Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper

Judds pappa är död. Som om det inte vore nog har han lämnat efter sig en sista önskan: han vill att familjen ska ordna en shiva, en traditionell judisk sorgemottagning. I sju dagar ska de sitta på pyttesmå stolar i vardagsrummet och ta emot grannar och gamla vänner som kommer för att bekaga sorgen, äta gratismat och försöka tussa ihop Judd med alla upptänkliga singelkvinnor i någotsånär lämplig ålder.
   Judds äktenskap totalkrashade för inte så länge sedan, då han kom på sin fru i säng med sin otäcka chef. Hans liv är en enda röra av sårade känslor och vrede, aldrig tänker han förlåta Jen för vad hon gjort.
   Familjen är, som i alla Jonathan Troppers böcker, helt galen. Psykologmamman svassar runt i för urringade tröjor, lillebror kommer hem från nåt luddigt äventyr med en betydligt äldre kvinna i sällskap, storebror är fortfarande rasande för en sak som hände för många år sedan.

Det är inte en dålig bok, den är snarare ganska bra, men jag kan känna att jag blir lite trött på den. Jag har liksom läst det här förut. Det vore kul om Jonathan Tropper skrev en bok som INTE handlade om en vilsen trettioårig man med en härligt crazy familj som går igenom sorgen efter en närstående i en småstad. Han kan verkligen skriva, men efter att ha läst tre böcker vill jag ha en story som känns ny.