Sommarens loppisfynd, 3

Bokrummet där man kan lämna det man tröttnat på och hämta nya böcker helt gratis har verkligen levererat idag. Jag hittade MASSOR av böcker utan att betala en krona. 

 # Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist
# The snows of Kilimanjaro - Ernest Hemingway
# Regn - Kirsty Gunn
# Slash - Anthony Bozza
# Chasing Harry Winston - Lauren Weisberger
# Den ryska vännen - Kajsa Ingemarsson
# Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans - Anna Gavalda
# En sannolik historia - Karin Alvtegen

# Händelser vid vatten - Kerstin Ekman
# De nakna och de döda - Normal Mailer
# Sanning och konsekvens - Annika Thor
# City of thieves - David Benioff
# Alla dessa små bevis på vår vänskap - Bronwyn Donaghy
# Ett öga rött - Jonas Hassen Khemiri

Tell the wolves I'm home - kanske årets bästa?

“Because maybe I don't want to leave the planet invisible. Maybe I need at least one person to remember something about me.” 

Tell the wolves I'm home rusade rakt in min lista över årets tio favoritböcker (redan i maj, jag vet, lite förhastat, men jag kan inte tänka mig att den kommer att petas ner från listan).
Det här är helt enkelt Så Bra. Handlingen, stämningen, karaktärerna... magiskt.

Det är 80-tal och June är fjorton år när hennes älskade morbror Finn dör i AIDS. Förlusten golvar henne totalt. Hon är en ganska ensam tjej som gärna flyr in i fantasier om medeltiden. Det är svårt för henne att umgås med jämnåriga, blygheten kommer alltid ivägen, och hon har inte samma intressen (sprit och sex) som sina jämåriga. Hon har alltid hämtat styrka från relationen med Finn. Han är den enda som fått henne att känna sig speciell, och nu när han är borta är hon vilsen. En dag tar Finns hemliga pojkvän kontakt med June. Ingen i hennes familj har någonsin träffat honom, June visste inte ens att han fanns. Nu är hon enormt nyfiken: vad vill han? Vet han något om Finn som hon inte känner till? Samtidigt får hon höra från sin storasyster att det är Tobys fel att Finn är död och att hon borde hata honom. Det gör hon också, både för den skuld hon känner att han har, och av svartsjuka på att han hade ett liv med Finn som hon aldrig kan få uppleva. Hon kan till slut inte hejda sig från att möta Tony, hon måste få veta om det går att hålla Finn vid liv lite längre genom att prata med någon annan som stod honom nära.


“That's the secret. If you always make sure you're exactly the person you hoped to be, if you always make sure you know only the very best people, then you won't care if you die tomorrow.”

Sommarens loppisfynd, 2

# Magdalena och Bella - Lottie Ullgren. 

Det här är del två i trilogin om Magdalena som under tidigt 1900-tal lyckas övertala stallchefen att ge henne en chans som stallflicka, något som egentligen är helt otänkbart för sånt GÖR flickor bara inte.
Jag har ägt del ett och del tre sen jag var elva-tolv år, men alltid letat efter mittenboken. Så en dag stod den bara där. Tio kronor på Röda korset i Enköping, och min lilla samling är komplett. Hurra!

Rövardotter

I Rövardotter berättar Jackie Ferm om hur det var att växa upp med en av Sveriges mest kända brottslingar, Lars-Inge Svartenbrandt (Numera Lars Ferm), som far. Rakt och sakligt berättar hon om en tidig barndom som var lycklig men rörig, en pappa som hamnar i fängelse gång på gång, en mamma som börjar missbruka, och en tonårstid instängd på olika ungdomshem och behandlingshem. Det är en upprörande berättelse där omvärlden sviker gång på gång och där frihet bara är något man kan drömma om eller stjäla sig genom att smita ut och genom att vara listig och kunna ljuga bra.
Pappans brev från fängelset innehåller levnadsråd och kärleksbetygelser, och går som en röd tråd genom boken. Jackie dyrkar sin far, men inser mer och mer att han inte går att räkna med när det gäller.
Helt klart läsvärt, även om jag tror att Jackie Ferms starka livshistoria skulle kunnat berättas bättre med hjälp av en annan medförfattare. Stilen är lite för platt, lite för "detta hände-sen detta-sen detta-jag var jävligt snygg i nya skor-sen hände detta". Jag hade velat ha lite mer finesser och flow i språket.

