Blodsmagi - Tessa Gratton

Sillas liv förändrades för alltid när hennes föräldrar dog. Utredningen säger att hennes pappa mördade hennes mamma och sen tog sitt liv, men Silla har svårt att tro att hennes pappa skulle kunnat göra något så hemskt. En dag får hon ett paket från en anonym avsändare, med en anteckningsbok full av vad som verkar vara någon slags besvärjelser. Anteckningarna är gjorda av hennes far...
   Silla kan inte låta bli att testa om magin som boken beskriver finns i verkligheten. Formlerna instruerar henne i hur hon ska använda salt och blod, och det visar sig att det fungerar väldigt bra redan vid första försöket. Hennes bror är mer av en skeptisk cyniker, men han låter sig övertalas till att testa magin och även han har särskilda förmågor.
   I grannhuset har Nicholas flyttat in, tillsammans med sin pappa och elaka styvmor. Även han har kopplingar till blodsmagi, även om han har förnekat det för sig själv i många år. När Silla och Nicholas möts uppstår det genast en attraktion som ingen av dem vill stå emot.

Jag tycker tyvärr att boken känns lite forcerad. Allting går så snabbt! Det är både en fördel (man slipper en lång och tråkig inledning och det är inte några längre transportsträckor mellan actionscenerna) och en nackdel (det är ett sånt fokus på magi, blod och onda fiender att man inte hinner lära känna någon karaktär på djupet). Magin förklaras lite luddigt, däremot är det ett väldigt kladdande med blod. Jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna läsa den här boken med blodfobi - det rinner/strömmar/kletar blod hela tiden.   
   Boken är skriven från omväxlande Sillas och Nicks perspektiv, och jag blev lite förvirrad av det. Det känns lite onödigt, särskilt som de båda rösterna låter extremt lika varandra. Bifigurerna är väldigt oklara. Det finns en oäkta farmor, en bästa kompis, en oförstående far, en styvmor som kanske är ond och en jobbig kille som bästa kompisen är kär i. Alla skulle kunnat tillföra något, men skymtar liksom bara fram lite då och då utan att man får lära känna dem. Det var också lite för lätt att räkna ut vem som var den onda motkraften, men det gjorde i och för sig inte så mycket då det ändå var spännande att se om hen skulle kunna besegras. Kärlekshistorien var inte så intressant. Måste det alltid vara en passionerad romans i YA-böcker? Det fungerade ju utmärkt att inte fokusera på kärleksrelationer i The Replacement som jag bloggat om tidigare - en av de bästa paranormal-ungdomsböckerna jag har läst på senaste tiden.
   Sammanfattningsvis kan man säga att Blodsmagi var lättläst, ganska spännande och jag gillade att den var så rå (hade dock gärna läst lite mindre om öppna sår etc). Den var dock för snabb och för ytligt berättad för att vara verkligt engagerande.