna som rånarna. De utreder rånet och mordet och har sina personliga problem, men det är rånarnas liv som lever kvar i minnet.

Blodsmagi

Detta är den blodigaste bok jag någonsin läst. Har man svårt för sådant ska man nog hålla sig riktigt långt borta.

Blodsmagi av Tessa Gratton handlar om Silla, vars pappa dödade hennes mamma och sedan tog livet av sig, och Nicholas, som tvingats flytta från Chicago av sin pappa och elaka styvmor. När Silla får en bok som antyder att hennes far sysslat med magi korsas deras vägar och de börjar tillsammans undersöka vad som egentligen hänt.

Jag tyckte boken var helt ok, men den var som sagt väldigt blodig. Den känns ganska enkel, man får inga djupdykningar i de olika karaktärerna utan de förblir till viss del sina egenskaper. Det känns inte som att det finns någon karaktär som man skulle bli ledsen av att den dog. Den onda motståndaren är lite lagom mystisk och ganska läskig. Efter ett tag blir det dock ganska tröttsamt med alla formler som beskrivs och som alla kräver att den som uttalar dem offrar lite eller mycket blod. Det känns lite som att detta är början på en serie, förutom att det inte direkt finns någon övergripande historia, mer än deras allmänna liv. Jag är i alla fall inte sugen på att läsa någon mer del, men den är helt okej underhållning för ett tag.

Jenny har också läst.

Pandemonium

Pandemonium är fortsättningen på Delerium, och det är absolut en sån andrabok där man ska se till att ha läst bok nummer ett först.
   Lena lever i en dystopisk värld där kärlek ses som en livsfarlig sjukdom. Sjukdomen är dock hanterbar, eftersom man har uppfunnit en obligatorisk behandling som ger immunitet. I städerna lever människorna avtrubbade liv, blir ihopparade med en lämplig partner, arbetar med yrken som de placerats på efter noggranna tester och opponerar sig inte mot överheten. I vildmarken däremot lever de olagliga, rymlingar och vildfödda, som undkommit behandling och lever sina liv fritt men som ständigt jagade.
   Efter att ha flytt från staden ansluter sig Lena till en grupp utbrytare och det hårda livet i skogen. Parallellt med den historien får man följa Lena längre fram i tiden när hon åter igen lever i en stad som hemlig motståndsarbetare.

 Bok nr ett kändes som en fräsch idé. men i Pandemonium börjar jag tröttna lite på upplägget. Det känns kanske inte helt trovärdigt att kärlek skulle ses som det farligaste som människor kan hitta på? De två parallella spåren förvirrade mig och gjorde läsningen splittrad, jag ser ingen poäng alls med att inte skriva i kronologisk ordning i det här fallet. Lena är iallafall en sympatisk hjältinna utan att bli för mycket övermänniska och visst är boken spännande. Jag skulle tro att jag kommer att läsa den tredje boken också, trots allt vill man ju veta hur det ska gå.

Radioteatern

Bland det mest somriga jag kan tänka mig är att lyssna på radioteatern på morgnarna. Detta trots att jag inte gjort det sedan jag var liten, förutom två somrar när jag jobbade som parkarbetare. Men jag kommer ihåg hur mysigt det var att sitta tidiga sommarmorgnar och lyssna på berättelserna. Framförallt kommer jag ihåg Onkel Toms stuga och Häxtävlingen. Häxtävlingen är för övrigt en av mina absoluta favoritböcker. Den har allt: onda häxor, goda häxor, klumpiga häxor, otäcka djur, spänning, romantik och stackars föräldralösa barn. Eva Ibbotson är författaren och hon är bättre än någonsin (och hon är ju nästan alltid bra).