Sommarens loppisfynd, 1

Jag har inte hunnit läsa under semestern, men jag har hunnit släpa hem desto fler böcker från olika loppisar. Här är en del av fynden!

#  Dead reckoning - Charlaine Harris. 10 kr på Ria second hand i Örsundsbro.Det var flera år sen jag läste en Sookie Stackhouse-bok sist, och det ska bli riktigt kul att ta upp serien igen.

# Katt, Felix. 900kr från föreningen Samvetet i Uppsala.

# Isbjörnarna / Cheek to cheek / Människor i solen - Jonas Gardell. 20 kr på Kupan/Röda korset i Uppsala. Jag har de flesta av Gardells böcker i min samling, men den här saknades.

# Johnny Cash självbiografin. 2 kr på Ria second hand i Örsundsbro.

Det finns ingenting att vara rädd för - Johan Heltne

Det är tidigt 90-tal i Uppsala och Jonatan och Nina är tonåringar. Förälskade tonåringar. De finner varandra under en skolresa, men det måste förbli en hemlighet. De tillhör båda Livets ord och det är absolut inte tillåtet för församlingens ungdomar att ha kärleksrelationer. Ungdomspastorn övervakar allt de gör, ständigt letandes efter tecken på att något otillåtet pågår. 

   Jonatan är uppväxt i församlingen, för honom och hans familj är både gemenskapen och begränsningarna det innbär en självklarhet. Jonatan ifrågasätter inte sin tro, han frågar sig bara vad som är fel på honom själv. Att vara med Nina gör honom glad, men det är väldigt svårt för honom att acceptera att han har sexuella känslor. Allt sådant är fel och måste tryckas undan. Nina har en lite annorlunda bakgrund med en familj som testat lite olika sätt att leva. För henne är det naturligt att fundera över vad som egentligen är sant och hur hon vill leva i framtiden. 

    Trots böner och förböner får Jonatan epileptiska anfall. Oförmågan att bli helad ökar hans ångest, och han skickas till en psykolog som ska hjälpa honom att må bättre. Det är dock inte lätt att förklara för en psykolog som inte ens är kristen hur livet i församlingen fungerar, när man inte själv har haft en tanke på att ifrågasätta det man lärt sig.

   Jag var intresserad av att läsa om hur det kunde vara att växa upp i Livets ord under 90-talet, mycket på grund av att jag själv växte upp i Uppsala under nittiotalet. Den här boken ger en liten smak av det, men främst är det en berättelse om ångest, krav och om att hitta en sexualitet. Jag tyckte om den även om den var lite annorlunda än vad jag hade förväntat mig. Johan Heltne skriver levande och mångfacetterade karaktärer som inte alltid är lätta att förstå sig på. Det var svårt att lägga ifrån sig boken innan den var slut, och jag läser gärna mer av den här författaren.

 

A little love song-Michelle Magorian

För ett tag sen (i maj, eh, ligger lite efter med bloggandet...) läste jag Michelle Magorians klassiska A little love song.
Sextonåriga Rose och hennes äldre, vackrare och duktigare syster Diana skickas till en liten by vid kusten över sommaren då deras mor rest iväg för att underhålla trupperna som fältartist. Det är meningen att de ska övervakas och tas om hand, men förklädet får förhinder och systrarna bestämmer sig för att dra ett par vita lögner och se till att få stanna i byn och klara sig själva. Under sommaren får Rose lära sig en hel del om kärlek och vänskap, och om att utmana sina fördomar och ta ansvar.
   En ganska söt berättelse, men jag hade lite svårt för att komma in i boken och tyckte att den var lite åt det sega hållet.

Bygga bokhylla

Vi uppdaterar såå dåligt här, men så är det ju semestertider också...
Jag har flyttat och ägnar dagarna åt att renovera, vilket ger inte ger särskilt mycket tid över för läsning. Ett av projekten vi jobbar med är platsbyggda bokhyllor. Det kommer bli lysande när det är färdigt, men det är ett jäkla slipande och spacklande och kladdande med färg. Jag längtar tills den dag då jag får börja sortera in böckerna!

