The Witches of New York

Ibland tycker jag att det är svårt att koncentrera sig på ljudböcker. Ami McKays The Witches of New York var ett sådant fall. Det hände helt enkelt lite för lite och jag hade svårt att skilja på två av karaktärerna (två av tre häxor, det borde ju inte vara jättesvårt att hålla reda på tre personer...).Det låter betydligt mer kul med 1800-talshäxor på Manhattan än vad det var. Seg och långtråkig blir mitt betyg.

Cirkelmaraton

När jag hade läst om Cirkeln för tredje gången sträckte jag mig genast efter Eld och fortsatte mysa runt i Engelsberg. Det var andra läsningen av boken, och den var precis lika bra som första gången. Jag tror att Eld är min favorit i serien. Relationerna mellan häxorna i cirkeln utvecklas, samtidigt som den magiska världen känns "lagom" stor (jag tycker att det blir lite för invecklat och lite för många nya karaktärer i Nyckeln).

...vad jag gjorde när jag läst sista sidan i Eld? Hämtade Berättelser från Engelsfors från bokhyllan såklart. Den blev lite extra bra när man läste den precis efter Eld. Ett litet lyxigt extraavsnitt :)

Wicked - en grym besvikelse..

Jag blev så glad när jag fyndade Gregory Maguires Wicked på loppis för ett tag sen. Det är en bok som jag har velat läsa jättelänge (minst tio år iallafall), men nu när jag har läst ut den måste jag tyvärr säga att jag är besviken.
Boken utspelar sig i landet Oz, och handlar om den grönhyade flickan Elphaba som ska växa upp och bli "the wicked witch of the west". Oz är ett land fullt av komplicerade politiska strider och krävande religioner, klassklyftorna är enorma och de besjälade Djuren håller på att förlora sina rättigheter. Elphaba är smart men kallsinnad, ofta med en vass humor. Hon brinner för att stödja Djuren men förhåller sig ganska likgiltig nästan allt annat och tyvärr får jag inget grepp om henne alls då man i större delen av boken får betrakta henne utifrån genom omvärldens oförstående blickar. På universitetet möter hon den vackra Glinda, och en oväntad vänskap växer fram.
När jag hade läst ungefär halva boken började jag längta tills den skulle ta slut, men jag ville ändå se hur det skulle sluta så jag läste vidare. Det var kanske inget bra val, då den snarare blev sämre än bättre mot slutet. Idén är så bra att jag blir irriterad på att den inte genomförts bättre. En mörk version av den klassiska barnboken, berättad från ett nytt perspektiv där saker visar sig vara oändligt mycket mer komplicerade än man trodde - ja tack. En 490 sidor lång bok som planlöst hoppar från ämne till ämne med helt oengagerande karaktärer - nej.

Nyckeln!

Först ut år 2014 blev Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Som jag har längtat efter att läsa den här boken! Sista delen i Engelsforstrilogin höll för mina höga förväntningar, jag blev helt uppslukad och ville aldrig att den skulle ta slut. Jag älskar karaktärerna och deras inbördes relationer, och jag kommer absolut att läsa om serien när jag får tid.

Texas Gothic - Rosemary Clement-Moore

Amy och hennes syster Phin tillbringar sommaren ensamma på sin fasters gård. De ska ta hand om stället och om en flock getter, men när grannranchen gräver för att bygga en bro och en gammal begravningsplats hittas för de betydligt mer att göra. Amys familj är nämligen speciella, de har gåvor som alla inte har, och trots att Amy har försökt trycka tillbaka det så är hennes gåva att hantera spöken och det verkar som att ett riktigt otrevligt sådant har drivits fram av brobygget.
   Tyvärr tyckte jag att boken var ganska seg. Det tog lång tid innan jag över huvud taget brydde mig om hur det skulle gå, delvis för att det var för många och långa scener som fokuserade på arkeologiska utgrävningar. Mot slutet blev det mer spännande, och jag hade nog ändå gärna läst en fortsättning. Lite minus för den lite klyschiga kärlekshistorian, men samtidigt lite plus för att det iallafall helt saknas triangeldrama.