Av kött och blod - Henrik Johansson

Av kött och blod är en mashup av en arbetarroman om hur hårt livet som restauranganställd kan vara och en thriller. Eftersom det redan i baksidestexten avslöjas att någon kommer att mördas av ett monster så får man som läsare vissa förväntningar på mängden monsterrelaterad intrig. Dessa infriades faktiskt inte alls.
Det gör å andra sidan inte så mycket. Mordet är verkligen inte centralt i historien, författarens fokus ligger på de dåliga arbetsvillkor som personalen på restaurang Tempi Moderni måste hantera. Författaren verkar ha stor insikt i hur branschen fungerar, åtminstone känns det som att man får lära sig mycket om rutiner, arbetssätt och matlagning. Jag tycker om hur karaktärerna byggs upp, även om det känns lite snopet när praktikanter som man nyss lärt känna plötsligt försvinner ur bild - men så är det ju å andra sidan i verkligheten också. Som en skildring från restaurangspisen är boken läsvärd - med reservation för att vissa dialoger är övertydliga och väl omständiga och uppenbarligen är med för att läsaren ska lära sig något specifikt om hur köket funkar.
   Jag förstår ärligt talat inte varför det här skulle behöva vara en monsterthirller. Monstret är knappt ens med vilket gjorde mig besviken och ganska förvånad, och hela mordsekvensen stressas förbi på alldeles för få sidor. Ska man ha med ett övernaturligt väsen i en berättelse  kunde det ju vara bra att lägga lite tid på att få in det i handlingen och ge det ett tydligt syfte. Efterspelet till mordet är bättre skildrat, här blir personalens inbördes relationer och solidaritet satta på prov när en nitisk polis inte vill släppa fallet.
   Även om vissa delar av boken inte motsvarade mina förväntningar tyckte jag om den som helhet. Den har ett rikt persongalleri som man bryr sig om, avskyr, hejar på och oroar sig för och den är lättläst och svår att lägga ifrån sig. 

I syrenernas tid och gullregnens månad

Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind.

Han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid:

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går:

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnens klasar.

Kyssande vind - Hjalmar Gullberg

Mosippan

Mosippan är den andra boken i Elsie Johanssons trilogi om Nancy. Andra världskriget pågår och folk gör så gott de kan för att klara sig. Nancy studerar men måste också arbeta för att få in lite extra pengar till hushållet.

Det är en bra bok, både handlingsmässigt och språkligt. Man känner med Nancy när hon drömmer om ett bättre liv, men inte riktigt vågar tro på det. Livet i ett fattigt hem skildras tydligt, utan att bli för negativt eller positivt. Det är hårt och jobbigt, men också roligt och med bra familjekänsla. Jag gillar hur den fokuserar på kvinnorna i olika generationer och deras olika lotter och att den ger en skymt av klassamhället, även om ingen i området tillhör de rikaste. Alla borde läsa dessa böcker.

Och våren bara fortsatte forsa in.

Ett vårcitat från en av mina favoriter, Charlotta Cederlöfs ...men likväl rör hon sig. Om våren när man går i sjuan och allting är extra nytt och gnistrande.

Blommigt omslag

Inte jätteblommig kanske, men snyggt. Själva boken tyckte jag dock inte var så bra, Nobelpriset till trots.

Blommiga böcker

Började fundera på hur många böcker om blommor jag har hemma, så jag var så klart tvungen att ta fram dem och göra ett inlägg om dem. Detta är böckerna som bara handlar om blommor, jag har ju en del om trädgårdar också. Väldigt många bra böcker, insåg jag när jag tittade på den hyllan. Borde plocka fram dem lite oftare känner jag. Det börjar bli dags för en ommöblering av bokhyllorna känner jag, så att vi ser lite mer vad vi har.

Först ut är en riktigt torr bok, men så praktisk.

Krok och Almquists Svensk flora är av typen som inte har bilder utan där du får avgöra om växten har kala blomskaft (dvärgtranbär) eller finludna (tranbär). Nyckling, alltså. För den som möjligtvis inte ägnat sig åt sådant börjar man med att räkna ståndare (tack Linné) och kommer då till en klass, fortsätter titta på de utmärkande dragen för att hitta till familj och släkte och till sist titta på eventuell ludenhet, bladform och annat för att komma fram till arten. Det är roligt, men jag har inte gjort det sedan botanikkursen för cirka tio år sedan, så jag vet inte hur bra det skulle gå nu. Om det är för svårt kan man ju alltid välja en fältflora med bilder.

Det är dock inte säkert att det blir lättare, man bör veta lite om blommor för att hitta här också. Jag har inte använt den här så mycket, såg inte förrän nu att det finns en nyckel i början av den här också. Där ser man. Det finns floror som är indelade efter blomfärg också har jag sett, det verkar mycket praktiskt om man inte vet var man ska börja leta.

Två böcker om perenner har jag. Båda har liknande upplägg, lite allmänna tips och förslag och sedan beskrivningar och bilder på perenner. Den vänstra är lite mer omfattande, men de är bra komplement till varandra.

Den här boken om tulpaner köpte jag framförallt för de vackra bilderna i den. Den är mycket lämplig att bläddra igenom på vintern när man knappt kan tåla sig till våren.

