Martin Bircks ungdom

Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg är en roman som jag läste i slutet av 2017 och tyvärr redan har glömt det mesta av. Jag minns att jag inte lyckades få upp nåt riktigt intresse för karaktären Martin Birck som jag uppfattade som en smågnällig tråkmåns, så det är väl därför det känns lite luddigt såhär ett år senare. Läs den om du redan har läst Doktor Glas och Den allvarsamma leken och gillade dem. Har du inte läst dem så gör det och strunta i Martin Birck. Varsågoda, där har ni dagens lilla tips från mig.

I kroppen min

Nu närmar jag mig äntligen målet att blogga ikapp fjolårets läsning! Dock betyder ju det att jag har ALLA böcker jag läst 2018 kvar obloggade, men det är bara att skriva så det fräser om tangentbordet så kommer jag nog ikapp så småningom. Man skulle ju också kunnat strunta i dessa böcker och bara skriva om nyare läsupplevelser, men bloggen är mest av allt en läsdagbok som jag själv kan bläddra tillbaka i och då vill jag så himla gärna ha den så komplett som möjligt.

Förra årets starkaste läsupplevelse var Kristian Gidlunds I kroppen min. Jag blev helt golvad av de otroligt starka texterna om Gidlunds upplevelse att drabbas av cancer, gå igenom tuffa behandlingar och så småningom inse att det är detta han ska dö av.

Vägen

Vägen, av Cormac mcCarthy
Jag har planerat att läsa den här boken i flera år, men inte varit riktigt sugen. Efter all den tiden så slutade det med att jag tyckte att den var en besvikelse. Kanske har jag läst för mycket dystopisk litteratur, men jag förstår inte riktigt varför den har blivit så otroligt hyllad - jag tycker helt enkelt inte att den sticker ut särskilt mycket. Jag vill nog ha mina dystopier med åtminstone ett litet uns av hopp och inte såhär genommörka. Avskydde slutet också. Så var det med det.

They both die at the end

They both die at the end, av Adam Silvera

Den femte september ringer den automatiska tjänsten Death-Cast till Mateo och Rufus för att berätta att de ska dö. Idag. Hur är det ingen som kan svara på, men det är ett oundvikligt öde. 
Hur tillbringar man sin allra sista dag i livet? Mateo och Rufus loggar från varsitt håll in på appen Last Friend, en app för dem som fått sitt telefonsamtal och som behöver hitta någon som håller dem sällskap. Tack vare det träffas de två, och ger sig ut i New York för att uppleva allt det de velat göra i livet. På en enda dag. 
Det låter extremt sorgligt, och det är det såklart också, men det är även en otroligt fin bok om liv, vänskap och kärlek.

Återstoden av dagen

Förra årets Nobelprisvinnare Kazuo Ishiguros moderna klassiker Återstoden av dagen var en av fjolårets stora läsupplevelser.
Den extremt plikttrogna butlern Stevens allting exakt rätt - iallafall i formell mening. Han har levt ett helt liv där yrkesstoltheten varit allt och han själv har stått tillbaka för plikten, men får på ålderns höst möjlighet att åka på sitt livs första semester. Mycket bra, både som ljudbok och på papper.

Visheten vaknar

Jag var väldigt peppad på att äntligen få läsa Elin Säfströms Visheten vaknar (uppföljare till En väktares bekännelser), och blev inte det minsta besviken.

Handlingen kretsar kring tonåringen Tilda, som ärvt positionen som Väktare. En väktare är en människa som fått till uppgift att hålla ordning på rådare, dvs de troll, älvor och tomtar som rör sig mitt ibland oss utan att någon märker av dem. Det är nämligen väktarens viktigaste uppgift, att hålla rådarnas existens okänd för människorna. Det är inte alltid så lätt, för rådarna är inte särskilt medgörliga... Särskilt inte nu, när trollen verkar löpa amok mest hela tiden och det ryktas om att det snart är dags för Vishetens dag - något som verkar innebära att något förfärligt kommer att hända. Till råga på allt har Tilda också mänskliga problem och relationer att trassla med då både kärleken och vänskapen är svårare än hon trott var möjligt.

Kombinationen folktro, cynisk tonåring, humor och relationer är oemotståndlig. Det är lättsamt, kul och inte ett dugg förutsägbart, och jag hoppas att Elin Säfström kommer att skriva många, många böcker i framtiden!