Witches of the East - Melissa de la Cruz

Länst ut på Long Island bor Joanna och hennes döttrar Freya och Ingrid. De har under en lång tid tvingats förneka en viktig del av sig själva, men nu bubblar det under ytan och det som dolts kan inte hållas undan längre. Kvinnorna är häxor, inte vilka häxor som helst utan besläktade med gudar och en del av ett uråldrigt släkte. De har alla olika krafter: Joanna kan väcka saker till liv, Freya kan se andras känslor och blandar kraftfulla kärleksdrycker och Ingrid knyter knutar som löser både barnlöshet och otrohet.
   Boken hade fått ganska bra recensioner på goodreads.com, och det förstår jag faktiskt inte alls. För det första är den väldigt luddig. Det berättas med svepande drag om familjens historia, så svepande att man inte hänger med för det är en väldigt märklig familj det här och man hade verkligen behövt lite mer info. Systrarna är parodiska, en kurvig, kvinnlig, ung som osar av sex och förvrider huvudet på alla män. En seriös bibliotikarie som är oskuld trots att hon är hundratals år gammal. De två bröder som Freya inte riktigt kan välja mellan är till synes exakt likadana (ja, en är lite drygare än den andra). Det händer inte så mycket, man förstår inte riktigt vad som är intrigen tills BAM plötsligt i slutet spårar det ur när allt kopplas till asagudar. Nej, det här gillade jag inte alls, det känns som att en trettonåring har skrivit boken (en ganska normalbegåvad trettonåring, som skriver helt ok skoluppsatser och som förläst sig lite på paranormal romance).
  Det bästa med boken var att den var kort, men å andra sidan kanske den hade berättat en bättre story om det funnits mer utrymme att förklara och brodera ut. Tja, det får vara som det vill med det, jag kommer absolut inte att läsa fortsättningen (ja, för det är såklart en del i en serie...).

Caster chronicles - Färdig!

Tills sist tog jag mig igenom hela Caster chronicles-serien. Det känns tyvärr lite som om det hade räckt med en bok, efter ett tag går storyn lite på tomgång. Jag vet inte om jag gillade slutet eller inte, men blev åtminstone väldigt överraskad och det är ju inte alltid man blir det.
   Jag lyssnade på hela serien som ljudbok, och det var en bra inläsning om än otroligt långsam. Faktum är att jag blev så otålig att jag satte mobilen på dubbla uppspelningshastigheten... Det funkade väldigt bra faktiskt, förutom att den magiska sången som dyker upp ibland lät lite märklig när den blev uppspeedad.

Good omens

Apokalypsen närmar sig med stormsteg. Det vet alla som har läst häxan Agnes Nutters profetsior, nedskrivna på 1600-talet strax innan hon exploderade. Ängeln Aziraphale och demonen Crowley har levt bland människorna länge och faktiskt kommit att trivas med världen som den ser ut. Det finns ju så mycket trevligt! Snabba bilar, gamla böcker och nu när man har tagit sig förbi den urtråkiga medeltiden är det väl bara att köra ett tag till? De bestämmer sig för att stoppa undergången, trots att antikrist oundvikligen kommer att dyka upp och apokalypsens fyra riddare kommer att rulla in på motorcyklar. Häxor, häxjägare, demoner och änglar - plus ett gäng kaxiga människorbarn - blandas in i kampen mellan krafterna som kräver the end of the world as we know it och de som försöker stoppa processen.

   Det är en väldigt rolig bok. Rolig på ungefär samma sätt som Liftarens guide till galaxen är rolig. Det kryllar av fyndigheter och referenser, dialogerna är snabba och kul. Ibland blir det lite för kul och det hela känns lite för tillkämpat skojigt. I det stora hela är det dock en härlig läsupplevelse. Jag lyssnade på den som ljudbok, och jag är inte säker på att det är den bästa formen att uppleva den här boken i. Det är lite för rörigt för att jag ska hänga med i lyssnandet, jag får lite svårt att koncentrera mig på alla olika personer och deras infallsvinklar.