Jag vet inte om gräs får räknas som blommor? De blommar ju i alla fall och är ovärderliga inslag i planteringar. Den här boken är också uppbyggd med en allmän del i början med tips och råd och sedan presentation av olika arter. Nu blev jag sugen på att plantera gräs på balkongen igen, men det lär inte fungera den här gången heller. Katterna gillar visserligen när jag planterar gräs, men gräset blir desto ledsnare och väldigt uppätet.

Dödens viskningar

Den brittiske rättsantropologen David Hunter åker till USA för att vila upp sig efter ett mordförsök och studera på "likfarmen" vid universitetet i Tennessee. Där blir han snart inblandad i jakten på en seriemördare, som verkar veta en del om hur rättsantropologer arbetar.

Detta var en hyfsad deckare, tämligen spännande. Detta är den tredje boken om Hunter och det märks för man får ingen djupare presentation av honom och det antyds en del om saker som hänt tidigare. Ingen karaktär får egentligen några djup vilket gör att man inte bryr sig alltför mycket om dem.

Det bästa med boken är naturskildringarna. Området kring Knoxville, Tennessee, verkar vara mycket naturskönt. Miljön för den slutliga uppgörelsen är mer intressant än själva uppgörelsen och skulle förmodligen göra sig mycket bra på film. Fast jag skulle nog inte ha mage att titta på den.

Gullregn i oktober

Det är fel månad, men där finns en gullregnsklase i alla fall. Gullregnet i denna deckare är både bildligt och bokstavligt och framförallt giftigt.

Boken utspelar sig på 70-talet, vilket inte passade mig, jag gillar 40-50-talsdeckarna av Lang och här har mycket av den stämningen försvunnit. Det är rivningsvåg, även i lilla Skoga, och aktionsgrupper bildas. Ett mord inträffar, kopplat till gamla sägner, och Christer Wijk rycker in.

Det regnar genom hela boken och allt känns allmänt deppigt och grått. Läs en annan Lang-bok istället, det är min rekommendation.

Liv i överflöd - deckare i universitetsmiljö

Ännu en svensk deckare, denna gång en som utspelar sig i universitetsmiljö, närmare bestämt det fiktiva Västgöta universitet, placerat i Skövde. En av universitetets anställda hittas mördad och de misstänkta hopar sig. Är det den mördades tvillingbror, son, kusin eller konkurrent som utfört dådet? Huvudpersoner är en polis samt rektorn för universitetet, som även är hans hustru.

Det är en trevlig deckare, med lite gammaldags känsla. Kombinationen av småstad och universitet är charmig, men jag känner att den nog inte kommer hålla i längden. Detta är den andra boken i serien (jag har inte läst den första) och det är en del referenser till de tidigare händelserna. Det får mig att undra hur många mord man kan ha på ett universitet utan att det blir fånigt. Jag gissar att två böcker kan vara gränsen. Detta är alltid ett problem med författare som väljer en huvudperson som inte naturligt kommer i kontakt med brott. Här är visserligen en av huvudpersonerna polis och flera andra poliser är viktiga bikaraktärer, men det är tydligt att det är universitetsmiljön som är det intressanta för författaren. Och det kan jag förstå, det börjar bli lite olidligt att läsa om alla dessa poliser, men det håller som sagt inte riktigt.

Jag vet inte om Appelqvist är tillräckligt blommigt för att platsa i vårt vårtema, men jag har inte sett någon äppelblom än i år och börjar längta efter det, så jag kör på det.

Beautiful darkness - Kami Garcia

Ethan och Lena fortsätter kämpa för sitt dömda förhållande i bok två av Kami Garcias Caster cronicles. Casters och dödliga kan aldrig vara helt tillsammans, varje kyss innebär en fara för Ethans liv. Egentligen är det mest Ethan som kämpar, Lena deppar, drar sig undan, hänger med potentiellt onda casters och försvinner. Man kan förstå att hennes liv är mer än jobbigt, men jag blir tyvärr ändå mest irriterad på henne under större delen av boken. Boken var inte lika bra som del ett med andra ord, men ändå en helt ok mellanbok. Jag kommer definitivt fortsätta med resten av serien, gillar miljön (amerikanska södern) mycket och bifigurerna är intressanta (kanske lite mer intressanta än huvudpersonerna).

Vårträd

Jag hade av någon anledning väldigt svårt att komma in i den här boken och gav upp någonstans halvvägs. Ska ta tag i att läsa färdigt den nån gång inom en rimligt snar framtid... Den har iallfall ett väldigt härligt vårlikt omslag!