Här står långsidorna och hyllplanen och väntar. Prickarna är shellack som ska hindra kvistar från att synas igenom, samt spackel. 

Slipar...

 

Kantfräsning av hyllplanen

Såhär snygg blir kanten!

Sen är det bara att måla. Och måla. Och måla. (Och vänta tusen år på att färgen ska torka...)

Läsrapport, April

Fem böcker hann jag med i april. 

# Divergent - Veronica Roth
# Forgive me, Leonard Peacock - Matthew Quick
# En hemstad - Kristian Lundberg
# A little love song - Michelle Magorian
# Det finns ingenting att vara rädd för - Johan Heltne

En hemstad - Kristian Lundberg

 

Det här är också en berättelse om Malmö. Den här speciella utsattheten. Fattigdomen. Kanske är det den egentliga berättelsen om Malmö, för var är de nu, alla dessa varelser som skapade staden, som antog sina roller och for fram och tillbaka mellan bostäder, arbetsplatser, buskar och plantage, natthärbärgen, fyllekvartar, pundarkvartar, parker och broar"?

Kristian Lundbergs barndomsstad var en hård och ovälkomnande plats. Ett Malmö som vände ryggen till de som inte hade råd. En stad där man aldrig var hemma på riktigt, eftersom staden var till för några andra. En stad som man åldras i, och kanske långsamt lär känna på riktigt.

Bilder målas upp av barn utan hopp. Barn som vet att de inte hör hemma bland de andra, att deras liv ska följa egna, sämre vägar. I köket sitter en mamma och skriver och skriver. Hon är ska skriva ännu ett kollegieblock fullt, hon ska skriva breven som ska ställa allt till rätta. Hon kan inte ta hand om sina barn, det finns det inte tid till, det finns så många brev som måste skrivas. Det finns ingen mat hemma, äta får man göra i skolan. Fattigdom, övergrepp, droger. För vissa går det bara sämre och sämre. Vissa överlever och lär sig kanske leva i staden, inte vid sidan av.

En hemstad är en bok som tar lång tid att läsa. Den är bara 229 sidor lång, men de scener som målas upp och det väl avvägda språket kräver en del av mig som läsare. Man hastar inte förbi, snarare läser jag samma sida två gånger. Det är så svart, men det är också så hjärtskärande vackert formulerat.

Den femte årstiden - Mons Kallentoft

Kvinnor hittas misshandlade, våldtagna och ibland mördade. Trots avstånd i tid och rum kopplar Linköpingspolisen ihop fallen och börjar utreda. Snart visar sig spåren gå upp i samhällets toppskikt.

Kallentoft är en författare som är otroligt förtjust i sina idéer och gärna upprepar fraser i sina böcker. Han har skrivit böcker om de fyra årstiderna och ville skriva en till. För att motivera detta peppras boken med varianter av frasen "det var som om det var en femte årstid". Nej, det är inte som en femte årstid, det du är ute efter kallas "vår". Det hela känns också väldigt krystat.

En annan populär fras är "det var som om själva skogen våldfört sig på henne". Helt obegripligt varför, av de (tacksamt luddiga) beskrivningar man får av kvinnornas skador är det uppenbart att förövaren är människa. Men det som nog stör mig mest är att de så ofta pratar om att våld mot dåliga människor och våld för att förhindra ondska och brott är gott. Att man inte slutar vara en god människa för att man misshandlar misstänkta. Nej, man är inte god om man misshandlar och torterar folk, oavsett orsak.

Förutom detta är karaktärerna tråkiga, händelserna är ganska krystade och det är en allmänt dålig bok. Det finns så många bra deckarförfattare där ute, slösa inte bort tiden på de dåliga. Förutom för att det är ganska roligt att gnälla på dess uselhet.

Raising steam - Terry Pratchett

En ung ingenjör uppfinner ångloket och järnvägen kommer till Ankh-Morpork och snart vill alla ha den. Harry King, latrinkungen, finansierar det hela och Patriciern ser med någorlunda välvilliga ögon på det hela. Moist von Lipwig kallas in för att få snurr på det hela och eftersom han är uttråkad på sina jobb som postchef, bankchef och chef för myntverket slänger han sig in i det hela med liv och lust. Samtidigt i världen pågår en process att se goblins som likvärdiga varelser och dvärgarna bråkar, som vanligt.