Radioteatern

Bland det mest somriga jag kan tänka mig är att lyssna på radioteatern på morgnarna. Detta trots att jag inte gjort det sedan jag var liten, förutom två somrar när jag jobbade som parkarbetare. Men jag kommer ihåg hur mysigt det var att sitta tidiga sommarmorgnar och lyssna på berättelserna. Framförallt kommer jag ihåg Onkel Toms stuga och Häxtävlingen. Häxtävlingen är för övrigt en av mina absoluta favoritböcker. Den har allt: onda häxor, goda häxor, klumpiga häxor, otäcka djur, spänning, romantik och stackars föräldralösa barn. Eva Ibbotson är författaren och hon är bättre än någonsin (och hon är ju nästan alltid bra).

Beautiful darkness - Kami Garcia

Ethan och Lena fortsätter kämpa för sitt dömda förhållande i bok två av Kami Garcias Caster cronicles. Casters och dödliga kan aldrig vara helt tillsammans, varje kyss innebär en fara för Ethans liv. Egentligen är det mest Ethan som kämpar, Lena deppar, drar sig undan, hänger med potentiellt onda casters och försvinner. Man kan förstå att hennes liv är mer än jobbigt, men jag blir tyvärr ändå mest irriterad på henne under större delen av boken. Boken var inte lika bra som del ett med andra ord, men ändå en helt ok mellanbok. Jag kommer definitivt fortsätta med resten av serien, gillar miljön (amerikanska södern) mycket och bifigurerna är intressanta (kanske lite mer intressanta än huvudpersonerna).

Berättelser från Engelsfors - Loves it!

Japp. Berättelser från Engelsfors, seriealbumet med som avslöjar lite mer om karaktärerna i Cirkeln och Eld var såklart mycket bra. Det är snyggt tecknat av Kim W Andersson, Karl JOhansson och Lina Neidestam, och jag tycker att de olika tecknarstilarna fungerar bra tillsammans. Jag tänkte faktiskt inte så mycket på att de olika kapitlen var tecknade av olika personer, det kändes som att stämningen var samma överallt.
   Alla berättelser är inte lika intressanta, det är för lite Anna-Karin och är inte jätteförtjust i upplägget med tarotkort som inledning till kapitlen (gillar Mona Månstråle dock!) Förutom den lilla kritiken så älskar jag Berättelser från Engelsfors. Det är inget album för de som inte har läst böckerna, men för de som har... oj vilket bra komplement!
Jag är väldigt, väldigt sugen på del tre i trilogin nu! Jag vill dessutom ha mer serier! Gärna hela bokserien illustrerad.

Beautiful creatures. Ja men NOW WE'RE TALKIN'!

Beautiful creatures av Kami Garcia och Margaret Stohl är en sån där bok som det verkar som om alla bokbloggare har läst (och gillat?). Nu även jag!
   Även om jag är SÅ HIMLA trött på att alla YA-böcker som handlar om magi/övernaturligheter även handlar om *kärlek vid första ögonkastet* -denna är verkligen inget undantag- så älskade jag Beautiful creatures.
   Varje natt drömmer Ethan samma dröm, om en vacker mörkhårig flicka som han inte kan rädda. En dag dyker hon upp i hans lilla stad i den amerikanska södern. Lena. Som släkting till byns eremit blir hon genast utstött av sina jämnåriga i skolan, de enda som pratar med henne är Ethan och hans kompis. Lena har dock större saker att bekymra sig för än vad några tonåringar tycker om henne. Om några månader fyller hon sexton, och i hennes familj är det ingen vanlig födelsedag. Vid sexton ska det avgöras om hennes magiska krafter är onda eller goda, och hon har ingen möjlighet att själv påverka vad som händer.
   Jag tror att jag gillade boken så mycket tack vare miljön den utspelar sig i, det var mysigt med sydstatsbyhålan helt enkelt. Häxerierna eskalerade kanske lite väl snabbt (huset som byter inredning hela tiden tyckte jag till exempel var lite överdrivet), men å andra sidan så vill man ju faktiskt ha massor av magi om man nu läser en bok på temat. Kärlekshistorian är, som den ofta är i denna typ av böcker, inte så intressant men själva intrigen med ond-eller-god-dilemmat var både originell och spännande. Det här var en sån bok jag längtade efter att få fortsätta läsa i när jag var tvungen att ägna mig åt annat.