Mellanstadieskräckisar

 

Rum 213 och Sal 305 är två spökhistorier för mellanstadieåldern. Lite småcreepy, och säkert spännande för en yngre publik. Jag tyckte att Rum 213 var den vassare av de två då Dal 305 kändes lite mer ologisk.

Om det var krig i norden

Om det var krig i Norden, av Janne Teller.
En liten, tunn bok som målar upp scenariot att det blir krig här i Norden, och att läsaren tvingas fly till ett land långt borta, där hen inte talar språket och inte är bekant med kulturen. Tänkvärt, otäckt och bra om att vara flykting.

Pretty girls

Pretty girls, av Karin Slaughter
För mer än tjugo år sedan försvann Claire och Lydias syster, och sedan dess har de två inte träffats. Storasysterns försvinnande är fortfarande ett trauma för dem båda, och när Claires man blir mördad tvingas de börja rota i det förflutna - och att göra det tillsammans...

Spännande, men den gjorde inte ett lika starkt intryck på mig som Karin Slaughters serie om Sara Linton. 

Tillbaka till henne

Tillbaka till henne av Sara Lövestam

I nutid får en kvinna av en slump ett par skor, en linjal, ett par glasögon en en brosch i sin ägo. Hon har en gnagande känsla av att föremålen vill henne något, och drivs att försöka ta reda på varifrån de kommer.

1906 kämpar folkskollärarinnan Signe för kvinnlig rösträtt, och genom det möter hon den stora kärleken i en form som inte går att vara offentlig med. 

Jag tyckte att nutidshistorian hade kunnat utgå. Det var intressant om än lite segdraget att läsa om Signe men detektivarbetet i vår tid gav mig inget särskilt. Jag hade förväntat mig att bli mer gripen av boken, för hittills har jag älskat allt jag läst av Sara Lövestam.

En svensk klassiker

Agnes Cecilia är Maria Gripes klassiska saga om ensamhet, spöken och släktband. Jag är inget stort fan av Maria Gripe får jag erkänna, men Agnes Cecilia är riktigt fin.

Outside beauty

Outside beauty av Cynthia Kadohata

Fyra systrar med en rastlös mamma, alla vana vid snabba uppbrott från nya män och att flytta kors och tvärs över landet. En dag händer något som gör att familjen splittras, flickorna blir tvungna att flytta hem till sina respektive pappor men familjen måste hållas samman till varje pris.
Den här boken har fått höga betyg på goodreads.com, och kallas "wickedly funny", men jag minns den som väldigt platt och möjligtvis lite irriterande.

One for sorrow

One for sorrow av Mary Downing Hahn

Under influensaepedemin 1918 dör en mobbad flicka, men återkommer strax som ett hämndlystet spöke. Jag läste boken 2017 och minns den knappt. Jag var nog lite för gammal för denna, tror att den hade varit ganska spännande om jag varit elva år ungefär. (Dock brukar jag gilla spökhistorier för mellan- och högstadieåldern, av någon anledning är de ofta läskigare än vuxenromaner med övernaturligt tema).

Final girls

Final girls av Riley Sager handlar om Quincey, som är den enda överlevande från en mardrömslik upplevelse: under en semesterresa mördades fem av hennes vänner. Nu tillhör hon en grupp tjejer som omskrivs i pressen som "the final girls", tre tjejer som överlevt liknande massmord.  När en av de tre hittas död och den andra av dem söker upp Quincy tvingas hon försöka minnas vad som egentligen hände den där natten i skogen.
Idén låter bra tycker jag, men boken var tyvärr ganska förutsägbar och lämnade inte särskilt många bestående intryck.

Creepypasta - för den som till skillnad från mig tycker att Getmannen är läskig

Jag har älskat vandringssägner sedan jag var tio och upptäckte fenomenet på mitt lokala biblioteks högläsningsgrupp för spökhistorier. Självklart ville jag då läsa Jack Werners bok Creepy pasta, som tar upp spökhistorier från Internet.
Mitt betyg blir att den var helt ok, inget fel alls på själva boken men jag upptäckte snabbt att jag inte är särskilt intresserad av mysterier som tar sin plats på själva Internet, tycker att getmannen är en extremt tråkig myt och har hör de flesta historier som tas upp i boken på Jack Werners podcast Creepypodden och på podcasten NoSleep.