Detta är bok tre om Moist von Lipwig och bok sjuttioelva om Ankh-Morpork och Diskvärlden. Dessvärre är den inte lika bra som de tidigare. Det stora problemet är att det inte finns någon spänning. Med Moists munväder, Kings pengar, Vimes beskydd och Vetinaris godkännande finns det inte direkt något som kan hända som stoppar planerna. Allt flyter på, alla problem blir lösta och jag har inga problem med att lägga ifrån mig boken, till skillnad från de tidigare när jag ofta önskade att jag hade längre väg till jobbet medan jag läste.

Ytterligare ett problem med boken är att den hoppar mellan väldigt många olika personer. Särskilt i början får man bara små bitar av historien från olika håll, vilket inte ledde till att jag blev mer intresserad utan bara irriterad och frustrerad av att det inte går framåt. Jag tycker också att det är tråkigt att Pratchett känner sig tvungen att alltid ha med Colon och Nobbs, för de är väldigt ointressanta karaktärer som inte tillför någonting alls till historien. De är komiska sidekicks som inte är det minsta roliga och de har sedan länge spelat ut sina roller. Jag tycker heller inte om Vetinari i den här historien. Inte brukar han väl springa runt och prata om att han är diktator hela tiden? Känner inte igen honom från de tidigare böckerna.

Inte ens språket är så roligt och fyndigt som det brukade vara. Jag antar att det är kombinationen av Pratchetts sjukdom och att han skrivit så väldigt många böcker om Diskvärlden. Bland de senare böckerna tycker jag bäst om de som startar med nya karaktärer (de två första böckerna om Moist och böckerna om Tiffany) medan det verkar som att det är svårt för honom att utveckla de äldre karaktärerna.

Trots besvikelserna från Pratchett på senare tid kommer jag fortsätta att läsa nya böcker om Diskvärlden och hoppas på att de blir många. Jag har ändå följt karaktärerna så länge och sett Ankh-Morpork utvecklas från en tjuvhåla till en ändå helt okej stad. Det gör inget att de inte gör lika spännande saker längre, jag kan inte tänka mig att släppa Diskvärlden och gå vidare.

Forgive me, Leonard peacock - Matthew Quick

Ingen kommer ihåg Leonards födelsedag, inte ens hans egen mamma. De har inte heller en aning om att det är hans allra sista dag i livet. Han ska bara överlämna ett par presenter till sina få vänner, sen ska han mörda en klasskamrat och skjuta sig själv.
   Trots många tillbakablickar och förklaringar som kommer bit för bit så kommer man inte huvudpersonen tillräckligt nära för att riktigt förstå honom. Ämnet är intressant, och boken är helt ok, men den känns lite ytlig och lite för kortfattad.   

Varför stannar inte tåget?

Andra delen i Divergent-serien och jag måste säga att jag redan några sidor in kände att jag var ganska trött på den här världen. Det är så mycket oklarheter (VARFÖR STANNAR INTE TÅGET NÅGONSTANS??) och hela statssystemet med fraktionerna är bara... dumt. Varför är alla helt och hållet ointresserade av vad som finns utanför stängslet, trots att vad-det-än-är tydligen är hela grunden till varför man lever som man gör. Dock är man ju ändå lite nyfiken på hur det ska gå, och jag kommer att läsa del tre nu när jag ändå har kommit såhär långt, och sen gissar jag att jag kommer att skriva ett tredje inlägg här som innehåller orden "varför stannar inte tååååget???".

Efter katastrofen - A matter of days

I Amber Kizers A matter och days har en ny sjukdom kallad Blue Star spridit sig över världen och dödligheten verkar vara nära hundraprocentig. Nadia och hennes lillebror Rabbit gömmer sig i familjens hus efter moderns död. De har fått veta att de måste ta sig till sin farbror, men det är lång väg från Seattle till West Virgina för två ensamma barn i en förfallen värld. Vad gör man om man blir skadad? Vilka överlevare går det att lita på? Hur hittar man mat, och hur avgör man vem man ska hjälpa?
   Skönt med en dystopi som inte innehåller en enda övernaturlighet, och även om jag nog är betydligt äldre än den tilltänkta målgruppen så tyckte jag att det var en spännande och engagerande historia som bitvis var riktigt otäck.