Blodsmagi - Tessa Gratton

Sillas liv förändrades för alltid när hennes föräldrar dog. Utredningen säger att hennes pappa mördade hennes mamma och sen tog sitt liv, men Silla har svårt att tro att hennes pappa skulle kunnat göra något så hemskt. En dag får hon ett paket från en anonym avsändare, med en anteckningsbok full av vad som verkar vara någon slags besvärjelser. Anteckningarna är gjorda av hennes far...
   Silla kan inte låta bli att testa om magin som boken beskriver finns i verkligheten. Formlerna instruerar henne i hur hon ska använda salt och blod, och det visar sig att det fungerar väldigt bra redan vid första försöket. Hennes bror är mer av en skeptisk cyniker, men han låter sig övertalas till att testa magin och även han har särskilda förmågor.
   I grannhuset har Nicholas flyttat in, tillsammans med sin pappa och elaka styvmor. Även han har kopplingar till blodsmagi, även om han har förnekat det för sig själv i många år. När Silla och Nicholas möts uppstår det genast en attraktion som ingen av dem vill stå emot.

Jag tycker tyvärr att boken känns lite forcerad. Allting går så snabbt! Det är både en fördel (man slipper en lång och tråkig inledning och det är inte några längre transportsträckor mellan actionscenerna) och en nackdel (det är ett sånt fokus på magi, blod och onda fiender att man inte hinner lära känna någon karaktär på djupet). Magin förklaras lite luddigt, däremot är det ett väldigt kladdande med blod. Jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna läsa den här boken med blodfobi - det rinner/strömmar/kletar blod hela tiden.   
   Boken är skriven från omväxlande Sillas och Nicks perspektiv, och jag blev lite förvirrad av det. Det känns lite onödigt, särskilt som de båda rösterna låter extremt lika varandra. Bifigurerna är väldigt oklara. Det finns en oäkta farmor, en bästa kompis, en oförstående far, en styvmor som kanske är ond och en jobbig kille som bästa kompisen är kär i. Alla skulle kunnat tillföra något, men skymtar liksom bara fram lite då och då utan att man får lära känna dem. Det var också lite för lätt att räkna ut vem som var den onda motkraften, men det gjorde i och för sig inte så mycket då det ändå var spännande att se om hen skulle kunna besegras. Kärlekshistorien var inte så intressant. Måste det alltid vara en passionerad romans i YA-böcker? Det fungerade ju utmärkt att inte fokusera på kärleksrelationer i The Replacement som jag bloggat om tidigare - en av de bästa paranormal-ungdomsböckerna jag har läst på senaste tiden.
   Sammanfattningsvis kan man säga att Blodsmagi var lättläst, ganska spännande och jag gillade att den var så rå (hade dock gärna läst lite mindre om öppna sår etc). Den var dock för snabb och för ytligt berättad för att vara verkligt engagerande.

Isfolket och Häxmästaren.

När jag var på stadsbiblioteket för nån vecka sen upptäckte jag att de har köpt in en hel rad böcker av Margit Sandemo. Jag har läst alla 47 delar av Sagan om Isfolket (och har alla böckerna samlade i skokartonger under sängen). Om de är bra? Nej. Och ja. De följer en släkts historia från sent 1500-tal, det är kärlek, hat, häxor, krig, pest, hovdamer och backstugor. Det centrala är förbannelsen som vilar över släkten, och deras strävan efter att bryta den. Det finns många ganska härliga karaktärer att älska och hata, det är spännande och ganska fascinerande att allt hänger ihop fast det utspelar sig under så väldigt lång tid. Det är inte böcker man läser för att man älskar språket, det är magin i kombination med släktsagan som är behållningen. Böckerna är relativt jämna, förutom de ca fem sista där Margit spårar rejält och bland annat skriver in sig själv i handlingen (!)

Hur som helst. Isfolket har jag ju alltså redan läst.
Nu gav jag mig på den första boken i serien Häxmästaren, Trolldom.

Första intrycket är att det är sämre än jag hade väntat mig. Språkligt är det mycket mediokert, personerna beskrivs om och om igen på samma sätt (skör-och-vacker, alldaglig-men-med-"personlighet" och så det mer oväntade "brun på något sätt"). Handlingen kretsar kring Tiril och hennes vackra syster Carla. Det är 1600-tal och systrarna bor med sina föräldrar i Bergen. Mamman är ständigt frånvarande och pappan verkar ha hemligheter och beter sig allt konstigare. Carla är djupt olycklig, bara gråter och gråter men vill inte säga varför. Farorna hopas, och Tiril har ingen att vända sig till förutom sin bästis, gatuhunden Nero. Så småningom korsar den mystiske (och brune) islänningen Mori hennes väg. Han är en häxmästare, och pysslar i stort sett oavbrutet med besvärjelser och hemliga tecken och är mystisk och svår.
   Det här var inte så bra. Det är tjatigt, karaktärerna är platta och tråkiga och det blir aldrig särskilt spännande. Jag antar att det finns enormt många böcker i serien, och trots att jag inte gillade Trolldom kan det hända att jag får för mig att plöja igenom de övriga någon gång. Det kan ju hända att de blir bättre?

Äntligen Eld!!

 

Uppföljaren till Cirkeln gjorde mig verkligen inte besviken. Den är nästan ännu bättre, kanske för att man känner karaktärerna mer nu och kan förstå dem lite mer på djupet. Om ni inte har läst boken än så antar jag att ni iallafall har läst OM den på div. bokbloggar och därför tänkte jag inte gå in så mycket på handlingen. I korthet: De utvalda, en grupp omaka gymnasietjejer med ganska nyligen upptäckta magiska krafter, ställs åter inför ett övernaturligt hot. De är väldigt olika varandra, och det är inte okomplicerat att komma överens eller ens att stå ut att vara i samma rum. men de är beroende av varandra för att överleva. Det kunde ju räcka med demoner, men de utvalda har även hamnat i konflikt med Rådet - som styr alla häxor - då en av dem använt magi utan Rådets godkännande. Nu hotar en rättegång där straffet riskerar att bli fruktansvärt. Det verkar även som om det finns anledning att oroa sig för ett icke-magiskt hot: rörelsen Positiva Engelsfors, är det verkligen oskyldigt eller är det en sekt?

De fem huvudpersonerna är väldigt fint skildrade och deras respektive liv, tankar och motiv känns trovärdiga. Jag gillar att de inte bara är snälla och plikttrogna, de får vara egoistiska, hetsiga och ibland riktigt osympatiska också. Det händer saker hela tiden och det finns inga tråkiga partier i boken, vilket är lite imponerande med tanke på hur tjock den är. Jag väntar med spänning på den sista boken i trilogin (Nyckeln) som kommer nästa år.

Cirkeln en gång till

I väntan på uppföljaren Eld läste jag om Cirkeln. Det var nog tur, för jag hade glömt en hel del av både intrig och huvudpersoner visade det sig.

De flesta som läser bokbloggar har väl stenkoll på både Cirkeln och Eld vid det här laget, men en kort sammanfattning av handlingen kan jag väl dra ihop ändå!
   I bruksorten Engelsfors i Bergslagen lurar ondskan alldeles bakom hörnet, något som sex gymnasietjejer snart kommer bli varse. En efter en upptäcker de att allt inte är som vanligt, det händer konstiga saker och de kan göra saker de verkligen inte kunnat förut. De är inte vänner och har i stort sett ingenting gemensamt, men nu får de veta att är häxor: De Utvalda som fötts för att bekämpa det som hotar hela mänskligheten. Motvilligt närmar de sig varandra och försöker samarbeta, vilket minst sagt är svårt.

Det jag gillar mest med boken är magin. Tonårshäxor, det är ju ett fantastiskt roligt tema! Sen gillar jag huvudpersonerna väldigt mycket, de känns väldigt levande. Även om det är lite klyschigt att tjejerna är så olika (känns lite Spice Girls sådär) så är det det som gör historien så intressant, både för att deras olika sätt att se på saker ger omväxling och för att det skapar intriger och problem som gör att den vanliga världen utanför magin också blir intressant.

Den höll absolut för en omläsning, jag var helt fast även den andra gången och sträckläste boken.